I min gamla analoga kamera sitter det en film som jag snart måste ta färdig så att jag kan lämna in den på framkallning. Den exponerade delen av filmen innehåller fortfarande bilder från höstens resa till Sozopol i Bulgarien och det är ju inte så jättekul att ännu inte ha sett alla bilderna därifrån.

Anledningen är att blixten sedan flera år är trasig och att jag därför inte kan fota då det är för mörkt. I vårt kära fosterland Sverige är det ju som bekant mörkt hela hösten och vintern och det är först nu när vårsolen tittar fram igen som det är någon mening med att ta fram kameran igen.

I vintras tröttnade jag på det här problemet och köpte mig en digital kamera. Nu kan jag fota när jag vill, men häromveckan fick jag mig en tankeställare. Min dotter är en oerhört kreativ person, hon skriver noveller, pjäser, gillar att skapa bilder, fota och bildbehandla foton, göra musik, filma och redigera.

Dom senaste årens kreativa flöde har hamnat på en extern hårddisk, men nu har den kraschat. Trots att vi då och då brukar diskutera vikten av att göra backuper, så har det inte blivit gjort och nu är alltså det mesta borta.

Tanken slår mig att fotona jag tagit med min nya kamera också endast existerar i en upplaga, nämligen på min dators hårddisk! Det blir ju lätt så med digitala foton, man knäpper en massa bilder men skriver sällan ut dom. Om datorn pajar och man glömt att göra en backup finns inget kvar till eftervärlden!

HÄPP, kanske bäst att snarast springa ut och köpa ytterligare en extern hårddisk innan det blir för sent?