27-28 juli (skrivet 28 juli 23.33 och kort efter resa):

Från en dag med stora vågor kom den så där plötsligt, inte smygande som man kanske skulle kunna tro: stillheten. Med säkert 2 sjömil in till land stod båten helt stilla. Vi svor och kaptenen som varit hungrig en längre tid försökte sej på motorn igen - utan vidare resultat.  Till slut insåg vi att vi måste paddla. Det gick segt som vanligt men när jag paddlat inte så värst långt böljade förseglet till... ett hopp föddes, men så.. dog det igen. Och så där höll det väl på en stund. Vid åtta tiden på kvällen kom vår räddning - sjöbrisen. Den tog det tag i seglena och vi hade - hör och häpna - medvind in mot land. 

Vi kunde lägga oss i en vik, där det låg andra båtar med, dessvärre tog vi oss inte till vårt mål - som ni strax ska få höra om. I alla fall låg det precis innan den här viken ett område för häckande fåglar under just den här perioden, varför vi var tvungna att ta oss ganska långt in i viken innan... Djupsundet tror jag nog det hette. Och djupt var det. Viktualia låg på simavstånd från land, men det var säkert omkring 20 meter djupt iaf. Hursom vi kom att lägg oss här. 

Det ska sägas att den här dagen kändes lång och jobbig. Det blir ganska lätt så att man blir trött på varandra. Saker sades kan man väl säga som gjorde det lite extra jobbigt att vara på en båt där man inte kan vara för sej själv nästan nånsin... Men ja idag, 28 juli är det där förbi. Det är min födelsedag idag (den har tillkommit för att jag egentligen fyller år på ett väldigt ojämt datum och inte gillar såna datum så mycke...)  Dagen började ganska bra med nyponsoppa och det sista av våra ägg.. (för övrigt maten jag lagade i förrgår, som jag antar att jag nämt, nästan slut).

Denna dag sken solen åter, och vi hade medvind när vi seglade in i en trång liten vik som låg precis bredvid där vi lagt båten. Vattnet i den här lilla delen var nästan turkost, och naturen var härligt stilla. solen sken som vanligt och lotion var på sin plats.. man kan lugnt påstå att den lilla sjöboden som låg på andra sidan det lilla sundet såg ut som taget ur en film.. här fanns det några grund vi måste akta oss för, vilket vi oxå lyckades med. det var lite extra jobbigt att koncentrera sej här för det var så sagolikt på nåt sätt, fridfullt och just då jag skulle börja fundera över vart det där grundet låg hojtade kapten till och frågade sej vad som kom flytande i vattnet.. det var något ganska stort och brunt som plötsligt bytte riktning efter att nog tänkt flyta in mot den lilla ön som fanns där mitt i alltihopa.  Detta - vad det än var bytte raskt riktning och det var då vi såg vad det var. En badande älg. eller nej förresten, en simmande älg! Det var första gången jag nånsin sett en älg så för mej var det stort när den en stund senare, (ja, vi hann ta lite bilder =)), klev upp på den strand som låg närmast oss och ruskade sej lite som hundar kan göra... för att sen kliva in i tryggheten inne bland träden. 

Vi var nog inte ensamma om att uppleva detta. På den motsatta stranden fanns det ett kajak-par som hade satt sej ner för att vila. Inga vackra områden får nånsin stå för sej själva.. Det var därför som vi planerade att åka en annan väg, men detta misslyckades på nåt sätt och vi navigerade in oss i ett skjutområde som används av folk i hemvärnet... man skulle ringa ett nummer och vi som blev lite nervösa över att nån skulle börja skjuta på oss ringde 118118 där de kopplade oss vidare till typ Södertälje eller nånstans. det var inga skjutövningar idag, iaf inte nåra som dom kände till.. det var ju skönt att höra iaf. Vi hade ju liksom ingen VHF-radio så vi får inte reda på såna saker.. Men ja, det är vacker natur man möter när man seglar här.. det fanns betydligt fler som höll med oss misstänker jag, vi såg flera andra segelbåtar i det här området oxå. Dessutom hade vi, hör och häpna medvind den här biten när vi åkte upp mot världens ände, som deras slogan lyder.

Trosa. jepp, en stad med samma charm som Söderköping men med betydligt fler båtar.  Vår medvind dog typ när vi började närma oss gästhamnen och hur många båtar som helst åkte om oss med sina motordrivna fordon. Till slut tog vi fram paddeln. Det kanske bästa när man paddlar är att man inte behöver bry sej så mycke om trafikreglerna. Om man inte nästan krockar vill säga. Men eftersom det förhåller sej så att båtar med motor måste vika undan för segelbåtar och segelbåtar segelbåtar med medvind måste rätta sej efter de som har motvind och vi inte var nån av dessa båttyper måste alla vika av för oss :p.

Ja Trosa är en trevlig stad. En sån man önskade att man hade råd att bo i kanske, att man ägde en träbåt som låg och guppade i hamnen och som man for ut med lite då och då.. kaptenen var för övrigt på jakt efter nästa heliga sjökort i Trosa, tror till och med han varit i utkanten av världens ände. Inhandlade lite mat när vi ändå var i land oxå. Mer ägg, mer kaviar, lite grapefrukt att äta till frukost. Varför har vi inte kvar småstadscharmen i andra städer? Varför kan vi inte ha lite mer häst och vagn? Lite mer klappersten? eller lite fler bilförbud? Idéen om att tid är pengar, ja klart den existerar i Trosa med, men liksom det känns mer avkopplat här. Jag måste åka dit fler gånger. Helt klart.

Kommer för övrigt ihåg att jag knappt vilade nåt när vi låg i hamn.. drömde nämligen om att jag höll i rodret och det var en massa vågor och grund jag måste undvika... det är ju inte världens bästa sätt att koppla av på.. om man inte är vaken förstås, då är det bara fint.

Kaptenens tillägg:

Fiskade upp ett fisknät. det var ju lite oväntat... hoppas det inte var på grund av oss de inte fick nån fisk. 

Dottern

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...