Alla inlägg under oktober 2019

Av Amisa - 31 oktober 2019 22:56

För mig är sånger en viktig del av hur jag uttrycker och upplever mina känslor. Under den här resan har det varit vissa sånger jag trallat på oftare än andra. Resan började med Lalehs "Snö" och slutade med Winnerbäcks "Kom änglar":

https://www.youtube.com/watch?v=fsG4PyNX-6E


#elcamino #vandring

ANNONS
Av Amisa - 31 oktober 2019 21:48

Idag har jag försökt få tag på en bussbiljett till någon destination som ligger åt rätt håll. Bussbolagets hemsida visar inga linjekartor så när jag söker lite på måfå på eventuella destinationer så finns antingen inga bussar dit eller så är biljetterna slutsålda. Därför gick jag idag till busstationen för att fråga vilka destinationer som jag kan nå från Santiago de Compostela. Den unga kvinnan i kassan tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Visste jag inte vart jag ville åka, bara att det skulle vara norrut? Jag sa att jag gärna vill ta mig till Frankrike eller Tyskland, hade dom möjligen några destinationer där. Nej, det kunde hon inte svara på, trots att bolaget har internationella linjer också. Till slut gav jag upp försöken att komma iväg idag och köpte en biljett till Bilbao imorgon bitti istället.

Sedan gick jag för att besöka pilgrimsmuseet. Där pratar man inte bara om pilgrimer till Santiago, utan också fenomenet med pilgrimer i alla möjliga delar av världen. Bl a fanns en fotoutställning från den koptiska kyrkan i Etiopien. Gemensamt är tanken att den långa färden ska ge någon slags andlig klarhet. Delar av utställningarna handlade givetvis om denna Camino och om Santiago de Compostela som plats.

Ovan här ser ni symbolen för Sankte Jakobs (Santiagos) väg, korset och svärdet. Korset symboliserar tron och svärdet viljan att försvara den. Sankte Jakob kallas också för mordödaren, så det var inte bara med ord han försvarade religionen.

Den här texten får mig att reagera. "Sankte Jakob var en av Jesus favoriter".

Jag hoppas att Jesus var så klok att han inte favoriserade någon. Annars är det ju ett säkert sätt att så splittring i en grupp!?

Här spelkort tillverkade för väldigt länge sedan i Santiago de Compostela. För mig ser det här mer ut som symbolerna på tarotkort: stavar och bägare....

......svärd och mynt.

Stavar står för energi och entreprenörskap, bägare för känslor och kärlek, svärd för kommunikation, tankar, klarhet och resonemang och mynten för våra fysiska tillgångar (pengar, värdefulla tillgångar och relationer).


#elcamino #vandring

ANNONS
Av Amisa - 30 oktober 2019 22:53

Rosemary, hennes man Jim och vän Neil träffade jag mycket och ofta i mitten på vandringen. Men tyvärr hade dom inte tid att gå hela vägen den här gången så någonstans mellan Burgos och Leon åkte dom i förväg för att hinna med någon sträcka som verkade mer spännande. Sedan har jag saknat henne så mycket! Hon är en sådan livlig person som det bara sprudlar om, en sån som ger väldigt mycket energi och glädje till alla andra.

Vi hade väldigt allvarliga samtal om det svåra i livet också och Rosemary är en riktig maskrosperson. Livet hade farit hårt fram med henne, men i slutänden har hon lärt sig så mycket av det att hon blivit en oerhört klok och stark person.

Jag har tänkt på henne och undrat om dom kommit hem nu och jag har hoppats så mycket att jag skulle höra något från henne, för hon fick min mejl-adress. Och gissa vem som mejlade mig just idag? Nästan som om hon kände på sig att det här var en särskilt viktig dag för mig när jag äntligen kom i mål på caminon.


#elcamino #vandring

Av Amisa - 30 oktober 2019 17:48

Imorse tänkte jag ha sovmorgon, men det går ju inte så bra när man är van att gå upp tidigt varje dag. Så jag vaknade ca 5:30, men låg kvar tills klockan var nästan 7. Sedan var jag bara tvungen att gå upp och ge mig iväg, för det kröp i hela kroppen på mig.

När jag gick ut höll jag nästan på att snubbla över en kärvänlig katt. Den hade tydligen hört att jag var på väg ut och satt och passade mig i dörren. När jag skulle knyta mina kängor lekte den med mina skosnören och när jag började gå gick den i zick-zack mellan mina ben.

Det regnade rejält den här förmiddagen, då jag straxt före lunch kom fram till Santiago de Compostela. På torget framför katedralen sprang jag på flera av personerna som jag åt middag med för två dagar sedan i Boente. Dels ett franskt par, ett amerikanskt par, en ung tysk tjej och några sydkoreanska ungdomar som jag mött rätt ofta under den senaste tiden.

Tyvärr är det så att katedralen håller på att renoveras invändigt så pilgrimsmässorna hålls tillfälligt i andra kyrkor. Dom traditioner som jag förknippar med Caminon blir därför inte riktigt vad jag väntade mig, men det har jag haft klart för mig i flera veckor. Vad jag ursprungligen förväntade mig är då man svingar det enorma rökelsekaret fram och tillbaka i kyrkan och att gå runt altaret och kyssa en av lärjungen Jakobs symboler, men nu blir det inte riktigt så.

Här jag i regnet framför katedralen. Dom andra pekade ut riktningen till pilgrimskontoret åt mig, så jag slapp att irra runt och leta.

Jag trodde det skulle vara lång kö där när alla pilgrimer vill ha ut sin compostela, dvs sitt pilgrimscertifikat men det var nästan ingen kö alls.

Även där sprang jag på folk jag känner som Camino-generalen och hennes två vänninor. Dom kallar henne skämtsamt så för hon är den som tar alla beslut om var dom ska bo, äta och vilka vägar dom ska ta då det finns alternativ. Hennes två vänninor verkar mest tycka att det är bekvämt att slippa ha några egna åsikter och följer lydigt med. Själv skulle jag snabbt få krupp av att vara tillsammans med någon som aldrig vågar överlåta kontrollen till någon annan. Kanske för att jag själv tycker om att ha kontroll?

Efter att ha suttit och hängt på en restaurang i en timme, för att spendera tid fram tills jag kunde checka in på mitt pensionat, så gick jag återigen en sväng upp till katedralen. Där sprang jag på den här kvinnan från mellanvästern i USA. Henne har jag sett till och från under halva min vandring. Kul att även kunna vara här tillsammans!

Pilgrimer väntar och umgås med andra pilgrimer på torget. En del yngre personer springer in på torget, hoppar framför kameran och slänger upp ryggsäcken så den gör en saltomortal i luften och alla lyckönskan varandra.

Jag träffar en tysk kvinna som gått Camino Portuguese, från Porto. Hon sa att nu måste hon hem och förändra livet och att det känns lite läskigare och svårare när man kommer hem igen. Men på försommaren sa hon upp sig från jobbet så nu är det dags att starta ett nytt kapitel i livet. Hon vill ha mer inflytande och kontroll över sitt arbetsliv och ska börja jobba som egenföretagare med massage och språkkurser. Hon är 55 år och jag berättade att jag gjorde detsamma i den åldern. Kanske är det en bra ålder att göra förändringar? Numerologiskt är 55 = 10 = 1. 10 står för att avsluta saker i sitt liv och 1 står för att starta något nytt. Dessutom så är man i en ålder då man inser att ens liv är ändligt och då känns det logiskt att man tänker efter vad man vill göra med den tid som återstår.

Ikväll ska jag nog gå på en pilgrimsmässa och sedan är det nog dags att fundera på vad jag ska göra imorgon. Bussen till Finisterre eller påbörja resan hem?


#elcamino #vandring

Av Amisa - 29 oktober 2019 22:16

Igår hade jag turen att bo på ett härbärge där man bara delade rum med ytterligare en person, istället för att sova i jättestora sovsalar.

Mannen jag delade rum med var från Christchurch i Nya Zeeland. Det ortsnamnet får mig att tänka på jordbävningen som var där för ca 10 år sedan, då stora delar av staden förstördes och flera hundra människor miste livet. Nyfiken som jag är så undrade jag naturligtvis hur det var att uppleva en sån händelse. Jag tänker att det nog är näst intill omöjligt att förstå hur det är om man själv aldrig varit med om något liknande, men jag vill förstå och därför är jag frågvis.

Han berättade att det var en känsla av overklighet, som att se något på film. Han stängde ganska mycket av känslorna och blev rationell. Folk försökte ta sig hem för att se om hemmet stod kvar och ta reda på om deras anhöriga var okej. Det var svårt att ta sig hem. Kollektivtrafiken fungerade inte, bilar hade förstörts av kollapsade byggnader och vägar var skadade.

Men det fanns det som var bra också. Människor började samarbeta, gav andra skjuts, startade hjälporganisationer för att hjälpa drabbade. Det fanns ett gemensamt problem och människor gick samman för att tillsammans försöka göra något åt det. Allen hade inte själv drabbats så hårt, hans familj och hans hem var oskadda. Allen blev väldigt känslosam när han tänkte på den enorma naturkraften som drabbade dom, en kraft som man är helt utelämnad till. Dom var medvetna om risken för jordbävningar i området, men det kom aldrig någon förvarning denna gång.

Sedan började han också att prata om dödsskjutningarna som skedde där tidigare i år. En rasist angrep muslimer i en moské. Han var inspirerad av Breivik i Norge och han filmade också inledningsvis vad han gjorde och lade ut det på internet. Även efter den här händelsen slöt sig människor samman och stöttade dom drabbade och Allen lovordade deras premiärministers agerande.

Sedan undrade han hur det står till med rasismen i Sverige. Jag berättade om hur rasistiska partier numera sitter i riksdagen och tillhör dom större partierna i Sverige, om problemen med segregering av bostadsområden och skolor, om hur svårt det är för invandrare att få ett jobb och en väg in i det svenska samhället och att dom "svenskar" som inte har en trygg ställning på arbetsmarknaden och i samhället känner sig hotade av alla nyanlända. Vi pratade om hur rädslor föder mycket tankar om "vi och dom andra", dom som är annorlunda, trots att det finns mycket mer som gör oss lika, än det som skiljer oss åt.

Sedan började vi diskutera vår tro. Hans föräldrar var djupt troende presbytarianer, själv är han en sökare som vill ha en stark tro, men som ofta känner tvivel. Jag berättade om mitt möte med den högre makten och hur det förändrat hela min syn på mig själv och hur jag sedan hade hittat till kyrkan, trots att jag tidigare varit ateist i hela mitt liv.

Vi hade ett så fint samtal, men tyvärr består en dag bara av 24 timmar och nästa dag skyndade han vidare till Santiago de Compostela.


#elcamino #vandring #christchurch

Av Amisa - 29 oktober 2019 21:00

Dagens vandring har gått från byn Salceda till A Esquipa, en vandring på 17 km. Imorse såg jag bananplantor, det är första gången i den här delen av Spanien. Undrar om det verkligen blir tillräckligt varmt här för att dom ska kunna ge frukt?

Och en häftig bil som är som en reklamskylt för en restaurant.

Och spirituella budskap förstås.

Hösten börjar komma hit också, även om den nog inte kommit lika långt som i Sverige.

Men det är fantastiska färger! Här vildsvin och murgröna. Så vackert!

Och någon kryddväxt. Kan det vara salvia?

Detta tror jag är någon typ av ljung.

Och dagens goding. En jättesöt lammunge!

Jag lovar att inte bjuda någon på dom här, men visst är dom fina att titta på?

Imorgon ska jag vandra dom sista 11 km in till Santiago de Compostela..........


#elcamino #vandring #svamp

Av Amisa - 29 oktober 2019 20:36

Om att tro handlar om en vilja att bära och hjälpa varandra och att Jesus ansåg att rätten att få ha en personlig tro är viktigare än ritualer:

https://www.youtube.com/watch?v=t8buEYl46z0


#gudstjänst

Av Amisa - 29 oktober 2019 20:22

Budskap från Caminon:

Och så en trädgård där det står:
"Välkommen in!"


#elcamino #vandring

Presentation

Omröstning

Vill du att andra ska läsa din blogg?
 Nej!
 Ja, mina närmsta vänner/familj!
 Ja, men bara dom som delar mina åsikter!
 Ja, alla är välkomna!
 Kanske?

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4 5 6
7 8
9
10 11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Oktober 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min inre vägvisare med Blogkeen
Följ Min inre vägvisare med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se