Brukar du vara snäll, även mot människor som behandlar dig som luft? Ursäktar du dom med att dom nog haft en ovanligt stressig dag på jobbet? Dras du till människor med problem och tror att du nog kan ta hand om dom och få dom att må bättre? Fixa dom?

Jo, precis så här har jag varit hela livet ända fram tills för ett par år sedan. Det här beteendet brukar kallas medberoende eller att man är överfunktionerande. Ofta grundläggs det väldigt tidigt i livet i någon nära relation som ett otryggt-ambivalent anknytningsmönster. Någon som borde överösa dig med kärlek och ge dig bekräftelse är istället avstängd eller upptagen med att beundra sig själv och som litet barn tror du att det är något fel på dig och att det nog ska förändras bara du anpassar dig. Men trots att du gör allt för att vara till lags, försöker vara duktig, ansvarstagande och prestera väl i skolan så får du aldrig någon bekräftelse i alla fall. Vanans makt är stor och ofta fortsätter vi med samma beteende även i våra vuxenrelationer. Genom att du ger och ger utan att kräva något tillbaka, så behöver den andre aldrig lära sig att bete sig som en ansvarsfull människa och du tillåter hens beteende utan att säga ifrån. Men så behöver det inte vara i fortsättningen! Vår hjärna är förändringsbar och om vi bara förstår vad som är fel så kan vi bestämma oss för att ändra på det.

Du behöver rikta spegeln mot dig själv och se vad du behöver, istället för att hela tiden försöka ta hand om andras behov. Förmodligen behöver du lära dig att ge kärlek och bekräftelse till dig själv, att stå upp för dig själv och sätta ner foten om andra är taskiga mot dig på något vis. Var glad för dom unika egenskaper som bara du har, det är din gåva till mänskligheten. Ta reda på vad det är som finns i din skugga: Vad är det du undviker att uttrycka? Vilka situationer undviker du? Vad retar du dig på hos andra människor? Det är förmodligen saker som finns i din skugga. Dina svaga sidor är det du behöver utveckla och förbättra om du vill börja att må bättre.

Själv hade jag t ex svårt att sätta gränser och kräva respekt från andra personer, jag hade dålig självkänsla, trodde att jag inte dög utan var ointressant för andra, och jag hade ett osunt sätt att visa ilska och aggressivitet. Förmodligen hade jag som barn lärt mig att små flickor ska vara söta, rara och duktiga, men inte arga. Min ilska blev istället till en klump i magen, ledsenhet och besvikelse och det sipprade sedan ur mig som sura kommentarer. Istället för att vända min ilska utåt vände jag den också ofta inåt och slog på mig själv.

Det finns ingen quick-fix för att förändra beteenden. Det man måste göra är att bli medveten om hur man beter sig i olika situationer, bestämma sig för att prova ett annat sätt nästa gång och så träna på det nya beteendet. Man måste utmana sig själv och gå emot sina rädslor. I början känns det läskigt och ovant, men efter lite misstag så blir man bättre på det och känner sig säkrare och bekvämare med sitt "nya" jag.

Tidigare blogginlägg:

Om anknytningsmönster

Mer om anknytningsmönster

Dags att växa!

Automatiska tankar

Att växa genom själslig smärta

Sluta älta!

 

wiper

30 november 2019 08:33

Så bra och insiktsfullt skrivet. Jag känner själv igen mig i det du skriver och därför har jag fått arbeta med mig själv rätt länge. På mina arbetsplatser däremot har jag tagit för mig och inte tålt varken orättvisa eller dålig behandling. Det är mest i privatlivet och från barndomen som jag har dessa trauman. Är man en snäll person så kan man bli trampad på och det har jag själv upplevt många gånger. Nu har jag färdiga bra svar som gör att dom kommer av sig helt.

Självkänslan har även varit dålig men på senare år så uppskattar jag mig själv mer och det känns härlig än om väldigt sent i livet.

Detta med att du använder spegeln är bra tänkt och jag gillar ditt inlägg och förstår att man inte är ensam om saker.

Ha en härlig lördag
Hälsning Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Amisa

30 november 2019 11:33

Jag tror att det är viktigt att vi pratar om det för det är så många som inte mår bra och inte förstår varför. Jag hoppas att mina inlägg ska vara till hjälp för någon, så att problemen kan tas omhand tidigare i livet. Själv hann jag bli 54 år innan jag förstod vad som var fel och vad jag kunde göra åt det.

När vi inte står upp för oss själva, sviker vi vårt eget innersta. Inte konstigt om vi blir deprimerade då?

Om du vill får du gärna dela med dig av dina "färdiga svar" i ett gästboks inlägg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...