Vem är egentligen normal? Är det någon som är det? Är vi inte alla unika personer med ganska olika saker vi är bra på, olika egenskaper, intressen och livserfarenheter? Jag tror att många av oss går runt och anstränger oss för att inte visa alltför mycket av vår särart. Sverige är ju rätt mycket "mellanmjölkens land" där det ingår att vi ska vara lite lagom. Vi ska skilja ut oss lite lagom mycket annars kan vi uppfattas som tråkiga, men om vi är alltför olika kan folk tycka att vi är konstiga istället. "Ja, livet är oregerligt, det är inte lätt att vara människa, det är nästan omöjligt", som Strindberg sa.

Människor är ett flockdjur och vi vill så gärna vara ungefär som alla andra och få höra till, så vi anpassar oss och håller oss själva tillbaka. Det budskap jag starkare än något annat uppfattade när jag mötte Gud var att jag ska skina med alla mina unika färger och vara stolt och glad över den jag är och det är vad han vill att vi alla ska göra! Och min upplevelse av det är att sedan jag började visa mig precis som den jag är så har jag mötts av mycket mera kärlek och respekt än tidigare. Det är inte så konstigt, för det är inte så lätt att förstå vem någon verkligen är om dom hela tiden håller igen och aldrig vågar visar sig helt och fullt.

Många gånger har vi också mindre bra egenskaper som vi ser som en svaghet, men om vi slutar upp att se på dom som handikappande så kan vi ofta upptäcka att dom istället kan bli en av våra allra starkaste tillgångar. Det är inte meningen att vi ska tävla och jämföra oss med varandra, det har aldrig varit meningen. Vi kompletterar alla varandra just för att vi är unika. Vi behövs allihop för att det stora världspusslet ska gå ihop! Eller som man anser inom holismen (som är ett filosofiskt betraktelsesätt):

"Helheten är större än summan av delarna".

Så nu vill jag bara säga en sak till er:

ÄLSKA ER SJÄLVA SOM DOM FINA, VACKRA MÄNNISKOR NI ÄR

OCH SOL PÅ ER DÄR I DECEMBERMÖRKRET!

SNART GÅR VI MOT LJUSARE TIDER IGEN!

#normal #älskadigsjälv

När någon gör något dumt eller elakt så är vi ofta klumpiga med hur vi uttrycker oss. Vi kan t ex säga "Usch, vad dum du var nu!" när vi istället borde säga "Det du gjorde nu var väldigt dumt gjort, för det gjorde ont på din kompis!". Det här spelar stor roll, särskilt för barn.

"Du är dum!" uppfattas som att det är något allvarligt fel på mottagaren, medan "Det du gjorde var dumt!" snarare betyder att mottagaren gjort något dumt och fått veta vad som var fel med beteendet. Det sistnämnda kan ångras, den som gjort det kan be om ursäkt och bli förlåten och bete sig bättre nästa gång, för hen har lärt sig att förstå spelreglerna lite bättre.

Uttryck som "Du är dum!" ger upphov till mycket skamkänslor - "Det är något fel på mig- JAG ÄR FEL!". Ett barn som får höra det ofta kommer få väldigt dålig självkänsla och kommer antagligen ha svårt att tycka om sig själv. Det är väldigt grymt att uttrycka sig så till någon, men jag tror att vi ofta gör det av okunskap och för att vi inte tänker oss för. Uttryck som "Det du gjorde nu var väldigt dumt gjort, för det gjorde ont på din kompis!" däremot ger upphov till en skuldkänsla och den är befogad om man gjort någon annan illa. Den förmedlar vilka beteenden som är accepterade och vilka som inte är det, dvs våra sociala spelregler. Vi träffar alla många människor varje dag och att socialiseras och förstå hur man kommer överens och umgås med andra, är viktigt för att man ska fungera bra i samhället. Ett barn kan inte veta det automatiskt från det den är liten, utan här måste den få hjälp av förstående, men bestämda vuxna som förklarar vad som är okej eller inte tills barnet blir större och behärskar det på egen hand.

När vi kommunicerar med andra så är det bra att kommunicera med Jag-budskap. På det sättet kan vi undvika att det blir en fientlig stämning där beskyllningar haglar och missförstånd blir till höga murar emellan oss. Tanken är att det ska bli en konstruktiv dialog och mer förståelse mellan parterna. Jag själv är inte jättebra på det här, men det är något som vi alla behöver träna och bli bättre på.

Hur formulerar man då ett Jag-budskap?

Det byggs upp av fyra olika delar: En observation, en känsla, ett önskemål och motpartens argument.

Observation - Vilket beteende hos personen vill du ge feed-back om?

Känsla - Hur får beteendet dig att känna? Vad är problemet med det?

Önskemål - Hur skulle jag vilja att personen beter sig istället?

Motpartens argument - Hur upplevde personen själv det som hände? Hur förklarar hen sitt beteende?

Det kan t ex låta så här: "Jag känner mig ledsen när du inte svarar när jag pratar med dig. Jag önskar att vi ska vara vänliga och behandla varandra med respekt då vi träffas! Vad tänker du om det? Och varför blir det så här?". Efter det måste du också lyssna på och ta in, hur den andra upplevt händelsen och föra en diskussion om hur ni tillsammans kan göra så att det blir bättre i framtiden.

https://www.youtube.com/watch?v=HUSMZOlII8M

#skam #skuld #jagbudskap