Jag ser och hör ibland andra kristna människor som skriver att om du inte tror på Gud eller inte lever enligt hans regler, så kommer du att bli fördömd av honom. Jag hade för några år sedan turen att efter att ha varit ateist i över 50+ år, möta Gud i ett spirituellt uppvaknande. Det jag mötte var så enormt mycket kärlek, stöd, förlåtelse och uppmuntran av att jag är en fantastisk människa precis så som jag är, även om jag precis som alla andra har fel och brister. Den upplevelsen gör att min uppfattning är att detta med att Gud skulle vara fördömande, måste bero på missförstånd och rädslor. Jag kan som troende inte hålla med om den bilden, den stämmer inte alls med den högre makt som jag mött. Jag kanske ska tillägga också att jag läst en högskolekurs om medvetandet på Högskolan i Skövde och har där gjort ett fördjupningsarbete just på vilka sensationer människor som upplevt ett uppvaknande till ett högre medvetandetillstånd känner. Jag var nyfiken på att få veta om andras upplevelse av liknande händelser liknade det jag själv känt och det var dom.

Några vanligt förekommande positiva effekter är att aldrig känna sig ensam utan istället beskyddad av ett högre väsen. Det kan uppfattas som en frigörelse, en dörr som har öppnats. Det kan leda till att individen får en ny syn på livet, på hopp och tro samt gör en inre resa för att reflektera över sitt liv. Det finns en starkt terapeutisk effekt från uppvaknandet, en vetskap om att en förändring är möjlig och nödvändig och att livet eller samhället kan fungera på ett bättre sätt. Vanligt är att personen känner mer trygghet, lugn och ro i sinnet, optimism, tillit, harmoni, meningsfullhet och får ett ökat självförtroende. Detta kan leda till nya perspektiv på livet, livsstilsförändringar, nya intressen, byte av karriär, nya relationer och förändrade attityder. De som haft en väldigt intensiv upplevelse beskriver en känsla av befrielse och att vara pånyttfödd. Det är en djupt rotad och fundamental förändring där hela personens identitet och självbild förändras.

Ingen nämner att dom möter en Gud som är sträng och fördömande, däremot kan människor som haft en mindre intensiv upplevelse få en effekt som bara är tillfällig. Dom kan känna en tomhet när allt återigen blir som tidigare. De kan ha mycket tankar och oro om varför det vackra de upplevde försvann igen, de kan känna frustration och en känsla av att vara frånvarande eller avstängda från den högre makten och de kan känna sig deprimerade. Det är alltså inte Gud som straffar dom, det är deras egen frustration och rädsla som skapar oro och jobbiga känslor, när dom inte lyckas upprätthålla kontakten med den högre makten. Deras upplevelse är att något tagits ifrån dom.

Känslan av att vara buren av Gud.

Jag tänker att det är upp till dig om du vill tro på Gud eller inte. Om och i så fall när du gör det kommer du alltid att bli välkomnad av honom. Att tro ger en känsla av att vara beskyddad och buren och gör livet lättare för oss. Vårt sanna jag vill att vi ska vara goda människor med välfungerande relationer till andra. Om du inte är troende kan du ha ett lyckligt liv i alla fall, bara du väljer att leva i samklang med ditt sanna jag. Ditt liv kommer kanske vara lite knepigare eftersom du under svåra stunder i ditt liv, kan komma att känna dig ensam och nedtyngd.

Dom som inte klarar av att leva i samklang med sitt sanna jag, drabbas av oro och depression, för dom lever med en konflikt mellan den dom väljer att vara i vår fysiska värld och den som dom innerst inne vill vara. Den konflikten skapar dom själva och dom dömer sig själva till ett liv med brist på kärlek, förståelse, rädsla, otrygghet, oro och ångest och utan harmoni. Istället för att ta ansvar för valet av sitt eget liv och sin personliga utveckling, så inbillar dom sig att det är någon annan, kanske Gud eller deras medmänniskor, som åsamkat dom det genom att skada dom. Att leva i samklang med sitt sanna jag, är inte så lätt eftersom det till stor del ligger i vårt omedvetna. Vi tror ofta att vi vet vem vi är, men en stor del av den vi väljer att vara består av sånt som vi redan som små barn blivit danade till att vara av närstående personer och inte vem vi innerst inne är. För att komma i kontakt med sitt innersta väsen, måste man tillbringa en del tid med det och utforska det. Det kan man till exempel göra genom meditationer, mindfulness eller genom att vistas mycket i naturen. När vi är ute i naturen känner vi ofta harmoni och avspändhet och får lättare kontakt med vårt sanna jag. Så om du inte mår så bra, så är mitt råd:

TA ANSVAR FÖR DIN PERSONLIGA UTVECKLING, HUR DU LEVER DITT LIV OCH VÄLJ DET LIV SOM GÖR DIG LYCKLIG!!

#tro #högremedvetandetillstånd

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...