Jag har ett problem i nära relationer som jag försöker jobba på och får kämpa mycket med. Det har inte särskilt mycket med könsroller att göra, utan kan inträffa med både kvinnor och män. När det finns en person som jag känner mycket respekt för och tycker väldigt mycket om så tenderar jag att i mina tankar höja den personen till skyarna, för att sedan bli besviken då den personen inte alls visar lika mycket intresse och uppskattning tillbaka mot mig.

Jag blir arg och irriterad på mig själv för att jag på detta sätt ”fiskar” efter bekräftelse från vissa personer som jag uppfattar som speciellt viktiga för mig. Något jag har lärt mig under dom senaste åren är att jag aldrig kan ändra på någon annan, utan bara på mig själv. Jag måste alltså rikta strålkastaren mot mig själv och fråga mig vad det är jag gör fel. Är det för att jag är dålig på att behandla mig själv som viktig som jag försöker att få uppskattning från andra?

Jag tror att det kan vara så att jag lägger så mycket fokus på den andra, att jag nästan helt raderar ut mig själv. Jag är så intresserad av att lära känna den andre, men uttrycker varken vem jag själv är, vad jag tycker eller vilka behov jag har. Följden kan ju tänkas bli att jag i den andres ögon framstår som en särdeles ointressant person, fast jag verkligen inte är det. Vi ser ofta oss själva genom den andres blick och när vi upplever det som om vi inte är sedda och bekräftade, så har vi också svårt att se oss själva, bekräfta oss själva och ge oss själva det vi behöver.

Jag tänker att detta nog delvis är följden av att ha växt upp som minstingen i ett hem, med människor som är bra på att ta mycket plats. Själv har jag förvandlats till en fläck på tapeten, en som sällan eller aldrig tar plats. Det har funnits relationer där enda sättet för mig att få komma lite nära har varit att sitta tyst och uppmärksamt lyssna på andras monologer om något som är ointressant och oförståeligt för ett barn. Samtidigt som den andre inte visat något som helst intresse för att lära känna mig, veta vem jag är, hur min dag varit, vad som rört sig i mitt liv eller gett några som helst ömhetsbetygelser.

Sen är det en sak att förstå vad som blir fel i relationer och en annan, mycket svårare sak, att förändra ett tidigare inlärt destruktivt beteende. För det krävs mycket tid, tålamod och mod, men det är bara att hänga i. Det kan bara bli bättre!

Jag har sedan tidigare tänkt ut ett motto som jag försöker leva efter:
"Jag kan inte ändra gårdagen, men jag kan välja att göra en positiv förändring idag."

#relationer #taplats

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...