Igår kväll blev det lite julbak av saffransbröd till julfikat. Till det hade vi förstås också pepparkakor och så hade vi hittat en spännande glögg med hjortonssmak.
Nam-nam!

Och så här blev vår veganska julmiddag: Helstekt Bärta (påminner om Tempeh), rösti, svampsås med dijonsenap och dillfrön, brysselkål och sallad. Det blev väldigt gott, men jag tror att det kan bli ännu bättre med svampbuljong istället för grönsaksbuljong.

Jag har nämligen mina knep för att smaksätta vegansk/vegetarisk mat med: Svampbuljong och jordärtskocka ger mycket umami-smak. Många maträtter blir också väldigt goda med lite rostade solrosfrön i. Solrosfrön är dessutom väldigt nyttiga för det är omega-6-fett i, det smakar lite som nötter och allergiker brukar inte ha problem med det.

#veganmat

Idag har dottern och jag varit ute och traskar runt. Vart man än går här så är det branta backar och jag är glad att jag vandrat så mycket i backar under min vandring tidigare i höstas i Spanien.

Vi besökte ett friluftsområde där denna vackra gamla stavkyrka finns.

Och ett gammalt gediget kors.

Porten in till kyrkan.

Och en massa gamla fina hus, där ett hade ingångar som var nyckelhålsformade. Jag har aldrig sett något liknande hus nån gång tidigare.

Här var det som hängrännor gjorda av näver.

Det här gamla gästgiveriet fungerar på sommaren som ett kafé.

Min dotter kollade in en gammal dörr som hon tyckte var spännande.

Hela friluftsmuseet ligger på en kulle ovanför en liten fågelsjö.

Och här är några av fåglarna som bor där.

God Jul och Gott Nytt År!

Önskar jag alla mina medmänniskor.
Ta hand om er själva och varandra.

Här kommer också en fin julsång med Sofia Karlsson:

https://youtu.be/gk7XV747Efs

#frid

Idag har dottern och jag gått till Ica Maxi i andra änden på stan för att få tag på Bärta som vi tänkte tillaga imorgon. Bärta är ett vegansubstitut gjort av ärtor och det påminner om en tjockare köttbit. Det finns också som burgare och småbitar med chili och limesmak som passar till thaigrytor.

På vägen till Ica sprang vi på den här jättestora tomtenissen på en balkong.

I år är min son och mitt barnbarn bortresta över jul och nyår så vi firade lite lilljul i början av december innan dom for iväg. Jag ska åka till min dotter i en annan stad och spendera julen med henne. Vi ska fira en oerhört otraditionell jul och det känns väldigt avstressat och befriande. Min dotter är vegan och jag vegetarian så ”julmat” brukar numer aldrig bli ett vanligt julbord. Tvärtom har vi diskuterat att kanske laga till lite Bärta med rösti och svampsås, enligt recept från Jävligt Gott.

Jag vill bara hänga med dottern, så som vi ibland gjorde förr när vi bodde i samma stad. Jag ser fram emot att kolla film, lyssna på musik, ta promenader, spela spel, baka, laga mat och bara vara med henne och softa tillsammans. Så nu när dom flesta andra springer runt och jagar för att hinna laga julmat, baka, pynta, springa på julavslutningar och stressa runt på stan för att köpa julklappar till hela släkten så känns det så underbart att inte behöva delta i det racet. Jag har inte känt mig så avslappnad före en jul sedan 2012 då min syster och jag var i Oman och kom hem bara några dagar före julaftonen. Då var det redan för sent att hinna med alla julförberedelser jag brukade göra och jag tänkte att jag gör det jag hinner av det som är viktigast och den julen blev lika bra eller kanske bättre än andra jular.

Jag tänker att vi ofta fokuserar väldigt mycket på att allt runt omkring måste vara så perfekt, så när julaftonen väl kommer är man mest bara trött och längtar efter lugnet under mellandagarna. Det viktiga borde väl istället vara att ha tid för avkoppling, långa samtal och gemenskap med våra nära och kära? Precis så hoppas jag att julen blir för oss i år!

#stressfrijul

Jag har ett problem i nära relationer som jag försöker jobba på och får kämpa mycket med. Det har inte särskilt mycket med könsroller att göra, utan kan inträffa med både kvinnor och män. När det finns en person som jag känner mycket respekt för och tycker väldigt mycket om så tenderar jag att i mina tankar höja den personen till skyarna, för att sedan bli besviken då den personen inte alls visar lika mycket intresse och uppskattning tillbaka mot mig.

Jag blir arg och irriterad på mig själv för att jag på detta sätt ”fiskar” efter bekräftelse från vissa personer som jag uppfattar som speciellt viktiga för mig. Något jag har lärt mig under dom senaste åren är att jag aldrig kan ändra på någon annan, utan bara på mig själv. Jag måste alltså rikta strålkastaren mot mig själv och fråga mig vad det är jag gör fel. Är det för att jag är dålig på att behandla mig själv som viktig som jag försöker att få uppskattning från andra?

Jag tror att det kan vara så att jag lägger så mycket fokus på den andra, att jag nästan helt raderar ut mig själv. Jag är så intresserad av att lära känna den andre, men uttrycker varken vem jag själv är, vad jag tycker eller vilka behov jag har. Följden kan ju tänkas bli att jag i den andres ögon framstår som en särdeles ointressant person, fast jag verkligen inte är det. Vi ser ofta oss själva genom den andres blick och när vi upplever det som om vi inte är sedda och bekräftade, så har vi också svårt att se oss själva, bekräfta oss själva och ge oss själva det vi behöver.

Jag tänker att detta nog delvis är följden av att ha växt upp som minstingen i ett hem, med människor som är bra på att ta mycket plats. Själv har jag förvandlats till en fläck på tapeten, en som sällan eller aldrig tar plats. Det har funnits relationer där enda sättet för mig att få komma lite nära har varit att sitta tyst och uppmärksamt lyssna på andras monologer om något som är ointressant och oförståeligt för ett barn. Samtidigt som den andre inte visat något som helst intresse för att lära känna mig, veta vem jag är, hur min dag varit, vad som rört sig i mitt liv eller gett några som helst ömhetsbetygelser.

Sen är det en sak att förstå vad som blir fel i relationer och en annan, mycket svårare sak, att förändra ett tidigare inlärt destruktivt beteende. För det krävs mycket tid, tålamod och mod, men det är bara att hänga i. Det kan bara bli bättre!

Jag har sedan tidigare tänkt ut ett motto som jag försöker leva efter:
"Jag kan inte ändra gårdagen, men jag kan välja att göra en positiv förändring idag."

#relationer #taplats

Idag har det slutligen blivit dags för begravning för min anhöriga. För mig känns det som ett ljust och fint farväl och det har nog en del att göra med min tro. Jag tänker att vi alltid lever i flera dimensioner samtidigt, att jordelivet bara är ett av dom och att vi kan förnimma andra även när dom inte finns i vår fysiska värld. Att personen fortfarande finns runt omkring oss och att vi kan kommunicera med varandra genom tankarna om vi vill. Och så tror jag på återfödelse och karma, att det vi inte tagit ansvar för under detta liv kommer vi på något sätt få kämpa med också i nästa liv så att vi hela tiden utvecklas, blir klokare och mer ansvarsfulla. Min anhöriga och jag har inte alltid fungerat bra ihop, men dom senaste åren har vi jobbat på vår relation och kommit varandra närmare än tidigare. Jag är så tacksam för att det har blivit så!

Altaret.

Den trevliga prästen.

Min dotter och jag sjöng "Koppången" och "Håll mitt hjärta" under begravningen och det kändes fint för mig eftersom jag alltid haft ett behov av att uttrycka känslor med just sång. Här är kantorn som idag har övat med oss, kommit med bra synpunkter och sedan kompat oss under begravningen.

En fin stund i gemenskap med mina närmaste.

Vår talman har gett sig på att läsa in en egen juldikt, en parafras på Rydbergs ”Tomten”. Väldigt fyndigt tycker jag. Vad tycker ni?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/se-talmannen-lasa-upp-sin-juldikt

#julmys