Det kryper i benen av vandringslust, trots att det inte var så länge sedan jag avslutade min pilgrimsvandring på Camino Francés i Spanien. Jag längtar efter att vandra på något ställe där det är vackra vyer, lite lagom varmt och skönt och där det finns trevliga människor. Visst kan jag gå ut och gå lite i skogen här, men det ger inte samma äventyrliga känsla som jag är ute efter och mörkret och slasket ute känns inte så lockande.

Jag har börjat kolla på Efrens vandrings-vloggar, han har gått flera av dom större vandringslederna. Den som lockar mig allra mest nu är Via Francigena som går från Canterbury i Storbritannien till Rom i Italien, en sträcka på 190 mil som för Efren tog knappt 3 månader. Början av den verkar platt och tråkig så skulle jag få för mig att gå den så skulle jag nog börja någonstans i östra Frankrike, nära gränsen till Schweiz. Då skulle jag kanske också kunna passa på att besöka Évian och Annecy som jag fått för mig ska vara väldigt trevliga städer. Jag antar att vandra över alperna är något man helst gör under tidig höst, jag gissar att vårvädret är mer oberäkneligt och dessutom svårt att förutse när det är lagom varmt. Jag är nämligen lite värmekänslig och mår inte så bra när termometern närmar sig 30 grader eller högre. Jag mår som bäst när det är mellan 18 till 24 grader när jag vandrar.

Annecy, Frankrike.

Annars skulle också Camino Portugués kunna vara intressant. Den går från Lissabon i Portugal till Santiago de Compostela i Spanien, men många börjar också vandringen i Porto och då tar det ca 2 veckor att gå. Går man hela vägen från Lissabon så är det ungefär 65 mil, alltså något kortare än vandringen jag gjorde i höstas.

Vandring är något som dom flesta personer med god hälsa och normal kondis klarar av. På Camino Frances träffade jag personer i alla åldrar från 8 år och upp till 80.

Här lite inspiration med en av Efrens vloggar från Via Francigena (här på den italienska sidan av alperna):

https://youtu.be/uAl_b_z_8z4

#vandringslust #viafrancigena

Det nya året har nu kommit igång och nu är det dags att sjösätta en del av mina planer för det här året, för jag vill ju inte dö nyfiken.

Det första jag har gjort är att boka in mig på en ”Familjekonstellation” i Stockholm i slutet på januari och jag har även bokat boende och tågbiljetter. ”Familjekonstellation” är som en dramaövning där man fejkar en persons familj. Jag antar att man får reda på lite om personen man ska gestalta, typ ålder, personlighetsdrag osv. Övningen är till för att undersöka hur familjedynamiken i en familj sett ut. Jag ska delta som representant och alltså spela någon, vid ett senare tillfälle kan man få sin familj gestaltad om man vill det men första gången är man alltid representant. Jag har hört väldigt positiva saker om det här från människor som testat det och nu är det äntligen dags för mig att prova det.

https://youtu.be/BVnb0P1Xans

Det andra jag har gjort är att ta lite kontakt med en gruppledare för ”Livsstegen” i en stad nära mig: Kursen sätter igång i mitten på februari och jag har frågat en kompis från kyrkan om hon skulle vilja göra detta med mig, vilket hon nu funderar på en stund. Annars har jag också ett namn på en person i en närbelägen stad som redan gått ”Livsstegen” och som också söker efter någon att göra det tillsammans med. ”Livsstegen” är alltså en kurs inom 12-stegsprogrammet och den vänder sig till ”normalstörda” människor som känner att dom har något som skaver i själen, behöver några som lyssnar på dom och som vill jobba med sin personliga utveckling på ett strukturerat sätt.

Jag tror att det närmsta halvåret kommer att bli väldigt spännande!

#familjekonstellationer #livsstegen