Apropå absolut ingenting, så slog plötsligt tanken på Törnrosa ner i mitt huvud. Att Törnrosas sömn kanske inte var en vanlig sömn, utan att det prinsen kanske räddade henne ifrån var hennes ”omedvetna tillstånd”, att hon inte förstod vad hon gjorde och varför. Kanske skakade han om henne så mycket med sin närvaro att hon inte kunde undgå att se hur saker och ting verkligen hängde ihop?

Sedan började jag fundera över vilka andra sagor HC Andersen skrivit och om dom var lika djupsinniga och jag kom genast på två till: Kejsarens nya kläder och Den fula askungen. Kejsarens nya kläder pratar ju om att vi vuxna är så rädda för att stå upp för det vi vet är sant istället för att bara följa med majoriteten, även när vi vet att dom har fel. Det lilla barnet däremot säger bara sanningen och struntar i hur det kommer tas emot av andra. Jag tänker att HC Andersen nog försökte uppmuntra oss alla att vara mer spontana och mer ärliga mot andra, utan att oroa oss för eventuella konsekvenser av det handlandet. I Den fula askungen försöker han lära oss att en varelses insida är viktigare än utsidan och när vi inser det så kommer vi också att tycka att varelsens utsida är vacker, som den unika individ den är.

Jag har aldrig läst något biografiskt om HC Andersen, men det skulle nog vara intressant att ta del av lite av hans liv för att få en insikt om vad som gjorde honom så klok.

Kanske undrar ni varifrån mina märkliga tankar kommer? För mig är det här en fullständig naturlig reaktion i min hjärna då jag ägnat mig åt någon typ av själsligt arbete. Idag har jag gjort familjekonstellationer ihop med 15 andra personer och det startar processer i mitt undermedvetna som gör att saker helt plötsligt bubblar upp till ytan och blir medvetna. Just det här var bara en intressant tanke, kanske inte så himla omvälvande, men det blir spännande att se vad mera som kommer dyka upp i tankar, meditationer och drömmar under dom närmaste veckorna.

#HCAndersen #medvetenhet