Idag har jag varit och hälsat på min mamma som bor i andra änden på stan. Jag åkte spårvagnen dit och vid samma hållplats som jag gick på så klev också ett gäng smågrabbar i tioårsåldern på. Dom hade köpt en hel påse med bubbelgum och var nu väldigt noggranna med att detta skulle delas fullständigt lika. Jag funderade just på det att barn ofta är väldigt noga med rättvisa och att vi vuxna väldigt tydligt förklarar och lär ut till barn hur man delar lika. Men vad händer sen med oss vuxna?

När jag var barn pratades det mycket om rättvisa och solidaritet, men sen kom 80-talet och med ens så förändrades Sverige från att vara ett ganska kollektivistiskt land till att bli ett ganska individualistiskt land där dom flesta bara vill roffa åt sig så mycket som möjligt för egen del oavsett om dom behöver det eller ej. Varje människa ses som sin egen lyckas smed och om vi blir allvarligt sjuka, arbetslösa eller haft oturen att födas med sämre möjligheter än andra så får vi skylla oss själva.

Jag tycker att det kunde vara bra om vi kunde hitta ett mellanläge där vi känner ett eget ansvar och driv att göra något vettigt med vårt liv efter den förmåga vi har, men där vi fortfarande känner medkänsla med dom mindre starka i samhället. Hur kan vi skapa ett sånt samhälle? Och varför har vi ett samhälle där så många har svårt att hitta en uppgift att fylla? Borde det inte gagna oss alla, om människor uppmuntras att göra det dom kan för att bidra till samhället istället för att förmedla att en del inte platsar, inte behövs och hamnar i utanförskap?

Killarna var väldigt pratsamma och glada så dom berättade gladeligen vad dom heter, vilka som var syskon med varandra, var dom bor osv. Jag undrade hur det kom sig att dom går i skolan i ena änden av stan, men bor i den andra. Var det kanske så att dom går i musikklass? Det finns nämligen sådana i skolan som ligger nära mitt hem. Nej så var det inte sa dom, och för att riktigt övertyga mig om den saken så sjöng några för mig. Ja, ska man gå efter sången så tror jag nog att dom skulle kunna gå i musikklass, för jag tyckte det lät riktigt bra! När dom sedan gick av en efter en blev det väldigt tyst och tråkigt utan dom, för det var kul att prata lite med det unga gardet.

Jag hoppas dom alla får se fram mot en fin framtid, där dom får känna sig behövda!

#rättvisa #solidaritet #varabehövd

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...