Hittade den här fina Laleh-låten, när jag kollade på Lalehs YT-kanal. Jag tycker den är väldigt finstämd och jag känner igen mig i ”Is there anybody out there?”.

Laleh, “Lost and Found”:

https://youtu.be/Fgw31ig4ApI

Det börjar jag nästan själv undra för jag tycker nu att den här påtvingade sociala isoleringen börjar bli väldigt påträngande och jobbigt. Lever man ensam som jag gör och allt föreningsliv, kurser och grupper som man vanligtvis deltar i har tagit paus eller ställts in så är det jobbigt och jag börjar snart klättra på väggarna. Min son bor här i stan och jag ska träffa honom i övermorgon och det ska bli kul. Samtidigt är det många som jag inte alls träffar nu: min dotter som bor i en annan del av Sverige (ja, vi avråds ju från att resa även inom landet), min syster som jobbar på sjukhus (kan tänkas vara smittsam), min bror (tillhör riskgruppen och behöver hålla sig borta från alla) och min förälder som bor på ett äldreboende och nu är i karantän. Jag träffar bara ett fåtal personer varje vecka nu och att inte veta hur länge det här ska pågå suger!Å andra sidan antar jag att många som lever tillsammans med andra har en annan utmaning - att vara tvungna att vara tillsammans 24/7. Antar att det också kan vara jobbigt när man inte är van vid det?

Men trots allt är det ju tur att det här inträffar på våren när det i alla fall är ljust och fint och man kan vistas en del ute. Tänk er om detta istället skulle inträffa under oktober till december! 

Men nu en gladare låt.....och jag är inte heller beredd att dö än!

Laleh, “Vårens första dag”:

https://youtu.be/j8VdehTuZfw

#lostandnotfound #laleh

Jag blev så glad när jag kom ihåg att de idag skulle vara ljust ute ytterligare en timme. Alltså var det inte för sent att gå ut på promenad trots att klockan redan passerat fem på eftermiddagen! Så jag gav mig ut på en sväng i mitt närområde.

Här passerar jag över Strömmen och i bakgrunden syns Rådhuset.

Färgargården som är ett friluftsmuseum och där man sommartid kan fika.

Det var härligt med vårsolen, men samtidigt lite kallt i luften.

Här finns en rhododendrondal och jag var nyfiken att se om det fanns några blommor på gång. Nja, det behövs nog lite mer värme först.

Dom första baptisterna döptes här 1854. Det var dom som grundade kyrkan som jag är med i nu. Många av dom blev satta i fängelse för sin tro, eftersom endast stadskyrkan var tillåten. Jag undrar om jag hade vågat att trotsa lagen så för min tro? Kanske, för jag har alltid gått min egen väg, gjort mina livsval utifrån vad som känns rätt för mig och struntat i vad andra tycker om det.

Och så här ser platsen ut där dom döptes.

Det här området var för länge sedan en plats där stadens rika hade sina sommarresidens. Här finns många spännande hus med tinnar och torn.

Ytterligare ett fint hus.

På den här platsen fick man för länge sedan åka färja över vattnet. Senare byggdes här en järnbro, men för några år sedan upptäcktes att den var rostangripen och den togs bort. En ny bro är under tillverkning, men det dröjer kanske ytterligare ett år innan den är på plats.

Och här är Brunnssalongen som numer mest används till uthyrning för privata fester t ex bröllop.

Idag har jag varit och handlat mat för snart är det dags att avsluta min fasta. Jag tänkte hålla på imorgon också, men sen får det vara bra. Då har jag fastat i åtta dagar. På tisdagarna när jag träffar min kyrkgrupp brukar vi äta soppa tillsammans och under första dagen med upptrappning efter fastan brukar man också äta soppa, så därför tänkte jag att det var en bra idé att låta dom dagarna sammanfalla.

Det syns kanske vad det är jag längtat mest efter under fastan?

Ja, som ni ser blev det mest frukt och grönsaker som inhandlades, men även ost, yoghurt och havrefras. Det kommer att bli gott!

#efterfastan

Vad kan hjälpa oss att upprätthålla hopp? Liria Ortiz, psykolog:

https://youtu.be/esHDEwAge8k

#hopp

Det kom ett mejl med ett vackert budskap så jag tänkte vidarebefordra det till er. Ursprungligen skriven av en engelsman eller kanske en skotte. Här kommer det:

Lockdown

Yes there is fear. Yes there is isolation. Yes there is panic buying. Yes there is sickness. Yes there is even death. But, they say that in Wuhan after so many years of noise, you can hear again the song of birds. They say that just after a  few weeks  of quiet, the sky is no longer thick with  fumes but blue and grey and clear. They say that in the streets of Assisi people are singing to each other across the empty squares keeping the windows open so that those who are alone may hear the sounds of family around them. They say that a hotel in the west of Ireland is offering free meals and delivery to the housebound. Today a young woman I know is busy spreading fliers with her number through the neighbourhood so that the older folk may have someone to call on.

All over the world, people are preparing to be alongside the homeless, the sick, the weary. All over the world people are slowing down and reflecting. All over the world, people are looking at their neighbours in a new way. All over the world, people are waking up to a new reality – to how big we really are: to how little control we really have: to what really matters. To Love.

So we pray and remember – yes, there is isolation, but that does not mean there has to be loneliness. Yes, there is fear, but that does not have to be hate. Yes, there is panic buying, but that does not have to be meanness. Yes, there is sickness, but that does not have to be sickness of the soul. Yes, there is even death, but there can always be the rebirth of love.

Wake up to the choices you make as to how to live now. Today – breathe – listen – behind the factory noises of your panic, the birds still sing. And we are always encompassed by Love. Open the windows of your soul, and though you may not be able to touch the empty square. Smile and sing and wave to your neighbours!  

Words by Richard Hendrick, written earlier this month

A Prayer:
In these unusual times, where many of the familiar markers are shifting, may the Spirit bless us not only with discomforts or easy answers or half-truths, but with new insights so that we shall live more deeply into our hearts. May we reach out to others in ways we never imagined even a month ago and discover strengths within us which we never believed possible. And be thankful for each precious new morning.

Peter  Millar, Iona Cottage

#rebirthoflove

Kom på att jag också har en videosnutt från Pamplona i Spanien. Ursprungligen var det två videofilmer men det har blivit något fel på den ena filen så nu återstår bara en.

Det var en grupp som dansade och spelade på ett torg (klippet som inte längre funkar). Efteråt var det en kvinna som spontant bjöd upp en person i danstruppen och genast anslöt sig fler personer till dansen. Det var fint att dom var så spontana!

Publiken börjar dansa!

#elcamino #pamplona #spontandans
 

Idag hade jag bestämt mig för att ha en skön dag ute i skogen och njuta av det vackra vädret. Därför begav jag mig till ett naturreservat någon mil utanför stan. Där finns en ca 1 mil lång vandringsled runt en långsmal vacker skogssjö. På ena sidan vandrar man längs en väg utmed sjön, på den andra sidan vandrar man på stigar genom skogen och bitvis är det ganska brant. Jag började gå på den sidan där vägen finns och sedan på sidan med skog och berg. Här följer lite foton från dagen.

Här syns den branta klippan på andra sidan sjön.

Ett trevligt ställe att ha sommarstuga på.   

Här har jag kommit över på den soliga sidan.

Och så börjar det gå lite uppför.

Ingången till Bergakungens sal?

Utsikten från det högsta berget (det var svårt att välja bild, för dom var alla så fina).

En klippa som man kan söka skydd under, där fanns en eld och det finns också arrangerade övernattningsplatser i området. Jag har hört att folk ibland åker ut hit och övernattar i skogen.

Nu börjar jag närma mig slutet av vandringen och här finns grillplatser.

Och klippor där man kan träna klättring på, jag tror att det också brukar ordnas kurser i klättring här.

Nu går dagen mot sitt slut och solen är på väg ner.

Och här är madam själv i egen hög person.

Och här lite fågelkvitter (du behöver använda hörlurar för att höra dom, dom sjunger på avstånd).

#skogsdag

Skytten från massakerna i Christchurch har nu erkänt sig skyldig till 51 mord och 40 mordförsök. Det innebär att rättegången inte kommer behöva bli lika lång och uppslitande, som den skulle ha kunnat bli annars. Bland offren fanns äldre, kvinnor och barn.

Den här nyheten får mig att tänka tillbaka till en av de sista dagarna på El Camino de Santiago. Jag fick då dela ett dubbelrum med Allen, en man från Christchurch i Nya Zeeland. Jag är alltid nyfiken på andra människors livsberättelser, erfarenheter och upplevelser och frågade då om den stora jordbävningen 2011 då 181 människor omkom. Sedan berättade han också om den här massakern som ägde rum förra året. Otroligt att så många otrevliga saker har hänt på en och samma plats! Det var ett möte som jag sent kommer att glömma.

Mitt blogginlägg från den dagen:
Jordbävning och dödsskjutningar

Svt-inslag om terrorskjutningen i Christchurch:

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/detta-har-hant-terrordadet-i-nya-zeeland

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/terroroffer-samlades-i-christchurch-jag-har-forlatit

#christchurch #massaker