Igår råkade jag få ett rejält skoskav på hälen. Jag tänker att det är lite typiskt. Tänk att jag kunde vandra 80 mil i Spanien i höstas utan att få några allvarligare blåsor och så vandrar jag en enda dag här och fick genast ett jättesår!

Antagligen beror det på att jag var så korkad att jag tog mina nya kängor som jag ännu inte hunnit gå in helt och hållet. Kanske snörde jag dom också lite för löst? Jag fick ont i foten och tänkte att jag snörat lite för hårt. Då lossade jag den och kanske blev det för löst istället, så att den glappade? Typiskt nog hade jag också glömt att packa skoskavsplåstren (som jag aldrig behövde i Spanien) och Foppa-tofflorna, så nu har jag inga andra skor att byta av med.

Jag berättade för Märta för Klefsta och hon är så omtänksam. Hon kom genast med en hel hög med plåster som jag fick med mig för den fortsatta resan! Tack vare det har det gått ganska bra idag.

Vad skulle man göra utan alla snälla underbara medmänniskor?

:)

Här bor jag inatt, ca 15 minuters promenad från centrala delarna av stan. Det är som en liten lägenhet, där man har det mesta man behöver och roligare än att bo i ett hotellrum.

Här en liten hall.

En kokvrå med kylskåp, mikro och vattenkokare. Någon spis finns inte, men jag ska bara äta frukost här så det går bra ändå.

Här rummet med säng, soffa och garderober.

Och en sekretär om man behöver en skrivplats.

Toan och dusch.Tyvärr upptäcker jag efter ett tag att avloppet vid handfatet inte fungerar som det ska. Spolar man vatten i handfatet så bubblar det ut avloppsvatten vid foten av handfatet. Antar att det är stopp i avloppet eller att det saknas en gummimuff?

Jag torkar upp och pallar inte ringa värden idag. Jag är trött efter vandringen och vill inte ha folk springande här! Jag ska prata med värden om detta imorgon och tillsvidare borstar jag tänder och tvättar händer i duschen där avloppet verkar fungera som det ska. Det är lite baltigt, för då måste jag ta av mig strumporna varje gång jag spolar vatten med duschslangen.
Men vad vore livet utan lite gamla hederliga motgångar? Det är bara karaktärsdanande!

:)

Strax före Askeby ser jag den här gamla bron som är från äldre medeltiden. I närheten finns också en runsten och ett gravfält. Det tros ha legat en Kungsgård här i trakten.

Därefter kommer jag till Askeby kyrka. Förutom att titta på gamla kyrkor så är det också bra platser att ta paus på. Där finns nästan jämt en bänk att sitta bekvämt på och en vattenkran där man kan fylla sin vattenflaska.

Här finns en minnessten som berättar om det kloster som låg här i ca trehundra femtio år. Märta och Elina har berättat att det under Heliga Birgittas tid var det största klostret i den här delen av landet. När Heliga Birgittas kropp efter hennes död forslades hem igen från Rom, så kom den med båt till Söderköping och dom övernattade sedan här i klostret. Kanske gick dom ungefär samma väg som jag via Gårdby, för den kyrkan verkar också väldigt gammal.

Så här såg klostret ut, det låg runt kyrkan. Lägg också märke till att på den tiden hade kyrkan ett torn, men det är borta nu.

En humla surrar nektarrusig emellan blommorna på ett äppelträd.

På vägen mellan Askeby och Linköping går jag på en väg där det varken finns cykelbana eller vägren och ju närmare Linköping desto mer bilar blir det. Det är inte så trevligt!
Brukar inte politikerna säga att dom vill uppmuntra folk att välja andra färdmedel än bilen? Då borde dom kanske också göra det lättare att t ex cykla säkert?

Här passerar jag Vårdsnäs kyrka.

Och äntligen når jag de södra delarna av Linköping när jag går över Stångån vid Hjulsbro. Härefter ska jag följa ån hela vägen in till centrum av Linköping.

Stångån förbinder sjön Roxen i norr med en del sjöar söderut (Kinda Kanal). På sätt binds Kinda Kanal ihop med Göta Kanal som också går genom Roxen. Några gånger i mitt liv har jag åkt med den lilla ångbåten på Kinda Kanal genom Stångån och ner till Rimforsa genom sjöarna. Det är en trevlig dagstur och från Rimforsa kan man ta tåget tillbaka till Linköping. Då är man tillbaka i stan igen efter ca 20 minuter.

I ån finns badplatser och på sommaren ser man folk bada här.

Jag ser också flera koloniområden utmed ån. Det är trevligt, för då är det ju många som får glädje av ån, inte bara dom som har råd att köpa dyra villor här.

Lite här och där finns slussar för att anpassa vattennivån till nästa etapp av ån eller nästa sjö. Här är det en ganska hög sluss vid Tannefors.

Och nu är jag snart framme vid centrum. Här känner jag igen mig väl, för i min ungdom bodde jag ett tag i Linköping på andra sidan av ån och jag promenerade ofta här.

Här finns en båt med namnet Esperanza. Det tycker jag är vackert! Det betyder tro, hopp, förhoppning, möjlighet.
Visst är det vackert?

Efter en kiss & matpaus är jag nu på väg mot mitt boende. Då ser jag det här gamla fina huset som jag inte kommer ihåg att jag har sett förut. Det måste vara något fel på mitt minne för jag kommer ihåg hemslöjdens affär som ligger på andra sidan gatan.
:)

Jag tror det här är domkyrkomuseet?

Och det här vet jag i alla fall med säkerhet är stadshuset.

Och här är Linköpings Domkyrka, alltså den viktigaste kyrkan i det här stiftet.

Och nu är jag snart framme vid mitt boende!

Morgonen på Klefsta Gård blev lika trevlig som gårdagskvällen. På Klefsta hörs inget trafikbuller, så som det annars är på alldeles för många ställen nu för tiden. Jag vaknade till på morgonen då det var lite för varmt i rummet, slängde upp fönstret på vid gavel och somnade sedan om ett tag till ljudet av en massiv kör av fågenkvitter.

När jag åt frukost fick jag sällskap av Märta, den äldre av dom två kvinnorna. Vi pratade vidare om livskvalitet på landet, slit & slängsamhället, det sjuka i att ha shopping som livsstil och hur vi nu hoppas att lugnet runt Corona kanske kan bidra till att folk omvärderar det sätt på hur dom lever sina liv. Det blev en lång frukost, så klockan hann bli lite över nio innan jag slutligen kom iväg.

Klefsta Gård med sina trevliga värdinnor och fina gårdsmiljö blir ett minne för livet, dit jag gärna återvänder någon gång i framtiden!



Även missarna där är väldigt sociala! Här två av dom.

Rättvisa

Vad är orättvisa?

O Jesus, Guds Son, du som stod tyst inför dem som
dömde dig, håll tillbaka min tunga, till dess jag fått
besinna vad och hur jag skall tala.

Reflektion
Livet är orättvist. Ja, allt är orättvist, och Gud är den enda som är
rättvis. För Guds rättvisa är inte människornas rättvisa. När Gud
dömer så förlåter Gud av kärlek till oss. Hur dömer du?

Heliga Birgittas 4:e Bön

Jesus, Himmelske Läkare, upphöjd på Korset för att hela våra sår med Dina sår. Påminn Dig de krossår som Du fick lida. Påminn Dig alla Dina lemmars svaghet, utsträckta så till den grad att en sådan smärta som Din aldrig erfarits. Från kronan på huvudet till Dina fötters sulor fanns inte en enda fläck på Din kropp som inte blivit plågad, och ändå, Du glömde allt Ditt lidande, Du upphörde inte att be till Din himmelske Fader för Dina fiender: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Genom denna stora barmhärtighet och i åminnelse av detta lidande, gör så att minnet av Ditt fruktansvärda lidande uppväcker i oss en fullkomlig ånger och befrielse från alla våra synder.

Amen

Inspiration

Vad ger skaparkraft?

Säg min själ att inget händer, utan att du tillåter det,
och att inget som du tillåter är tröstlöst.

Reflektion
Ordet inspiration kommer av latinet och betyder ungefär väcka liv
eller att inblåsa. Gud formade människan av jord och blåste in liv
genom hennes näsborrar. En berättelse om Adam och Eva kanske
säger något om dig; att det är Gud som gör dig levande.

Heliga Birgittas 3:e Bön

Jesus, himlens och jordens Skapare som ingenting kan begränsa. Du som omsluter och håller allt i Din kärleksfulla hand, påminn Dig det fasansfulla lidande som Du led när Dina allraheligaste händer och fötter spikades fast på korset genom slag efter slag med stora, trubbiga spikar. De fann Dig inte i ett tillräckligt eländigt tillstånd för att tillfredställa sin vrede. De gjorde Dina sår större och lade Dig pina på pina och med obeskrivlig grymhet sträckte de ut Din Kropp på Korset, drog Dig, knuffade Dig från alla sidor så att Dine lemmar vanställdes. Jag ber Dig, Jesus, genom minnet av dessa allrahögsta kärlekens lidanden på Korset, att ge mig nåden att frukta och älska Dig.

Amen