I eftermiddag har jag varit och hjälpt syrran att flytta möbler. Hon ska nämligen få sina fönster bytta i övermorgon och eftersom hon har en uteplats utanför fönstren behövde både innemöbler och utemöbler flyttas undan.

När jag skulle åka dit upptäckte jag att bilen var fullständigt nedbajsad med måsskit. Det är ett gäng måsar som varje vår/försommar invaderar taken på husen runt omkring och använder den som barnkammare. Bilar och även våra lägenhetsfönster bombarderas med bajs och man blir väckt av deras vackra skränande klockan fyra på morgonen när det ljusnar ute. Ljuva försommar?

Sån tur är finns det också saker som är fina som det här blommande äppleträdet med tokmycket blommor………

…..och Clivian som jag räddade från soprummet för några år sedan och som nu blommar för fullt. Så bra att jag är så tålmodig och aldrig gav upp hoppet om den!

Om någon skulle ha en gloria så är det Lars Lerin. Man kan nästan ta på den ljusa energin han har, man kan känna den. Han är så otroligt vänlig och ärlig och verkar locka fram det bästa ur alla människor han möter. Jag kommer ihåg TV-serien där han hade en kreativ verkstad tillsammans med en massa ungdomar. I början så var det många som hade dålig självkänsla och som var rädda att inte prestera tillräckligt bra, men efter ett tag fick han alla att släppa taget och bara göra vad dom hade lust med och det resulterade i så många fina alster och att individerna i gruppen växte jättemycket som personer.

Jag såg också ett program där han samtalade med Leif GW Persson och lockade fram helt nya sidor hos den personen. Leif som oftast bara framstår som en riktigt stel buffel vågade helt plötsligt prata om livshändelser som påverkat honom stort och nu gick det att se att även han är en levande människa och inte bara en fasad.

Se program med Lars Lerin på SvtPlay:
Vänligen Lars Lerin
Lerins lärlingar

Sarah McLachlan, “In the arms of an angel”:

https://youtu.be/1SiylvmFI_8

#larslerin #gloria

En person råkade av misstag trycka på en av mina ömma punkter. Vad menar jag med det? Personen råkade komma emot ett öppet sår som jag har i själen och som jag inte var medveten om. Det gjorde ont som bara den och ångesten och förvirringen var total och jag ville bara försvinna från jordens yta och krypa ur mitt skinn. Överväldigande jobbigt, men faktum är att det var väldigt bra att det hände, för nu har jag blivit medveten om mitt sår. Jag har kunnat låta det värka och göra ont och när man tillåter dom jobbiga känslorna att finnas, så ebbar dom liksom ut av sig själv och minskar snabbt i styrka.

Läs mer om att hantera känslor:

Det är inte farligt att känna

Det var en fobi för närhet som kom i dager, en fobi som jag råkat få från en person som omedvetet gett den till mig genom att plötsligt från en dag till en annan helt byta beteende mot mig, från att vara väldigt kärleksfull till att få ett otroligt aggressivt utbrott och därefter vända mig ryggen utan någon som helst förklaring (kanske av skamkänslor?). Det var ett stort trauma för mig och där stod jag och undrade vad jag hade gjort för fel, tills jag började läsa psykologi och förstod att händelsen egentligen inte hade ett dugg med mig att göra utan bara handlade om honom, att han inte klarade av att hantera sina känslor på ett normalt sätt. Förmodligen råkade jag trycka på hans ”fobi-knapp”?

Jag har trott att det såret var läkt för min del, för jag har förlåtit och gått vidare, men som det så ofta är med våra själsliga sår så finns dom i många lager, på olika djup i våra själar. När man gräver så hittar man en del och läker det, men några år senare hittar man plötsligt lite till som behöver läkas. Så trots att jag gått vidare, så saknades tilliten som behövs för att ens tänka tanken om att kunna vara nära någon igen och våga tro att det ska kunna gå bra. Hos mig triggar det en stor rädsla och ångest, alltså en fobi.

Hur läker man en fobi? Alla fobier fungerar ungefär på samma sätt, så närhetsfobi och till exempel ormfobi behandlas med samma metod. Man har varit med om något otäckt och traumatiskt och har då fått för sig att liknande situationer alltid kommer sluta på samma katastrofala sätt. Den vanligaste terapin för fobier är att exponera sig för det man upplever som farligt, men ta det lite pö om pö, så att man lär om sin hjärna att förstå att inget farligt kommer att hända trots känslor av oro och ångest. Långsamt utmanar man sig lite mer och mer tills rädslan avtar och försvinner. Fobibehandlingar tar sällan mer än några timmar, så det handlar mest om att komma över ”tröskeln”, inte bli överväldigad av sin rädsla och dra därifrån innan behandlingen är klar. Har man en fobi man inte är medveten om så kan den vara handikappande i ett helt liv, så jag är otroligt glad att jag upptäckte det här nu och inte om trettio år, när jag är på väg till graven. Nu har jag ju möjlighet att läka mitt sår och sedan kunna ha normala nära relationer igen.

Hur mår jag idag då? Jo nu mår jag bara bra igen, men jag förstår ju att det kommer bli lite kämpigt att ta sig igenom fobin och att jag kommer behöva ha rätt partner vid min sida då. En person som är medveten, kärleksfull, stöttande och som har en sjö av tålamod och förståelse för min svårighet, när positiva känslor och oroskänslor blandas i en salig röra.

#närhetsfobi

Det är mer som förenar oss alla, än dom få skillnader vi ser på ytan........

Youssou N'Dour ft. Neneh Cherry, “7 Seconds”:

https://youtu.be/wqCpjFMvz-k

#youssoundour #nenehcherry