I eftermiddag har jag varit och hjälpt syrran att flytta möbler. Hon ska nämligen få sina fönster bytta i övermorgon och eftersom hon har en uteplats utanför fönstren behövde både innemöbler och utemöbler flyttas undan.

När jag skulle åka dit upptäckte jag att bilen var fullständigt nedbajsad med måsskit. Det är ett gäng måsar som varje vår/försommar invaderar taken på husen runt omkring och använder den som barnkammare. Bilar och även våra lägenhetsfönster bombarderas med bajs och man blir väckt av deras vackra skränande klockan fyra på morgonen när det ljusnar ute. Ljuva försommar?

Sån tur är finns det också saker som är fina som det här blommande äppleträdet med tokmycket blommor………

…..och Clivian som jag räddade från soprummet för några år sedan och som nu blommar för fullt. Så bra att jag är så tålmodig och aldrig gav upp hoppet om den!

Om någon skulle ha en gloria så är det Lars Lerin. Man kan nästan ta på den ljusa energin han har, man kan känna den. Han är så otroligt vänlig och ärlig och verkar locka fram det bästa ur alla människor han möter. Jag kommer ihåg TV-serien där han hade en kreativ verkstad tillsammans med en massa ungdomar. I början så var det många som hade dålig självkänsla och som var rädda att inte prestera tillräckligt bra, men efter ett tag fick han alla att släppa taget och bara göra vad dom hade lust med och det resulterade i så många fina alster och att individerna i gruppen växte jättemycket som personer.

Jag såg också ett program där han samtalade med Leif GW Persson och lockade fram helt nya sidor hos den personen. Leif som oftast bara framstår som en riktigt stel buffel vågade helt plötsligt prata om livshändelser som påverkat honom stort och nu gick det att se att även han är en levande människa och inte bara en fasad.

Se program med Lars Lerin på SvtPlay:
Vänligen Lars Lerin
Lerins lärlingar

Sarah McLachlan, “In the arms of an angel”:

https://youtu.be/1SiylvmFI_8

#larslerin #gloria

En person råkade av misstag trycka på en av mina ömma punkter. Vad menar jag med det? Personen råkade komma emot ett öppet sår som jag har i själen och som jag inte var medveten om. Det gjorde ont som bara den och ångesten och förvirringen var total och jag ville bara försvinna från jordens yta och krypa ur mitt skinn. Överväldigande jobbigt, men faktum är att det var väldigt bra att det hände, för nu har jag blivit medveten om mitt sår. Jag har kunnat låta det värka och göra ont och när man tillåter dom jobbiga känslorna att finnas, så ebbar dom liksom ut av sig själv och minskar snabbt i styrka.

Läs mer om att hantera känslor:

Det är inte farligt att känna

Det var en fobi för närhet som kom i dager, en fobi som jag råkat få från en person som omedvetet gett den till mig genom att plötsligt från en dag till en annan helt byta beteende mot mig, från att vara väldigt kärleksfull till att få ett otroligt aggressivt utbrott och därefter vända mig ryggen utan någon som helst förklaring (kanske av skamkänslor?). Det var ett stort trauma för mig och där stod jag och undrade vad jag hade gjort för fel, tills jag började läsa psykologi och förstod att händelsen egentligen inte hade ett dugg med mig att göra utan bara handlade om honom, att han inte klarade av att hantera sina känslor på ett normalt sätt. Förmodligen råkade jag trycka på hans ”fobi-knapp”?

Jag har trott att det såret var läkt för min del, för jag har förlåtit och gått vidare, men som det så ofta är med våra själsliga sår så finns dom i många lager, på olika djup i våra själar. När man gräver så hittar man en del och läker det, men några år senare hittar man plötsligt lite till som behöver läkas. Så trots att jag gått vidare, så saknades tilliten som behövs för att ens tänka tanken om att kunna vara nära någon igen och våga tro att det ska kunna gå bra. Hos mig triggar det en stor rädsla och ångest, alltså en fobi.

Hur läker man en fobi? Alla fobier fungerar ungefär på samma sätt, så närhetsfobi och till exempel ormfobi behandlas med samma metod. Man har varit med om något otäckt och traumatiskt och har då fått för sig att liknande situationer alltid kommer sluta på samma katastrofala sätt. Den vanligaste terapin för fobier är att exponera sig för det man upplever som farligt, men ta det lite pö om pö, så att man lär om sin hjärna att förstå att inget farligt kommer att hända trots känslor av oro och ångest. Långsamt utmanar man sig lite mer och mer tills rädslan avtar och försvinner. Fobibehandlingar tar sällan mer än några timmar, så det handlar mest om att komma över ”tröskeln”, inte bli överväldigad av sin rädsla och dra därifrån innan behandlingen är klar. Har man en fobi man inte är medveten om så kan den vara handikappande i ett helt liv, så jag är otroligt glad att jag upptäckte det här nu och inte om trettio år, när jag är på väg till graven. Nu har jag ju möjlighet att läka mitt sår och sedan kunna ha normala nära relationer igen.

Hur mår jag idag då? Jo nu mår jag bara bra igen, men jag förstår ju att det kommer bli lite kämpigt att ta sig igenom fobin och att jag kommer behöva ha rätt partner vid min sida då. En person som är medveten, kärleksfull, stöttande och som har en sjö av tålamod och förståelse för min svårighet, när positiva känslor och oroskänslor blandas i en salig röra.

#närhetsfobi

Det är mer som förenar oss alla, än dom få skillnader vi ser på ytan........

Youssou N'Dour ft. Neneh Cherry, “7 Seconds”:

https://youtu.be/wqCpjFMvz-k

#youssoundour #nenehcherry

Så roligt att se ett naturreservat från min närhet på nyheterna på TV:n, där dom idag visar klipp från Ågelsjön. Det är verkligen ett jättefint strövområde och så fort mitt skoskav är fullständigt läkt ska jag ge mig ut och gå i Kolmårdsskogarna igen, men då i trakterna av Kolmårdens djurpark.

Vill ni se mer bilder så kolla gärna ett tidigare inlägg därifrån:

Härlig skogsdag

#kolmårdsskogarna

Här kommer dagens gudstjänst från Katarina kyrka, bland annat med Camilla Lif som pratar om kontrollförlusten vi upplever under Coronan (1:30) och Are Norrhava om den allt mer heterogena grupp av människor som nu hittar till kyrkan just för att vi ser hur viktigt mötet mellan oss är och hur viktigt det är att vi delar med oss av våra erfarenheter och lär av varandra istället för att fortsätta göra samma misstag om och om igen (6:39). Dessutom vacker musik av Händel (3:30).

Katarina kyrka, Gudstjänst: Klockan Elva | Ett kraftfält starkare än blixten:

https://youtu.be/YnpxVVx6gDA

#kontrollförlust #människomöten

Jag älskar filmen ”Döda poeters sällskap” där Robin Williams spelar en lärare som uppmuntrar sina elever att själva uppleva, känna och tänka istället för att bara sitta passiva och matas med utantillkunskap. Han ser verkligen sina elever och vill att dom ska känna lust att lära och växa som individer.

Till slut anses lärarens metoder som alltför kontroversiella och han tvingas lämna skolan. Här är den maffiga scenen när eleverna visar honom sin vördnad innan han går därifrån. Jag blir så rörd när jag ser den!

O Captain, my Captain! | Thank you to Robin Williams (HD):

https://youtu.be/j64SctPKmqk

#ocaptainmycaptain #robinwilliams

Är du den medmänniska som du själv skulle vilja möta? Jag tror att den frågan är väldigt befogad, för många av oss ägnar massor av tid på att leta fel på alla andra och reta upp sig på saker som egentligen inte angår oss. Den enda människa vi kan förändra är oss själva och om det något som kan förändra vårt liv så är det att göra just det arbetet. I en tolvstegsbok har jag hittat följande citat och jag tycker att det ligger mycket sanning i det:

”Vi är antingen överdrivet ansvarsfulla eller totalt oansvariga. Antingen försöker vi lösa andras problem eller så väntar vi oss att andra ska ta ansvar för oss. Detta gör det möjligt för oss att undvika att titta närmare på vårt eget beteende.”

Jag tänker att slutet på citatet är extremt viktigt. Att fokusera på vad andra gör är en flykt ifrån att granska och rannsaka sig själv och se vad det är jag själv bruka göra. Om man ofta ägnar sig åt det beteendet, så får man en enormt stor skugga med saker man gör och som man oftast är fullständigt omedveten om.

Så kanske är det dags att ta sig en rejäl titt i spegeln? Är den här människan vänlig, medkännande, förlåtande, ansvarsfull och kan sätta sunda gränser mot andra?
Har du lust att möta den här medmänniskan? Om inte, vad är det som behöver förändras?

#sedigispegeln