I morse snappade jag upp dom orden eller något mycket likt och förmodligen var det något jag hörde på radion. Jag brukar fungera så: Snappar upp några ord från radion, någon sångtext, en video, en skylt eller en film. Plötsligt sticker orden ut som om dom vill säga mig nåt eller påminna mig om nåt. Just idag påminde dom om en sång jag lyssnat på jättemycket för några år sedan och jag har funderat så mycket på vilken låt det kunde vara, för jag kom bara ihåg just dom orden. Nu ikväll kom jag på vilken låt det var och vad det var för ord som ville komma fram och det var följande ” Det måste få ett lyckligare slut….” och låten var den här:

Danny Saucedo - Super 8 - Så mycket bättre (TV4):

https://youtu.be/-KmUWXluoyg

Men ännu mer lyssnade jag på nästa låt, för den beskrev så väl hur jag uppfattade min relation (eller rättare sagt min icke existerande relation) med min pappa. Som otillgänglig…..som om han aldrig hade sett mig eller förstått vem jag var. Vi var bara två främlingar som råkade bo under samma tak.

Det var så oändligt mycket obearbetad sorg och saknad som bubblade upp ur mig, nästan som en varböld som det plötsligt går hål på så att varet sakta sipprar ut samtidigt som trycket och smärtan avtar. 2016 var ett skitjobbigt år för mig – det var då jag fick en själslig härdsmälta, men det var också då jag tog itu med mina jobbigaste känslor och började tillfriskna. Innan min härdsmälta förstod jag inte att det här fortfarande var ett så djupt sår för mig. Jag trodde jag hade lämnat det bakom mig, men i verkligheten hade jag bara lagt på locket och stängt av mina känslor. Det är inte samma sak som att läkas…….
Och här kommer den riktigt sorgliga låten:

Freddie Wadling - Luft för dig - Så mycket bättre (TV4):

https://youtu.be/jum6MaCB0oo

Året efter bestämde jag mig för att ge farsgubben ytterligare en chans. Jag hade upptäckt mina egna sår, fel och brister och hur dom påverkat mig på ett negativt sätt och jag förstod att han också hade påverkats av sina på ett liknande sätt och jag var redo att förlåta och gå vidare.

På mitt initiativ återförenades vi, men det var inte okomplicerat. Vi var båda lite brända och misstänksamma av vår tidigare gemensamma historia, av att vi var främlingar för varandra och att det fanns alldeles för mycket osagt och oförklarat som stod mellan oss. Vi fick liksom börja från början och lägga en ny grund till vårt förhållande och sedan bygga vidare på det. Med tiden blev det bättre och mer kärleksfullt och när jag var i Spanien i höstas så ringde han då och då för att förhöra sig om att jag mådde bra och han följde mig på bloggen och hade jättekoll på var jag befann mig på kartan. Enligt min syster var han den som hade mest koll här hemma.

Några dagar efter min hemkomst var vi hos honom för att fira Fars dag och ytterligare några dagar senare dog han plötsligt och oväntat av en olyckshändelse. Det var tråkigt att han så plötsligt försvann ur mitt liv igen, men jag är samtidigt så tacksam för att vi lyckades återförenas innan dess och att jag nu också har fina minnen kvar av honom! Det känns som om det fanns en högre mening med det som hände, att vi fick det här avslutet tillsammans och jag hade nog aldrig förlåtit mig själv om jag inte försökt igen?

Såg på Michaels blogg videon där Gene Kelly sjunger ”Singing in the rain” och kom då att tänka på när vår meterolog John Pohlman skuttade runt i vattenpölar och dansade till den låten när han skulle tala om att det skulle bli ytterligare en regndag. John Pohlman är en rolig person och dessutom en bra pianist. Han gillade att skoja till väderrapporterna och har bjudit oss östgötar på många goda skratt under väderprognoser och nyårskrönikor.

Jag tänkte jag skulle hitta den videon, men lyckades inte med det. Istället hittade jag de här klippen med honom.

Ur Sånt är livat 1982-12-31 - John Pohlman dansar:

https://youtu.be/jkyCbwZHnY4

En Russki väderleksrapport från 80-talet med John Pohlman:

https://youtu.be/VtouXAV12DE

Ur Östnytt 1986-12-31 - John Pohlman som travkusk:

https://youtu.be/549rHB7RmSY

John Pohlman och Bo Holmqvist vid nyårsskiftet år 1990/1991 - Nitton-nittiett blues:

https://youtu.be/ip6yOgsFiuc

Ur Östnytt 1990-03-09 - John Pohlman sjunger väderprognosen:

https://youtu.be/mjIvdAPs_MU

Och så har han gjort ett Sommarprat:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/373920?programid=2071

Tack Pohlman för alla goda skratt du bjudit oss TV-tittare på under ditt liv!!!

Margareta Pettersson från Västerås är 106 år gammal och en riktig överlevare. Hon har både överlevt Spanska sjukan, pandemin som härjade i Sverige 1918-1920, och nu covid-19 pandemin. Under Spanska sjukan så miste hon bland annat sin egen pappa i sjukdomen, men själv lyckades hon överleva.

Jag känner stor ödmjukhet inför henne, vilken pantertant!

Här kommer fler tips för hur man lättare kan hålla den sociala distansen som behövs så här i Corona-tiden (särskilt om man vill slippa att drabbas av covid-19 flera gånger om):

Nä, det här var visst inte tillåtet? Annars var ju idén inte så dum!

Tips för den händige, som är bra att fixa saker på egen hand…..bara att leta reda på kartonger, papprullar, silvertejp, lim, bubbelplast och sax och sedan sätta igång!

Och för den ohändige- något som kan köpas och är klart att användas genast!

Eller varför inte efterhärma djurriket? Ni vet så där som uppfinnare brukar göra…..
Humla – helikopter, fågel - flygplan, larv – caterpillar, igelkott, piggsvin eller skunk – så att folk håller sig på avstånd av självbevarelsedrift? Kanske kan man gnida in sig i lite surströmmingsspad och göra en dräkt av grillspett i trä så kanske folk kan hålla sig på respektfullt avstånd då man ska göra sitt veckoinköp på Ica?

Lycka till med distansen!!!