I närheten av där jag bor finns det en parkering för husvagnar och husbilar. I våras och ända fram till början på juli så såg det ut att finnas en hel del lediga platser där. Därför tänkte jag att jag kunde vänta till slutet av augusti innan jag frågade om en plats. Men efter att jag varit bortrest större delen av juli och kom hem igen i slutet av sommaren så var parkeringen helt plötsligt knökfull och skyltarna som brukar sitta där med kontaktuppgifter till företaget var också borttagna. Jag lyckades ändå få tag på dom och ställde mig i kön, men med ca tio personer före mig. Då tänkte jag att det nog var kört för möjligheten att få en plats där den här vintern och inte heller hittade jag några andra bra alternativ i min närhet.

Pärlan behöver ett vinteride!

Jag ångrade mig att jag väntat så länge med att fråga och började oroa mig för vad jag ska göra med husbilen över vintern. Parkera på gatan och få ett dåligt batteri som följd av att jag kör alldeles för korta sträckor för att ladda upp det (då dom flesta resor handlar om att flytta bilen runt kvarteret så att jag inte får parkeringsböter) ELLER att parkera den ute vid sommarstugan, där det istället blir svårt att regelbundet hålla uppsikt över den?

Men häromdagen fick jag ett positivt besked, dom hade nu en ledig plats och jag var längst fram i kön. Det blir helt perfekt! Parkeringsplatsen blir min från 1:e oktober och den ligger bara fem minuter från platsen där jag bor. Det betyder att det blir enkelt att åka iväg på dagsutflykter om jag känner för det och att jag kan titta till Pärlan hur ofta jag vill för att kolla att allt är som det ska där.

Ibland blir jag lite trött på mig själv att jag kan lägga en massa energi på att oroa mig över saker i onödan. Vad hände med min tillit tänker jag då? Jag vet ju att saker brukar ordna sig på ett bra sätt till slut, så varför inte klara av att finna ro i den förvissningen? Trots allt så har ju Gud och jag en nära relation och när något problem uppstår så brukar jag be om hjälp och stöd och upplever också att jag får det. Det löser sig alltid och det borde jag ju veta vid det här laget?

           =     

 

skogsnuvan

25 september 2021 09:30

Sån är jag också Oroar mig i onödan för egentligen så ordnar det sig med det man oroat sig för och det händer något annat som man inte tänkt på. Hoppas att du kommer och hälsar på nästa sommar nu när du har husbil.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Amisa

25 september 2021 22:57

Märkte du av någon turistinvasion i somras? Jag gillar Norrland, mycket för naturen, lugnet och friden där. Det pratades mycket på radio och TV om vilken jätteinvasion det var av turister och det lät inte så fridfullt tänkte jag.

Ha det bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...