Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Amisa - 13 juni 2022 16:30

Har ni någon gång sett någon i familjen Protsenko? Om inte, har ni missat något! Dom är en väldigt musikalisk familj som verkar ha förstått det här med YouTube där dom är väldigt aktiva. Här kommer två av familjens fem medlemmar, mamma Ella och 13-åriga (?) dottern Karolina, båda två sjunger och spelar instrument. Dottern Karolina inte bara spelar violin utan hon dansar också runt med hon spelar.








Mor och dotter Ella och Karolina Protsenko spelar och sjunger tillsammans en vacker sång från Sri Lanka.

 






Ella Protsenko, “Manike Mage Hithe” - Yohani & Satheeshan - Cover (feat. Karolina Protsenko Violin); (https://youtu.be/HemCfyG9jqM):








Karolina uppträder ofta på gatan i sin hemstad och småbarn inspireras ofta att dansa med henne. Här får hon sällskap av en liten tjej.

 






Karolina Protsenko, “Dua Lipa – Levitating”, Violin Cover; (https://youtu.be/ktMlWTd8cak):


#sångspelochdansmedProtsenko


Av Amisa - 13 juni 2022 16:06

Jag är glad att jag inte ska flyga någonstans under överskådlig framtid, men någon som ska det är min son, hans flickvän och deras barn. Resan beställde dom för så där ett år sedan, långt innan kaoset med pass och överfulla flygplatser bröt ut. Sonen och hans flickvän har pass, men barnens hade gått ut och måste förnyas. För sådär sju veckor sedan ansökte dom om pass till barnen och har sedan väntat och väntat på att dom ska komma, vilket inte inträffat. Med bara några dagar kvar till avresan började dom fundera på vad som händer om resan inte kan bli av trots att dom ansökt om pass i god tid. Kan man avboka resan? Nej. Kan man få någon ersättning från reseförsäkringen om resan inte blir av? Nej.


Det tycks vara någon slags limbo-situation, en situation som ingen räknat med ska hända och därför finns inte heller några regler som hjälper en om man råkar ut för det. Det som återstod var att försöka få tag på provisoriska pass. Det kan man söka tidigast tre dagar före avresan och kön på Arlanda för att ansöka om det är sådär en kilometer lång och folk står i kö i mer än ett dygn innan dom kommer fram. Det är ju kanske inte något man vill utsätta sina barn för, men det var ju dom som behövde pass så dom måste ju vara med.


Sedan började dom kolla vilka fler ställen som kan utverka provisoriska pass. Först tänkte dom på Skavsta som bara ligger en timmes resväg bort och som väl borde ha lite kortare kö än Arlanda. Det var ju en bra tanke, men Skavstas kontor var stängt på lördagar och söndagar och på måndag som var den enda dagen dom skulle kunna få ansöka stänger kontoret redan klockan 15 och vad händer då om man inte hunnit ta sig genom kön till dess – då kan det inte bli någon resa. Till slut bilade dom iväg till Umeå i helgen, en resa på totalt 160 mil för att få provisoriska pass. Varför det blev Umeå vet jag inte riktigt, men antagligen var väl kön kortare där och dom hade helgöppet. Hade dom åkt 200 mil söderut hade dom nu istället befunnit sig nere vid Medelhavet! Prata om meningslös resa.


Nu undrar jag, och säkert dom också, vad mer som kan gå fel innan dom kommer iväg på den här resan? Jag kom just på att man måste ha ett intyg från barnets andra förälder då man bara reser med en av sina föräldrar och jag slängde just iväg en påminnelse till sonen om det. Sedan har det varit mycket prat om kaoset på Arlanda nu sedan skollovet började. Det är inte lätt för folk att veta hur dom ska bete sig. Förra veckan sade man att folk får skylla sig själva om dom inte hinner igenom incheckning eller bagage-drop, säkerhetskontroll och passkontroll trots att dom är där massor av timmar i förväg, men under helgen hindrade man passagerare från att komma in på terminalen för att man ansåg att det var för många människor där på en gång och att folk kommer alltför tidigt före sin avgång. Ja, det verkar högst oklart hur man ska bete sig som passagerare för att leva upp till alla krav som ställs på en! Jag hoppas allt går bra imorgon när dom ska iväg och sedan hoppas jag att resten av resan avlöper utan mer problem som förseningar, översvämningar och jordskalv. Fa-an trót!


Finns det något positivt då med det som händer? Ja kanske? Dom som har upplevt det här kaoset runt flygresor kanske tänker sig för både en och två gånger innan dom bokar en ny resa. Kanske en lugn dag på stranden vid en sjö några mil hemifrån känns som ett mycket mer lockande alternativ? Själv tycker jag om svenska somrar och åker hellre utomlands under den mörka och tråkiga senhösten.






Sommarlyckan för mig är att sitta och guppa i kanoten i en lagom sommarvarm sjö!


       







Här kommer ett kul klipp med en väldigt annorlunda genomgång av säkerhetsrutinerna vid en flygavgång och den här gången så är jag rätt säker på att alla passagerare lyssnar väldigt uppmärksamt på vad som sägs!






En ”itsy bitsy teeny weeny yellow polka dot bikini” för flygresor?

 







Caters Clips, ” World's Funniest Flight Attendant Leaves Passengers In Hysterics”; (https://youtu.be/DfaYKYFYHBk):



#flygmedförhinder

Av Amisa - 9 juni 2022 10:00

Jag vet inte om ni brukar se TV-serien Folkets tjänare med Ukrainas president Zelenskyj? Jag kollar i alla fall på den med stor behållning. Där försöker han göra allt på rätt sätt och med god etik och moral, men får kämpa emot och hålla ordning på sina egna ministrar och familjemedlemmar som gärna vill roffa åt sig av statens kassa när dom nu äntligen får chansen.






Zelenskyj som Ukrainas president innan han blev det på riktigt.

 






Det tycks ju tyvärr inte stå så mycket bättre till i Sverige, där landets makthavare gång på gång blir påkomna med att lura till sig bidrag dom inte har rätt till samtidigt som dom säger sig vilja stoppa bidragsfusk. Dom verkar tycka att regler bara är till för att andra ska följa dom, men inte dom själva. Inte konstigt att vi har ett sånt omfattande politikerförakt med en sådan dubbelmoral! Och dessa människor verkar finnas i alla partier. Man vill ju gärna tro att dom som är landets lagstiftare ska klara av att själva följa dom lagar och regler dom själva är med och stiftar, men icke sa Nicke! Tydligen får man inte stryka personer på vallistorna, däremot kan man ju se till att kryssa en kandidat som verkar vettig när det blir dags för val i höst. Då är det krysset som styr på vem rösten hamnar och inte bara placeringen på listan så som den ser ut.


Dubbelmoralen handlar ju inte heller bara om politiker, utan det kan ju också vara domare som är jäviga, advokater som är bästa vänner med kriminella gäng, poliser som är pedofiler eller slår frun. Att man har ett yrke där moralen och etiken är viktig, är tyvärr inte någon garanti för att människor som arbetar i det yrket har en hög moral. Vem minns inte Kapten Klänning, den högt ansedda polisen som ansvarade för utbildningar om jämställdhet inom poliskåren samtidigt som han på sin fritid organiserade gangbangs med tonåriga småflickor som var omhändertagna av samhället för att dom redan hade problem med självskadebeteenden? I dom lugnaste vatten går dom fulaste fiskarna, som man brukar säga.






Se TV-serien på SvtPlay:
Folkets tjänare


Radiodokumentären om Kapten Klänning på SR:
Kapten Klänning



#folketstjänare #kaptenklänning

Av Amisa - 9 juni 2022 00:30

I den här videon pratar Lars Muhl om dom första kristna, som inte alls kallade sig själva för kristna utan det var ett namn som romarna senare gav dom. Själva kallade sig Yeshua och hans lärjungar för "Människorna som följer vägen" och det är också något som talas om i Nya Testamentet då Jesus säger "Jag är vägen, sanningen och livet". Man pratar också om att sanningen är det som gör oss människor fria i själen (levande).


Dom första kristna hade också kvinnliga lärjungar med sig, men det var något som senare tystades ner av den dåtida kyrkans patriarker. Dom tyckte helt enkelt att kvinnors plats var att stanna hemma vid spisen och föda barn. Maria Magdalena som hade en viktig ställning i sällskapet runt Jesus förvandlades då i historieskrivningen till en simpel hora, något som religionshistoriker nu säger att det helt saknas belägg för. Ja, är inte det fortfarande en oerhört vanlig härskarteknik som många killar och män använder för att trycka ner flickor och kvinnor? Det tror jag många högstadie- och gymnasietjejer skriver under på.


Bland tarotläsare, som ju jag ofta lyssnar på, pratas det om hur viktigt det är att hitta en jämn balans mellan våra kvinnliga och våra manliga sidor, och det pratar också Lars Muhl om här. Då vi har balans mellan våra maskulina och våra feminina krafter inom oss dvs balansen mellan hjärtats röst och våra tankar så får vi en enormt stark kraft som kan flytta berg.







Lars Muhl och ljuset.

 






Lars Muhl, ” WHERE THERE IS A LIGHT, THERE IS A WAY”; (https://youtu.be/Pabbu4ekXWw):


#yeshuapåväg

Av Amisa - 9 juni 2022 00:00

På Mittuniversitetet har man nyligen gjort en studie om hemmasittare, alltså ungdomar som inte kommer till skolan trots att vi har skolplikt. Man har försökt att undersöka vad det är som gör att man slutar gå till skolan, vilka hinder som behöver övervinnas för att ungdomen ska klara av en återgång dit och vilket stöd dom behöver för att kunna komma tillbaks.


Det är en stor tragedi när det blir så för en ung person och vårt samhälle som ställer allt högre krav på vad människor ska klara av att prestera för att passa in tycks göra att allt fler personer hamnar utanför ramarna.


Den här historien berörde mig djupt. Den handlar om en liten kille som redan som liten hade svårt att klara av att fungera i stora grupper och då började förskolan och föräldrarna kommunicera via en kontaktbok som lillkillen fick ta med sig i ryggsäcken. Tanken var säkert väldigt god, men killen bävade varje dag för att visa boken för sina föräldrar. Den innehöll ju nästan alltid historier över hans misslyckanden med att passa in och fungera i gruppen och han mådde så dåligt över att jämt göra sina föräldrar ledsna och besvikna. För honom kändes det som om ryggsäcken med boken vägde ett helt ton.

  



Hör hela berättelsen på Svt:

Så berättade ett av barnen i studien från Mittuniversitetet – Han beskrev hur väskan vägde ett ton








Skämsboken som vägde ett ton.

 







Tänk så viktigt det är att verkligen på djupet försöka förstå hur en annan människa känner och har det och så lätt det är att inte förstå trots att viljan säkert finns! Ett av problemen kanske är att vi i dagens samhälle är alltför stressade och upptagna för att ge varandra tillräckligt med tid att lyssna ordentligt.



#skämsboken


Av Amisa - 25 maj 2022 21:35

Idag har jag fått slängkyssar från en riktig sötnos! När jag gick förbi det närbelägna dagisets utegård var det en liten tjej på sådär 2-3 år som stod innanför staketet och lekte med en boll och jag vinkade och pratade med henne och hon vinkade glatt tillbaka.


När jag gick åt andra hållet någon timme senare så lekte hon ihop med några kompisar, men när hon fick syn på mig så tog hon en paus från leken och vinkade och slängde kyssar mot mig och jag slängde kyssar tillbaka. Kanske påminde jag om den lilla flickans mormor eller farmor? Visst är det härligt och underbart med kärlek!






 







Det får mig att tänka på en indisk tjej som ett tag jobbade som konsult på mitt förra jobb. Efter något år återvände hon till Indien och jobbade fortfarande hos oss, men då på distans från Bangalore. Lite då och då hade jag fortfarande kontakt med henne, när hon behövde hjälp att luska reda på någon information som saknades. Sedan kom dagen när hon berättade att hon skulle sluta jobba, för hon skulle gifta sig. Vi tog adjö av varandra och jag önskade henne lycka till med bröllopet och äktenskapet. Då berättade hon att hon hade mist sin mamma medan hon var i Sverige och att hon hade tyckt om att vara i min närhet, för i sättet påminde jag så mycket om hennes mamma att det gav henne lite tröst. Det kändes skönt att veta att jag varit till tröst för henne, men samtidigt var det sorgligt att jag inte vetat vad det var hon gick igenom för hon berättade aldrig om det då när det hände. Jag önskar att jag då hade känt till vad hon gick igenom, så hade jag kanske kunnat finnas där mer och lyssnat på vad hon hade att berätta om sin mamma? Det måste ha varit jättetufft för henne att gå igenom det samtidigt som hon befann sig på andra sidan jorden, långt borta från hennes familj.

  



Jag tänker på henne ibland och undrar hur hon har det och om hennes äktenskap skänker henne kärlek, lycka och trygghet. Jag hoppas verkligen att det är så! I Indien är det fortfarande vanligt att man gifter sig med någon som familjen har bestämt och med våra västerländska glasögon tycker vi oftast att det är något märkligt och något som är fel. Men vad vet vi egentligen? I Sverige gifter man sig med vem man själv vill och ändå slutar ungefär hälften av alla äktenskap med en skilsmässa och detsamma gäller också dom som ”bara” är sambo. Det har väl delvis att göra med att vi inte är ekonomiskt beroende av varandra och måste hålla ihop av den anledningen, men kanske har vi också orealistiska förväntningar på vad äktenskapet ska vara och vad det ska ge oss? Jag tror att vi behöver inse att vi inte alltid vet bäst, det finns olika seder och bruk, olika perspektiv att se på saker och dom har alla både för- och nackdelar.



#slängkyssar #kärlek

Av Amisa - 23 maj 2022 17:30

I Södermanland finns en väldigt bra broschyr om länets olika naturreservat och vandringsstigar. I den kan man hitta inspiration och nya spännande platser att besöka och broschyren finns ofta i lådan vid länets naturreservat.






En mycket bra broschyr.

 







Själv hade jag inte hittat till Simonberget utan tips från den broschyren........

 






.........och jag hade nog också missat den gamla träkyrkan i Tunaberg.

 


#naturreservatisödermanland

Av Amisa - 23 maj 2022 17:00

När jag var uppe i Oxelösundstrakten för några dagar sedan stannade jag också till en dag vid Tunaberg och Simonberget som ligger där, men istället för att klättra upp på Simonberget så vandrade jag en bit på Sörmlandsleden som har flera etapper som utgår därifrån.






Förra året när jag besökte Simonberget var det flera bergsklättrare här vid berget med dom branta klipporna, men den här dagen var det bara jag där.

 






Tunaberg är en jättegammal gruvort, där man förr bröt koppar och kobolt. Här är kyrkklockan vid Tunaberg.

 






Här ligger ett gruvmuseum, men det var tyvärr stängt och har nog ännu inte öppnat för säsongen.

 





Kunde inte låta bli att också fota lite vackra blommande päronträd.

  

 






Ett gruvhål från 1600-talet.

 







Straxt bortom hembyggdsgården skådade jag dagens första rådjur. Ser ni den där i mitten?

  





Gullvivorna blommade för fullt.

 





Och liljekonvaljerna var också på väg att börja blomma.

 





Gratis C-vitamin. Gratis är gott så jag mumsade i mig lite!

 





Jag pratade lite med hästarna i hagen så att dom skulle höra att det bara var en människovarelse som kom brakande genom skogen och inget farligare.

 





Vilken härlig ekbacke!

 






Sedan var det dags för dagens andra rådjur (straxt till höger nedanför huset).

 





Så härligt med dessa röda små gårdar ute på landet!

 





Blommande slånbärsbuskar. Hörde på radion att man kan äta blommorna och till exempel garnera en sallad med dom.

 






Sedan såg jag en rätt stor skalbagge.

 





Och jättefina styvmorsvioler.

   






Plötsligt hörde jag ett högt skall och jag frös till. Vad var det? En liten hund? Har den någon husse eller matte med sig? Jag är lite hundrädd efter en incident när jag en gång blev jagad av ett gäng halvvilda hundar och även om jag till största delen kommit över det nu, så blir jag fortfarande väldigt nervös om jag möter en hund utan matte eller husse i närheten. Någon hund dök inte upp och skallet följdes av konstiga gälla skrin och jag tvekade på om jag skulle våga gå vidare eller istället vända om. Sedan tänkte jag att det var löjligt att jag stod där och var rädd för något bara för att jag inte förstod vad det var. Klart att jag inte skulle låta det här begränsa mig! När jag kom en liten bit längre fram såg jag spår efter vildsvin som bökat, så det var väl alltså dom jag höll på att springa på? Jag har bara sett vildsvin från bilen tidigare så jag visste inte att dom kunde låta så här, men det var ju bra att dom hade ett varningsläte för nu visste vi ju om varandra och den närmaste kilometern gick jag och sjöng och pratade högt för mig själv så att vi inte av misstag skulle råka springa på varandra. Jag skulle nog inte känna mig så kartig om jag sprang på en stor flock med kultingar, dom kan nog bli lite aggressiva då, men jag tänkte att dom flesta vilda djur har instinkten att hålla sig undan från människor så det var nog ingen fara bara jag väsnades tillräckligt mycket då jag gick. Jag springer ofta på vilda djur när jag är ute och går och det beror säkert på att jag går ensam och inte gör så mycket väsen av mig.







Ja, jag såg sedan många platser där vildsvinen bökat runt i skogen, så det måste nog varit dom jag hörde.

 





Sedan började stigen klättra uppför ett berg och jag klättrade efter.

  

     






Toppen på berget låg i samma höjd som trädkronorna på träden som växte nedanför berget.

 






Skaldjurssex, snart blir det nya små skalbaggar på vår jord.

  

 






Mellan trädkronorna skymtade jag taket på en gård och så en sjö.

 






Och långt bort i horisonten åt andra hållet såg jag dessa byggnader som jag tror måste vara Oxelösunds järnverk (SSAB). Det måste ligga ungefär en och en halv mil härifrån.

 






Sedan fick jag klättra nerför berget igen.

   






Efter en bit kom jag till en plats där det tidigare legat en masugn som från början ägdes av Louis de Geer. Ständigt denna Louis de Geer! Vart man än befinner sig i den här landsänden så finner man spår efter honom.

 






Jag bestämde mig för att följa en liten grusväg tillbaka till Tunaberg och min bil och vägen gick precis förbi den gården och den sjön som jag tidigare såg från berget.

 






Hälsningar från smörfabriken! Korna blev nyfikna och kom fram och undrade vad det var för en konstig tvåfoting som kom gående här på vägen.

 






Kohagens yngre generation.

 






Jag tränar på mu-språket och kossorna är välvilligt inställda till främlingar!

  








Straxt efter det att jag passerat gården så flög något väldigt hårigt djur upp ur diket och galopperade iväg. Jag bara gapade och undrade vad i hela friden det var jag sett. Den var rödbrun i färgen (när solen lyste på den), samma storlek som en mellanstor hund och den påminde om en räv men hade mycket tjockare päls än en räv. Ja en hund kunde det ju inte vara, för en hund som är hemma på sin egen gård skulle ju aldrig springa och gömma sig utan istället börja skälla på mig - främlingen. En räv var det ju inte heller. Jag funderade även på grävling, för den hade rätt korta ben (eller det såg i alla fall ut så med den tjocka pälsen), men en grävling har ju ingen tjock päls. Sedan tänkte jag på mårdhund. Jag har ju hört talas om dom, men lever inte dom huvudsakligen i Norrland? Lite googlande gav mig den bilden nedan och jo jag är helt säker på att det här är ett sånt djur som jag såg och ännu säkrare blev jag när jag läste om vad som står på deras meny. Dom äter gärna ägg från sjöfåglar och groddjur och trivs i kustområden och håller sig gärna i närheten av människor. Ja det stämde ju väldigt bra med den här platsen som är en lantgård, med en grund fågelsjö alldeles brevid och det är bara någon kilometer in från havet.


Mårdhunden räknas som en invasiv art och jag kan inte låta bli att kontemplera över hur vi tänker på andra arter och hur vi tycker att dom hör till och får vara här eller inte. Ibland kallar vi det evolution att andra arter anpassar sig till nya platser och ibland för att dom är invasiva och bör utrotas? Allt verkar vara lite godtyckligt och kanske har vår syn på detta förändrats över tid? Och vi människor som lever här - har inte också vi vandrat hit från någon annan del av jorden - typ från Afrika? Då måste väl vi också vara en invasiv art - vi gör ju mer skada på vår omgivning än vad dom flesta djur gör? Eller hur? Varför tycker vi oss ha rätten att leka Gud och bestämma över vad som ska få finnas här eller inte?


Googlingen sade mig också att man i södra Sverige planterat ut en del steriliserade mårdhundar med radiosändare, för att dom ska locka fram eventuella mårdhundar som kan tänkas ha vandrat söderut på egen hand så att dom sedan kan avlivas. Jag tänker att mårdhunden jag såg nog är en sådan som man planterat ut med flit.






Ja ungefär så här såg den ut, mårdhunden som jag såg. Den är närmast släkt med vår räv och tänker man bort den tjocka pälsen som är mer gråbrun än rävens päls så är den nog ganska lik en räv. Så spännande att få se en djurart jag aldrig sett förut! Vem behöver en djurpark, när stora delar av Sverige är som en stor djurpark? Det är bara att öppna ögonen och titta ordentligt.......

 





Här är gården med kossorna och mårdhunden.

 





Och jag tror att det här kan vara berget med utsikten som jag var uppe på tidigare.

 





Den grunda fågelsjön alldeles brevid gården. Där såg jag bland annat storspoven.

 





Lite fler gamla gårdar utmed vägen.

   






Jag blir alltid lika ledsen då jag ser överkörda ormar. Varför ser man just så många ormar som är överkörda? Jag får känslan av att många av dom nog inte dött av en olyckshändelse utan för att människor tagit livet av dom med berått mod. Om du tillhör dom som avskyr ormar och som tar livet av dom genom att köra över dom med bilen så fråga dig: Hur många gånger i ditt liv har du blivit ormbiten? Hur många andra känner du som blivit ormbitna? Den rädsla folk känner för ormar verkar inte stå i proportion till djurets farlighet Själv har jag alrig blivit ormbiten trots att jag ser flera ormar varje år och jag känner inte heller någon som blivit ormbiten förutom min katt som förmodligen försökte leka med den av ren nyfikenhet och brist på erfarenhet. Om din rädsla leder dig till att avliva ormar är det en bättre idé att du söker hjälp hos en terapeut så att du får hjälp med din ormfobi. Dom flesta personer med ormfobi kan botas med bara någon eller några sessioner med en terapeut och sedan är du fri från din rädsla. Ormar behövs då dom är viktiga för balansen i ekosystemet. Dom äter och begränsar antalet sorkar och möss i våra trädgårdar och i skogen och att sorkfebern börjar bli en allt vanligare åkomma är väl ett tecken på att det behövs fler ormar.






Ytterligare en överkörd orm! Tror det är den fjärde jag sett bara denna vår som nyss börjat! Jag tycker att det är fyra för mycket.

 







Det var en spännande dag ute i vår Herres hage, där jag fick lära mig mycket nytt om livet runt omkring mig och hade turen att få stifta bekantskap med två djurarter jag inte visste så mycket om förut!

  


#mårdhund #djävulsktskri




Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards