Inlägg publicerade under kategorin Livsfilosofi

Av Amisa - 25 maj 2022 21:35

Idag har jag fått slängkyssar från en riktig sötnos! När jag gick förbi det närbelägna dagisets utegård var det en liten tjej på sådär 2-3 år som stod innanför staketet och lekte med en boll och jag vinkade och pratade med henne och hon vinkade glatt tillbaka.


När jag gick åt andra hållet någon timme senare så lekte hon ihop med några kompisar, men när hon fick syn på mig så tog hon en paus från leken och vinkade och slängde kyssar mot mig och jag slängde kyssar tillbaka. Kanske påminde jag om den lilla flickans mormor eller farmor? Visst är det härligt och underbart med kärlek!






 







Det får mig att tänka på en indisk tjej som ett tag jobbade som konsult på mitt förra jobb. Efter något år återvände hon till Indien och jobbade fortfarande hos oss, men då på distans från Bangalore. Lite då och då hade jag fortfarande kontakt med henne, när hon behövde hjälp att luska reda på någon information som saknades. Sedan kom dagen när hon berättade att hon skulle sluta jobba, för hon skulle gifta sig. Vi tog adjö av varandra och jag önskade henne lycka till med bröllopet och äktenskapet. Då berättade hon att hon hade mist sin mamma medan hon var i Sverige och att hon hade tyckt om att vara i min närhet, för i sättet påminde jag så mycket om hennes mamma att det gav henne lite tröst. Det kändes skönt att veta att jag varit till tröst för henne, men samtidigt var det sorgligt att jag inte vetat vad det var hon gick igenom för hon berättade aldrig om det då när det hände. Jag önskar att jag då hade känt till vad hon gick igenom, så hade jag kanske kunnat finnas där mer och lyssnat på vad hon hade att berätta om sin mamma? Det måste ha varit jättetufft för henne att gå igenom det samtidigt som hon befann sig på andra sidan jorden, långt borta från hennes familj.

  



Jag tänker på henne ibland och undrar hur hon har det och om hennes äktenskap skänker henne kärlek, lycka och trygghet. Jag hoppas verkligen att det är så! I Indien är det fortfarande vanligt att man gifter sig med någon som familjen har bestämt och med våra västerländska glasögon tycker vi oftast att det är något märkligt och något som är fel. Men vad vet vi egentligen? I Sverige gifter man sig med vem man själv vill och ändå slutar ungefär hälften av alla äktenskap med en skilsmässa och detsamma gäller också dom som ”bara” är sambo. Det har väl delvis att göra med att vi inte är ekonomiskt beroende av varandra och måste hålla ihop av den anledningen, men kanske har vi också orealistiska förväntningar på vad äktenskapet ska vara och vad det ska ge oss? Jag tror att vi behöver inse att vi inte alltid vet bäst, det finns olika seder och bruk, olika perspektiv att se på saker och dom har alla både för- och nackdelar.



#slängkyssar #kärlek

Av Amisa - 16 maj 2022 19:45

Jag funderar ofta över vart jag är på väg i livet, vad är min livsuppgift, vad jag ska utforska härnäst och ibland även vart jag ska rent geografiskt. Jag följer min intuition och lyssnar efter budskap, det är som en evig skattjakt.


Häromdagen fick jag en påminnelse från den högre makten då jag såg texten ”Undrar du fortfarande vad din livsuppgift är? DU ÄR REDAN HÄR, DU ÄR REDAN HEMMA!”


Javisst ja, vilken tur att du påminner mig! Zenbuddhisterna i Plum Village betonar hela tiden för oss att den där jakten på nya upplevelser, nya erövringar, nya statusprylar eller nya livsuppgifter är ett gift för vår själ som ger oss otillfredsställelse. Den ger oss en upplevelse av att livet är något som ska ske någon gång i framtiden och jakten på det skapar otillfredsställelse hos oss och en känsla av att något fortfarande saknas oss idag. Bara vi uppnår det ska vi bli riktigt lyckliga, eller hur? Vi tänker och planerar för mycket över vad vi ska göra och om det sedan inte blir så märkvärdigt som vi hade tänkt, då blir vi lätt besvikna och genast när ett mål är uppfyllt måste vi skapa ett nytt, istället för att stanna upp och njuta av allt det fina vi redan har i livet. Ytterligare en grej eller en resa kommer inte att göra oss lyckligare, bara fattigare.






Javisst, tack för att du påminde mig att det var den här vägen jag skulle ta!

  

 






Men livet är här och nu – i det jag skapar i den här stunden. Det är inte så att vi inte alls ska sträva någonstans, det är klart att vi ska ha upptäckarlust, men istället för att planera så mycket ska vi bara ge oss ut och uppleva, för att sedan efteråt se vad det blev av just den här dagen. Det är den biten jag ibland saknar från pilgrimsvandringen då varje dag var som ett oskrivet blad som låg framför mig, redo att upplevas.






Tack för påminnelsen, jag behöver den lite då och då så att jag inte glömmer!

  

 

 

I AM ALREADY HERE! I AM ALREADY AT HOME IN MY BODY! I ALREADY HAVE EVERYTHING THAT I NEED!

  


#IAMHOME

Av Amisa - 5 maj 2022 13:07

Tittade just på videon och insåg att han slänger av sig kläderna och hoppar i vattnet. Jag har undrat varför han tar av sig kläderna trots att det är kallt och snöar i videon, men jag hade glömt att det var så.

Att klä av sig naken är en symbolik för att ta av sig den mask man oftast visar upp för andra och att våga göra sig öppen och sårbar. Att vara i vatten är symbolik för att vara i kontakt med sina känslor och bli medveten om dom.

Det är ett jättevackert budskap om ett själsligt läkande! Det kan vara jobbigt med en massa överväldigande känslor, men är samtidigt en stor möjlighet till en personlighetsutveckling och att en gång för alla lägga gamla trauman och beteendeproblem bakom sig och pånyttfödas som en starkare och klokare person.

Grattis till alla er som är i det tillståndet just nu! Bit ihop och kämpa på om det känns jobbigt, allt vänder snart och då upplever du istället en lätthet och en inre styrka växa fram!


#vackertbudskap


Av Amisa - 5 maj 2022 12:35

Några ord har gäckat mitt medvetande i går kväll och så nu igen idag. Orden är "of that I'm sure" och det låter så bekant, men vilken låt kommer orden ifrån och vad är det hen är säker på? Det är så irriterande att inte minnas!

Idag när den dök upp igen så googlade jag och ja, den här låten var det ju!




James Blunt, "You're Beautiful"; (https://youtu.be/oofSnsGkops):





Och vad var det han var säker på? Att han tycker sig ha mött en ängel och att han tänker att han aldrig kommer att möta denna ängel igen.

Det här var helt tydligt något min vägvisare tyckte att jag borde bli medveten om. Jag tar till mig detta och tackar för vägledningen!


#säkerpådet

Av Amisa - 4 maj 2022 10:34

Vaknar plötsligt och inser att jag just haft en rätt intensiv dröm. I korta drag handlade den om storstädning, avsked, uppbrott och att färdas vidare.


Jag är i mina barndomskvarter och cyklar runt där och så stannar jag till i ett höghus (som inte är huset jag bodde i) för jag ska gå upp i en lägenhet och städa. Det är ingen vanlig lägenhet, det är snarare som någon slags elevhem där folk bor i ganska små rum och så har dom gemensamma rum att umgås i. Jag vet inte riktigt varför jag ska städa någon annans rum, men det känns som om jag har lovat att göra det. Jag funderar också på om jag inte borde släcka en belysning som jag tänt en annan dag och som jag då glömde släcka, men det är en gatulampa utomhus och jag tänker att den nog släcks automatiskt när det blir ljust ute (det är en solig dag i min dröm) så jag behöver nog inte bry mig om den.


När rummet är klart ska jag slutligen torka ur ett förvaringsskåp som står ute i gemensamhetsutrymmet och jag måste stå på en pall för att nå allra längst in i skåpet som är ett överskåp. Fram till nu har det varit alldeles folktomt på platsen, som om alla var på sommarlov, men plötsligt är det en massa främmande personer runt omkring mig. Jag ber om ursäkt för att jag är i vägen, men förklarar att jag snart är färdig och snart ska flytta på mig. När detta väl är avklarat ska jag åka vidare mot något nytt.


Då dyker också tjejen upp som jag hjälper att städa, en ung, livlig, ljushårig tjej som påminner om en ung kvinna jag jobbade med för några år sedan. Jag tycker mycket om henne! In kommer också en grupp med människor som ska ta adjö av henne och ett kramkalas tar vid. Jag tillhör också den gruppen, vi har spelat en pjäs tillsammans och tjejen hade huvudrollen, vad jag själv gjorde i uppsättningen har jag ingen aning om. Nu har alla tagit adjö av henne, alla utom jag. Jag gör mig beredd att krama henne och ta adjö, men just då vaknar jag upp ur drömmen – omtöcknad och sömndrucken.


Min känsla är att jag valde att vakna upp, som ett sätt att undvika att behöva ta adjö. Det slår mig att det finns någon väldigt djup olust inom mig mot att ta adjö av andra, den har alltid funnits där så länge tillbaka jag kan minnas. Jag har till och med copingstrategier för att klara av den här typen av situationer. Ingen får någonsin följa med mig till en avfärd till en flygplats, en tågstation eller en busstation inför en resa, även om jag så ska vara borta i flera månader. Då vill jag känna mig glad och förväntansfull och inte sorgsen. På platser med många människor, till exempel en stor fest, så går jag därifrån bland dom sista när det inte längre finns så många kvar att säga adjö till. Jag vet inte heller vari det olustiga består. Är det min egen sorg eller den andras som är svår för mig att tackla? Eller är det att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig i situationen, jag som är nära mina känslor men ganska introvert som person? Jag känner att hela drömmen bara var en fortsättning på funderingarna jag hade precis innan jag gick och lade mig. Kanske är det just den här ovilligheten att ta ett tydligt avsked som sedan gör det svårt för mig att gå vidare, eller är det tvärtom? Vad kom först, ägget eller hönan? Intressant i min dröm är också VARFÖR JAG SKA STÄDA NÅGON ANNANS RUM. Känner jag skyldighet att göra det, vill jag bara vara snäll eller vill jag bli uppskattad? Vad är mitt motiv? (Drivkrafter är alltid intressant att titta på och är ofta inte det man först tror).





Jag avskyr motstridiga känslor inför en resa, jag vill bara vara glad!

 







Varför har jag så svårt att släppa taget och kontrollen över saker i mitt liv som handlar om relationer och kärlek? Många New Age människor brukar förklara sånt här som man inte tydligt vet varifrån det kommer med att det kan ha hänt i ett tidigare liv, i en annan dimension eller liknande. Jag brukar tänka att jag hellre håller mig till att försöka förstå det liv jag befinner mig i nu, är inte det tillräckligt komplicerat? Men det är lite skumt med beteenden man haft så länge man kan minnas. Är dom en del av ens personlighet eller minnen från något väldigt tidigt trauma, något som bara finns kvar som ett kroppsminne och en inlärd reaktion, men där minnesbilden helt saknas? Och hur tacklar man ett destruktivt beteende när man inte ens förstår varifrån det uppkommit?


Ja, för att komma framåt med det här får jag nog drömma och meditera vidare och se vad mer som kan komma upp! Och jag lovar mig själv att nästa gång jag står inför någon typ av uppbrott och känner olust, så ska jag inte använda mig av någon av mina gamla copingmekanismer utan istället stanna upp, ta några djupa andetag och undersöka olusten som finns i mig. På det sättet brukar man så småningom få bukt med sina inre demoner oavsett varifrån dom kommer. Det har jag lärt mig av min inre förälder Thay (Thich Nhat Hanh) och jag är så tacksam att han alltid finns där för mig närhelst jag behöver hans goda råd!



#avskedsfobi

Av Amisa - 4 maj 2022 01:00

Tyvärr tror jag att det är många som inte känner sig älskade, bekräftade, uppskattade och värdefulla i livet. Ja själv trodde jag inte alls på det förrän Jesus uppenbarade sig i mitt liv och just det budskapet var det starkaste i hela upplevelsen.



Att vi är älskade och värdefulla precis så som vi är, med dom goda sidor vi har men också trots våra fel och brister. Vi behöver lära oss att acceptera allt hos oss själva, lära oss att ta till vara på det goda som finns inom oss alla, upptäcka att en del av det vi tror är en dålig sida av oss faktiskt kanske är något gott bara det används på rätt sätt och resten av våra brister kan vi jobba bort bara vi känner motivationen att ta tag i det.



För flera år sedan såg jag dom här fina muggarna, tyvärr köpte jag ingen då och nu när jag ångrat mig så verkar dom inte längre finnas att få tag på. Muggarna är designade av Charlotta Folkelind som också gör en hel del kalligrafi med texter om tro.





Ja många skulle behöva ha en sån här mugg som flera gånger varje dag påminner dom om hur värdefulla dom egentligen är. Vi människor är alldeles för dåliga på att ge varandra den bekräftelsen, vi tror liksom att våra nära och kära ska förstå det ändå, trots att vi inte säger det till dom. Vi behöver också lära oss att säga det till oss själva.

 




Jag gillar den här med alla fina färger!

 




För mig själv är det här favoriten, det är ju det jag sökt efter sedan mitt spirituella uppvaknande för sex år sedan.

 




Här är ringen jag skaffade då för sex år sedan. I den lät jag rista in orden "Peace of Mind" (Frid i sinnet). Ringen är en claddaghring och symbolerna står för vänskap, lojalitet, kärlek och kontinuitet. Det är vad jag önskar ge till andra människor och också vad jag hoppas att andra ska vilja ge till mig.

 


#duärvärdefull

Av Amisa - 4 maj 2022 00:30

Jag känner att följande citat av Khalil Gibran stämmer väldigt väl in på begreppet väntesorg.








 




 






Jag brukar vara ganska bra på att släppa taget och kontrollen över saker i mitt liv och att känna tillit till att livet vill mig väl. Tyvärr gäller det inte kärlek och relationer, där jag istället har en tendens att klamra mig fast lika hårt som en fästing. Min hjärna säger "Släpp taget, det är det enda förnuftiga!", men mitt hjärta säger "Jag tvärvägrar, jag känner fortfarande kärlek!"

  




Varför är jag sån undrar jag? Är det den jag är av födsel, ohejdad vana och av ett hjärta som bara vill vara så eller har jag inte ännu helt och fullt lyckats läka mitt övergivenhetstrauma trots allt inre arbete jag lagt ner på det?

  




Jag har en stark känsla av att Universum försöker lära mig en viktig kunskap.

  




Och jag tror verkligen på devisen att om en person verkligen hör ihop med mig, så kommer jag att återse den personen någon gång i framtiden när tiden är inne för det och då borde jag ju inte oroa mig för att det inte ska ske, eller? Hur svårt kan det va?

  

 

 

 

#khalilgibran


Av Amisa - 27 april 2022 15:00

Vi har mycket att vinna på att lära oss att se livets svårigheter som möjligheter att ta till oss viktiga lärdomar och erfarenheter om livet, istället för att bara se dom som en onödig plåga!


Genom lidande kan också visdom, kärlek och glädje födas. Vår upplevelse formas av det sätt vi uppfattar och tänker om det som händer och det är något vi kan lära oss att styra med vår vilja. Det vill säga att i ganska stor utsträckning så väljer vi själva hur våra liv ter sig för oss.


Lidande är en viktig del av livet och under vår livstid kommer vi alla att drabbas av separationer, sjukdom eller nedsatt hälsa, olyckshändelser och död - vår egen såväl som anhörigas. För vår mentala hälsas skull är det bra om vi lär oss att tackla dessa svårighet på ett klokt sätt och att våga vara ihop med våra jobbiga känslor istället för att försöka undvika dom.


🕯️






Ja vi bortser nog ofta ifrån att den som orsakar oss själslig smärta också ger oss en viktig lärdom som vi kanske också borde känna en viss tacksamhet för?

 







Jag önskar att jag hade haft möjlighet att få träffa Khalil Gibran, för han har så otroligt kloka tankar. Men tänk ändå vilken tur det är, att så många av hans tankar fortfarande finns kvar här med oss genom allt han har lämnat efter sig till omvärlden! Det skulle vara spännande att läsa om hans liv och om vad som formade honom till den han blev. Tänk att få krypa in i hans huvud och följa med en stund på hans livsresa! Ja ni kanske har sett filmen I huvudet på John Malcowitch - då förstår ni vad jag menar. Där är det en person som hittar en genväg in till Johns hjärna och bosätter sig där. Han sitter där inne och tittar ut genom hans ögon och ser allt som sker.

  





Khalil Gibran, "Timeless Khalil Gibran Quotes that tell a lot about Love and Life"; (https://youtu.be/9xPM9tGdkWs):







Ta väl hand om er! Mycket kärlek till er alla fina människor där ute!

 

            



#livetslärdomar #khalilgibran

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards