Inlägg publicerade under kategorin Religion

Av Amisa - 29 oktober 2019 22:16

Igår hade jag turen att bo på ett härbärge där man bara delade rum med ytterligare en person, istället för att sova i jättestora sovsalar.

Mannen jag delade rum med var från Christchurch i Nya Zeeland. Det ortsnamnet får mig att tänka på jordbävningen som var där för ca 10 år sedan, då stora delar av staden förstördes och flera hundra människor miste livet. Nyfiken som jag är så undrade jag naturligtvis hur det var att uppleva en sån händelse. Jag tänker att det nog är näst intill omöjligt att förstå hur det är om man själv aldrig varit med om något liknande, men jag vill förstå och därför är jag frågvis.

Han berättade att det var en känsla av overklighet, som att se något på film. Han stängde ganska mycket av känslorna och blev rationell. Folk försökte ta sig hem för att se om hemmet stod kvar och ta reda på om deras anhöriga var okej. Det var svårt att ta sig hem. Kollektivtrafiken fungerade inte, bilar hade förstörts av kollapsade byggnader och vägar var skadade.

Men det fanns det som var bra också. Människor började samarbeta, gav andra skjuts, startade hjälporganisationer för att hjälpa drabbade. Det fanns ett gemensamt problem och människor gick samman för att tillsammans försöka göra något åt det. Allen hade inte själv drabbats så hårt, hans familj och hans hem var oskadda. Allen blev väldigt känslosam när han tänkte på den enorma naturkraften som drabbade dom, en kraft som man är helt utelämnad till. Dom var medvetna om risken för jordbävningar i området, men det kom aldrig någon förvarning denna gång.

Sedan började han också att prata om dödsskjutningarna som skedde där tidigare i år. En rasist angrep muslimer i en moské. Han var inspirerad av Breivik i Norge och han filmade också inledningsvis vad han gjorde och lade ut det på internet. Även efter den här händelsen slöt sig människor samman och stöttade dom drabbade och Allen lovordade deras premiärministers agerande.

Sedan undrade han hur det står till med rasismen i Sverige. Jag berättade om hur rasistiska partier numera sitter i riksdagen och tillhör dom större partierna i Sverige, om problemen med segregering av bostadsområden och skolor, om hur svårt det är för invandrare att få ett jobb och en väg in i det svenska samhället och att dom "svenskar" som inte har en trygg ställning på arbetsmarknaden och i samhället känner sig hotade av alla nyanlända. Vi pratade om hur rädslor föder mycket tankar om "vi och dom andra", dom som är annorlunda, trots att det finns mycket mer som gör oss lika, än det som skiljer oss åt.

Sedan började vi diskutera vår tro. Hans föräldrar var djupt troende presbytarianer, själv är han en sökare som vill ha en stark tro, men som ofta känner tvivel. Jag berättade om mitt möte med den högre makten och hur det förändrat hela min syn på mig själv och hur jag sedan hade hittat till kyrkan, trots att jag tidigare varit ateist i hela mitt liv.

Vi hade ett så fint samtal, men tyvärr består en dag bara av 24 timmar och nästa dag skyndade han vidare till Santiago de Compostela.


#elcamino #vandring #christchurch

Av Amisa - 29 oktober 2019 20:36

Om att tro handlar om en vilja att bära och hjälpa varandra och att Jesus ansåg att rätten att få ha en personlig tro är viktigare än ritualer:

https://www.youtube.com/watch?v=t8buEYl46z0


#gudstjänst

Av Amisa - 20 oktober 2019 18:02

Straxt efter att jag lämnat byn i morse så började det regna, så regnponcho åkte på fortast möjligt. Först var jag irriterad på regnet. Så onödigt, nu när vi skulle upp på en av de högsta topparna, då vore det väl fint med lite klart väder och vacker utsikt?

Fast sedan slog det mig att det kanske var alldeles rätt väder för Järnkorset? Dagen handlar ju inte om att skåda ut över världen, den handlar om att skåda inåt och se vad jag hela tiden lägger onödig kraft och energi på. Vad finns i mitt liv som jag bör förändra eller ge upp eftersom det ändå inte för något gott till mig?

Jag lämnade min svarta, glittriga sten i en glipa i trästolpen och tänkte på det jag nu lämnar bakom mig och vad jag istället vill välkomna in i mitt liv.

Vid järnkorset finns många hälsningar, meddelanden, målade stenar, väldigt speciella stenar och även andra saker människor valt att lämna bakom sig. På meddelandet här står: "Med ditt ljus fortsätter jag vandra. Jag älskar dig!"

Och vid det lilla kapellet har någon skrivit: "Acceptera och lita på dig själv!"

Dom flesta har gett upp försöken att vandra Camino-stigen för den har förvandlats till en syndaflod där vattnet forsar fram och på vissa ställen har det bildats stora dammar där det är omöjligt att gå runt utan man måste plumsa rakt genom pölen och man blir dyblöt om fötterna. Istället går dom flesta nu istället på sidan av bilvägen.

Regnet och diset ligger tätt över kullen.

Jag fortsatte mot nästa by, Manjarin, där jag hoppades finna ett café så att jag kunde få lite skydd för regnet ett tag. Men i Manjarin fanns bara ett skjul byggt av brädlappar och plast där några personer klädda i tempelriddarkläder har donativocafe. Ändå var där fullt av folk eftersom det är det ända stället som fanns i den pyttelilla byn.

Efter ytterligare några kilometer börjar det att gå nedför och vi ska ner 900 höjdmeter innan vi återigen når mer plan mark. Det är jobbigt att gå i branta nedförsbackar, man anstränger knäna och vaderna. Jag ser ibland äldre sydkoreanska kvinnor som "joggninglunkar" när dom vandrar med stavar. Nu fick jag för mig att testa detta i nedförsbackarna. Jag rör mig med mjuka rörelser och det känns jättebra. Jag känner mig som ett tufftufftåg som bara tuffar på i nedförslutet och jag joggar mig nerför till nästa by där jag får mig lite varm mjölkchoklad framför en öppen brasa. Därefter joggar jag vidare neråt till nästa by som för dagen får bli min slutdestination.


#elcamino #vandring #järnkorset

Av Amisa - 14 oktober 2019 15:17

Katarina församling i Stockholm väckte mitt intresse för kyrkan.

Jag tillhör de få procenten svenskar som regelbundet lyssnar på P1. På söndagar klockan 11 blir det gudstjänst på P1 och då brukade jag alltid byta till P2 där det fanns ett program med världsmusik som jag gillade. Men en dag gjordes tablån om och musikprogrammet flyttades till någon annan tid. Då stängde jag istället av radion under den timmen som gudstjänsten pågick, för jag kände inte att gudstjänsten hade någonting att säga mig.

Men en söndag var jag upptagen med något annat då programmet började och när jag återvände till radions sällskap så tänkte jag att det var en väldigt annorlunda gudstjänst jämfört med de jag hört någon gång tidigare i mitt liv. Musiken var modernare och hade texter som talade till mig och predikan berörde mig djupt. Katarina församling har en fantastisk kollektiv förmåga att kommunicera på ett sätt som berör. De tar upp nutida samhällsfrågor och frågor som handlar om det svåra som kan drabba oss alla när som helst i livet och så relaterar de dessa frågor till de budskap som finns i bibeln. Med tiden har jag också upptäckt att församlingen också publicerar sina predikningar och ibland också musikinslag på sin YouTube-kanal. Så när jag vill ha lite själslig spis så brukar jag leta upp någon predikan på kanalen.

Nu när jag är ute och pilgrimsvandrar deltar jag ibland i pilgrimsmässor, där vi pilgrimer får mottaga välsignelser för att vår vandring ska gå bra och att vi ska få vara friska. Något jag reagerar på i den katolska kyrkan är att de rabblar väldigt många texter som alla verkar kunna utantill.

När jag pratar med Gud känns det väldigt viktigt att jag är väldigt personlig och ärlig med vad jag har på hjärtat. Orden som rabblas i gudstjänsterna är väldigt genomtänkta, välformulerade och visar tydligt att den som formulerat dessa helt tydligt är en person med en hög medvetenhet. Ändå kan jag inte låta bli att fråga mig hur många personer av de som deltar i rabblandet, upplever att de verkligen har en kontakt med den högre makten i den stunden? Min upplevelse är att när religionsutövning blir alltför ritualiserad och mekanisk så är risken stor att vi tappar känslan av kontakten med Gud. I Katarina församling försöker de undvika att vara alltför rituella.

Här är en predikan som handlar om hur snabba vi är på att döma andra, likväl som oss själva och hur svårt vi har att förlåta, framförallt oss själva om vi inser att vi gjort någon illa. Att vi istället borde ha mer förståelse för oss själva, att vi just då inte förstod bättre och gjorde så gott vi kunde med det medvetandet vi hade i den stunden. Att förlåta är ett sätt att tillåta oss att gå vidare och att istället för att lägga negativ energi på att älta något som vi eller andra gjort fel någon gång för länge sedan, istället lägga positiv energi på att förändra oss här och nu och lära oss att hantera livet och dess problem bättre i framtiden:


https://youtu.be/nwU98p6ZoWg


#gudstjänst #tro

Av Amisa - 11 oktober 2019 18:20

För några dagar sedan var jag i Carrion de los Condes. Där bodde jag på ett härbärge som drevs av benedikternunnor från ett kloster i närheten. Systrarna turas om att vara på härbärget och tjänstgöra där. Det speciella med detta ställe är att systrarna varje dag har en sångstund tillsammans med pilgrimerna. Vi sjöng sånger på spanska, franska, italienska, engelska och hebreiska och det var en härlig stämning.

Senare på kvällen var det också en pilgrimsmässa där vi fick mottaga en välsignelse för vår vandring, också med handpåläggning och vi fick en stjärna som en symbol för att vi alltid är ledsagade av Jesus. Dessa systrar är fantastiska med sin vänlighet och gästfrihet. När jag först kom till härbärget och frågade om det möjligen fanns en ledig säng för mig, fick jag till svar "Här finns så mycket plats du behöver!". "Tack", sa jag "men det räcker bra med EN säng".


#elcamino #vandring #nunnor

Av Amisa - 8 oktober 2019 18:40

I morse åt jag frukost vid ett väldigt trevligt härbärge i Boadilla del Camino. Där var en prunkande trädgård full av målningar och skulpturer.

En pilgrim på väg.

Nakna människor på Caminon.

Folk brukar ha kläder på sig när de vandrar, men en kvinnlig vän till mig sa att hon en dag såg en person som vandrade naken. Hon önskade att hon hade videofilmer vandraren så att hon kunde polisanmäla honom, men hon blev så förvånad att hon inte kom sig för med det.

Jag undrar om det var en blottare eller inte? Jag skulle kunna tänka mig att det finns människor som tycker att man ska vara naken och oförställd inför Gud. Han har ju skapat oss så här!

Men ni behöver inte oroa er, jag lovar att behålla mina kläder på!

Och så lite blomsterprakt......

Och pilgrimer som verkar ha lite ont i fötterna.

Precis som jag har i min lilltå.


#elcamino #vandring

Av Amisa - 6 oktober 2019 18:53

I den lilla kyrkan i Hontanas är en helt annan känsla än i katedralen i Burgos. Här är allt enkelt och som pilgrim känner man sig mycket välkommen.

Här altaret.

Jesus på korset.

Maria och Josef.

En myshörna för trötta pilgrimer, där man kan sitta och kontemplera. Biblar finns på alla tänkbara språk och bilder på människor som visat vägen för många av sina medmänniskor. Det finns också fika och ljus man kan köpa och tända.

På kvällen hölls en pilgrimsmässa. Förutom en välsignelse, fick vi också mottaga ett kors.

Jag tänker att det är människorna här som skapar den här vänliga och välkomnande atmosfären, det är dom som bär den heliga anden.


#elcamino #vandring

Av Amisa - 5 oktober 2019 19:04

Idag besökte jag Catedral de Santa Maria i Burgos. Katedralen är byggd och tillbyggd under olika epoker och har en blandning av gotisk, renässans och barock stil.

Katedralen är enormt stor och rikt utsmyckad, men blev en stor besvikelse för mig. Trots all utsmyckning som guld, byster, ornament och tavlor på en massa gubbar (ärkebiskopar?) som ansetts viktiga under någon tidsera så upplevde jag ingen som helst känsla av kontakt med den heliga anden i denna byggnad. All denna bling bling verkar bara handla om att visa upp religiös makt och rikedom och har för mig ingenting att göra med en äkta och ärlig kontakt med Gud.

Dessutom kan man ju gissa sig till att mycket av rikedomarna kommer från plundringar av Spaniens kolonier. Jag förstår de religiösa inriktningar som hyllar enkelhet och ärlighet som ett sätt att få kontakt med Gud. Kanske är det därför så många människor känner att de upplever en tillhörighet med någon högre makt då de är ute i naturen?

Det blev i alla fall några foton tagna, på lite enklare saker som tilltalade mig. Här en schackrutig trappa. Tror aldrig att jag sett något liknande förut i en kyrka.

Och ett vackert mönstrat golv.

Den här korridoren med välvda bågar i taket var också vackert.

Jesus på korset.

En tavla med Maria och Jesusbarnet.

Och en staty som inte heller var alltför överdådig.


#elcamino #vandring

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards