Inlägg publicerade under kategorin Tro

Av Amisa - 31 oktober 2021 19:00

Idag har jag varit i kyrkan och jag var med i gruppen som hade hand om själva gudstjänsten. Jag bidrog med två solo-sånger och sjöng också två psalmer ihop med en man. Bland det bästa med att sjunga i kyrkan tycker jag är att jag får väldigt fria tyglar att välja låtar, så länge musikern lyckas hitta noter till låten så brukar det gå bra. Jag hade hittat två väldigt vackra låtar på dagens tema som var ”Frälsningen”: ”För evigt din” (om relationen med Gud) och ”Jag vill tro” (om hur öppenhet och ärlighet mellan oss människor leder till förståelse och kärlek i Jesus anda). Innan gudstjänsten bad jag till Gud om hjälp med att vara autentisk så att jag når fram till människornas hjärtan. Jag tänker att om vi så bara lyckas nå fram till en människas hjärta så har vi lyckats med det vi förutsatt oss, når vi fler så är det bara ännu bättre. Jag blev jätteglad när flera personer efteråt tackade för sången och uttryckte att dom hade känt sig berörda av låtarna och en ung man sa att han hade fått ståpäls på armarna av musiken, den gick rakt in i hjärtat på honom. Vad fint då har vi alltså lyckats!






   






På kyrkkaffet efteråt pratade jag mycket med några personer jag inte sett förut. En ung kille var från en av våra systerförsamlingar i ett av Norrköpings ytterområden. Dom startade församlingen för bara några år sedan och jag har varit nyfiken på den församlingen och tänkt att jag kanske skulle besöka dom någon gång. Han pratade om dom möten och träffar dom brukar ha och det lät intressant så kanske jag gör slag i saken snart. Det är en församling som är väldigt mångkulturell och det tycker jag är intressant, man lär sig mer när man möter människor som kanske har ett lite annorlunda perspektiv mot det man själv har. Sedan träffade jag en kvinna som har sin bakgrund från Chile. Hon har bott i olika städer i Sverige sedan hon var en ung vuxen, men i Norrköping är hon ganska nyinflyttad. Därefter kom det en ung man och ville prata, han är med i vår kyrka sedan ungefär tjugo år tillbaka men av någon märklig anledning tycks vi inte ha sprungit på varandra tidigare. Eller rättare sagt så är väl den märkliga anledningen Coronan, jag gick ju med i kyrkan straxt innan den bröt ut och sedan har mycket av kyrkans verksamhet varit digitalt och vi har inte träffats så mycket fysiskt. Han hade en väldigt intressant livsberättelse. Han kommer från Irak där han tillhörde en kristen minoritet, med arameiska som modersmål. Det språket är tyvärr på väg att dö ut, för under Saddam Husseins regeringstid så var dom förbjudna att använda sitt språk och själv kan han bara tala det och inte läsa det. Ändå levde då minoritetsfolk relativt fredligt sida vid sida med sina arabiska grannar, medan dom nu utsätts för mer förföljelse och våld än tidigare.


Jag berättade att jag bara varit troende i några år och hur min väg dit sett ut och den unge mannen  tyckte att det var positivt att det finns människor som hittar till tron, annars hör man vanligen mest talas om människor som lämnar kyrkan. Men jag tycker mig också se en annan parallell utveckling, den är inte så stark ännu, men på klart uppåtgående. Precis som när ett frö tar rot och börjar gro så dröjer det ett tag innan rötterna blir tillräckligt kraftiga för att tillväxten ska skjuta fart. I Norrköping har under dom senaste tre åren inte mindre än två nya equmeniaförsamlingar startats, nu finns totalt fyra kyrkor. Jag har ett antal vänner som varit vilsna i livet och som liksom jag kommit till tro, flera av dom tillhör dom här församlingarna som dykt upp dom senaste åren. I Stockholm har Katarinakyrkan gått i bräschen och fyllt sin kyrka till brädden med nya människor och rörelsen med sinnesromässor och livsstegenmässor sprider sig ut i landet som ringar på vattnet med all sin energi och aktivitet.






 





Jag tror det här är början på en trosrevolution, där också människor som traditionellt inte haft någon tro sedan barnsben, nu börjar hitta hem till en ny och stöttande gemenskap likt Befrielseteologin som vi såg i Latinamerika på 80-talet!

  

 

 


Hör dom fina låtarna:

För evigt din & Jag vill tro

Av Amisa - 29 oktober 2021 21:44

Här är en jätteintressant berättelse om en nära-döden-upplevelse som denna man upplevt. Hans berättande låter väldigt äkta, ändå tänkte jag att berättelsen är så uppseendeväckande att jag ville kolla upp honom – och ja, det verkar vara sant (men mycket ljug sprids ju också på Internet).


Hans namn är Howard Storm, han är 75 år gammal och händelsen han berättar om hände när han var ungefär 40 år. Vid tidpunkten var han professor vid ett amerikanskt universitet (jag tänker att det borde vara svårt att ljuga om utan att bli avslöjad) och ordförande för konstavdelningen där och han var en rationell person som inte trodde på saker man inte kan ta på och han var ateist. Efter händelsen förändrades hans liv totalt. Han har skrivit en bok om sin upplevelse och också deltagit i en del talkshows, till exempel Oprah Winfrey.





Howard Storm - överlevare.

 






En sak han berättar om, för mina tankar till dödsätarna som fanns med i någon Harry Potter bok. Kanske J.K Rowling hämtat inspiration från denna berättelse?






Howard Storm, “4 Magic Words Got Him Out of Hell (32 min)| Near Death Experience”; (https://youtu.be/diPhrDPH8U8):


#dödsätare #näradödenupplevelse

Av Amisa - 27 oktober 2021 21:59

Vi är alla olika och vi behöver alla varandra.



Av Amisa - 20 oktober 2021 19:10

Idag är det fullmåne och perioden runt den brukar vara rätt jobbig för mig varje månad. Även nu har jag haft svårt att somna på natten, men humörsdippen som jag också brukar drabbas av har helt uteblivit.

Jag hoppas att det är ett tecken på att mitt själsliga läkande nu kommit så långt att jag slipper dippen i fortsättningen och att det inte bara är en engångshändelse. Trots att det är den tiden på året som jag verkligen inte gillar, så känner jag mig väldigt harmonisk och glad.



Ja många sår har suttit djupare än det här.





Jag tänker tillbaka på det som varit, hur jag ända sedan jag var barn har känt mig ensam, sviken och övergiven. Ändå har det alltid funnits människor runt omkring mig, men när jag hade behövt som mest stöd av dom har dom nog varit upptagna med att hantera kriser själva och inte räckt till för mig. Alltså har det nog inte handlat om någon medveten elakhet, bara mina medmänniskors egna begränsningar. Sådana har vi alla och det är inget jag kan eller vill lasta någon för, även om det gjorde så att jag som barn fick sitta i kläm när jag inte borde behövt uppleva det.Jag har tidigt lärt mig att den enda jag kan lita på är mig själv och att det inte är någon idé att be någon annan om hjälp.

När jag ser tillbaka på hur mitt läkande började så ter det sig så märkligt. Jag genomgick flera livskriser och när jag låg där på botten utan hopp och utan att veta hur jag skulle ta mig upp ur det djupa hålet, så grep jag efter det sista halmstrået - Gud. För en människa som anser sig vara ateist så är det verkligen märkligt att be Gud att uppenbara sig istället för att be mina medmänniskor om hjälp, det säger väldigt mycket om hur låg min tilltro till andra var.

Sakta men säkert började jag söka efter verktyg för att må bättre bland annat meditation som hjälpt mig så mycket, men fortfarande ingen Gud. Sedan ett budskap om att något kommer hända snabbt och att jag kommer att bli vägledd genom händelsen av en högre makt. Jag var konfunderad och skeptisk och förstod inte alls vad som skulle hända. Senare när det faktiskt hände så visste jag att det här var händelsen jag blivit förvarnad om och när jag lät mig vägledas så uppenbarade sig den högre makten med så mycket kärlek och stöd att hela min självbild förändrades och jag visste att jag definitivt är älskad, så älskad trots att jag bara är en väldigt ordinär människa med fel och brister precis som alla andra också har. Jag såg mig själv med nya ögon, med Guds ögon och jag älskade vad jag såg. Ja, jag blev som förälskad i mitt nya själv, mitt sanna jag som uppenbarligen funnits där hela tiden trots att jag haft så svårt att upptäcka det.

Jag började meditera flera gånger per dag och tyckte att vägledningen jag fick under dom stunderna var ovärderliga, något jag inte ville vara utan. Jag utmanades att vända ut och in på mig för att upptäcka vad jag förtryckte inom mig själv, lära mig mer om människors psyke i största allmänhet och sedan till att ta kontakt med en 12-stegsgrupp (som verkligen hjälpte mig att se min "skugga"), en kyrka och till sist att ge mig ut på en 80 mil lång pilgrimsvandring i Spanien. Ja, man kan säga att Gud hjälpte mig påbörja läkningen och "knuffade" mig sedan i en riktning mot människor som var lojala, kloka och empatiska. Därmed hjälpte han mig också att återfå tilltron till mina medmänniskor, men håll med om att det är märkligt att ta omvägen via Gud! Men utan den här långa omvägen hade jag nog inte kommit dit där jag är idag sex år senare.






Ja ibland inträffar det saker på Caminon och hur underbart är det inte att träffa lojala, empatiska människor som hjälper en att återfå tron på medmänniskornas vilja att finnas där när man behöver det? Här en underbar familj från Montana, USA. Tjejerna hade med sig en varsin ukulule och spelade på dom här uppe på höjden vid Alto de Perdón.

 




Och här är en japansk vän som jag tillbringade några dagar tillsammans med i regnet, diset och dimmorna på dom höga bergen i Galicien. Hon lät sig inte nedslås av vädret utan var hela tiden lika glad ändå.

 





Jag tänkte att den här upptäckten om min inre resa var värd lite firande: en doftande cyklamen på bordet, och film och popcorn lite senare ikväll.





Den här låten beskriver väldigt väl hur min relation till Gud ser ut idag. Jag vet att han alltid håller ett vakande öga över mig, redo att bistå med hjälp om så behövs.

  




Elin Vingren, "För evigt din"; (https://youtu.be/UiTMzhGuTAI):



#själsligtläkande #tro #harmoni

Av Amisa - 16 oktober 2021 12:50

Den helige Fransiskus av Assisis bön har mycket att säga till oss om hur vi bör bete oss för att skapa bättre relationer till våra medmänniskor. Den är också mycket vacker så jag vill gärna dela med mig av den till er:





Gud, gör mig till ett redskap för din frid!


Där det finns hat – låt mig så kärlek
Där det finns förödelse – förlåtelse
Där det finns tvivel – tillit
Där det finns förtvivlan – hopp
Där det finns mörker – ljus
Där det finns sorg – glädje
O du gudomliga makt,
giv att jag inte strävar lika mycket efter
Att bli tröstad – som att trösta
Att bli älskad – som att älska
eftersom
Det är genom att ge – som vi får
Det är genom att förlåta – som vi blir förlåtna
Det är genom att dö – som vi återföds till evigt liv.


Amen

 

 

 

 

 

 

Av Amisa - 13 oktober 2021 00:12

”Tänk om Bibeln är en kärlekshistoria, inte en manual?
Tänk om Bibelns kärna – eller snarare hjärta – är nyckeln till den där mysteriösa intimiteten, som alla alltid längtar efter och som ändå hela tiden gäckar oss?”



Ur Jag skulle gilla dig mer om du var mer som jag som är skriven av John Ortberg.





 

#kärlek #intimitet

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards