”Om intimitet är delade erfarenheter, har intimiteten aldrig visat sig tydligare eller kostat mer än i inkarnationen. Gud blev människa och delade våra erfarenheter av ensamhet, trötthet, rädsla, skuld. Han delade vår glädje över att ha en kropp och vår smärta när kroppen såras. Han delade den tröst vi kan känna, när någon håller om oss, och vår förtvivlan, när vi tror att Gud har övergivit oss. Intimitet förutsätter närhet och sårbarhet. När Gud kom till jorden gjorde han det utan skyddsdräkt.”

Ur Jag skulle gilla dig mer om du var mer som jag som är skriven av John Ortberg.

#tro

På eftermiddagen har jag varit vid Stafsäters naturreservat, ett vackert eklandskap som hålls öppet av betande kor.

Här går kossorna som betar och håller landskapet öppet här.

Här finns också en badplats, men idag nöjde jag mig med att bara på land. Det är lite mulet, men inte alls kallt.

Tidigare idag stannade jag för lite fika utanför en kyrka och upptäckte till min stora glädje att den var öppen. Jag passade på att gå in och titta på den och mediterade också en stund i den fridfullt kyrkan.



Skeda kyrka.

Det verkar vara en väldigt gammal målning. Nederst är det ett vildsvin om jag uppfattar bilden på rätt sätt.

En pilgrim eller herde?



Och en man med en gigantisk nyckel. Nyckel till visdom eller till himlariket? Kanske Sankte Per?

Nu i helgen har jag varit hemma i stan. På lördagen var syrran och jag och hälsade på min mamma på äldreboendet där hon bor.

Och idag var det äntligen dags att återuppta gudstjänsterna i kyrkan, eller rättare sagt så kommer dom att vara utomhus hela sommaren så länge vädret medger det. Vår arbetsgrupp var ansvariga för fikat och att hjälpa till vid gudstjänsten den här gången.

I kyrkan finns också ett kafé och sommartid brukar vi ha lite bord och stolar också utanför mot en gågata. I år var det bestämt att satsa mer på utemiljön och det har nog lite med Coronan att göra gissar jag. Därför har en liten parkering på vår innergård gjorts om till ett område där man kan hänga med varandra och fika, lyssna på musik, spela schack, odla i pallkragar eller hjälpa till och pumpa gården. Det har blivit väldigt trevligt med konstgräs, blomlådor, sandlåda, kafémöbler och soffor och bord byggda av träpallar. Vi har också fått hjälp av en lokal konstnär som leder arbetet med att pimpa gården. Man har stickat och virkat små färgglada lappar som hänger här och där och träden runt omkring har fått grejor uppsatta i sig, bland annat var det träd som blivit klädda med färgglada små vattenkannor.

Tyvärr var jag ju upptagen med att servera kaffe så det blev inga bilder tagna på vår innergård medan den var full av folk, men inne stod för tillfället en väldigt fint pimpad cykel som jag i alla fall hann fota.

Under fikat satt jag och pratade med en äldre kvinna som jag nog inte träffat tidigare. Hon berättade så vackert om sin man som hon hade haft ett långt och lyckligt äktenskap med, men tyvärr gick han bort för några år sedan. Han hade under livet tappat sin gudstro, men på slutet kom han nära Gud igen och hade bett henne att köpa honom ett kors som han sedan ville ha på sig varje dag. När det var dags för honom att dö hade han varit rofylld och mådde bra och han hade sagt att han inte skulle gå bort, han skulle gå hem. Vi pratade om att dom nog skulle få ses igen när det blir dags också för henne att gå vidare. Vi blev båda så rörda av samtalet att vi hade tårar i ögonen. Det är så vackert att få dela djupa känslor med sina medmänniskor, det är inte alla människor som vågar att släppa andra människor så nära inpå sig och dela med sig av så viktiga minnen, glädjeämnen och sorger! Det ligger verkligen något i det man säger om att "delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halverad sorg". Det är fint att dela med andra och ha samtal som betyder något för en!

Någon gång i en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag få möjlighet att besöka den ekumeniska kommuniteten Taizé i Frankrike. Framträdande i deras arbete är syskonskap mellan människor från olika länder, med olika trosinriktningar och med olika kulturell bakgrund. Ett stort fokus är på enkla sånger som repeteras många gånger, tända ljus och mycket sinnlighet och gudskontakt. Man bor och jobbar tillsammans och firar mässor tillsammans.

Taizé-rörelsen växte fram efter Andra världskriget och tanken var att om vi lär känna varandra, så kommer vi inte vara rädda för varandra och inte vilja göra varandra illa mer och på så sätt förebygga framtida krig. Jag tänker att dom nog borde ha en filial i Israel, men kanske det redan finns? Jag har hört om fredsorganisationer där judar och palestinier jobbar tillsammans för att skapa fred och en stabil politisk situation, jag hoppas att den rörelsen kan växa sig stor och stark och få kraft från en folkvilja som är trötta på galenskapen och dödandet som pågår från båda sidor!

Rädsla och misstro mellan människor ställer till med så mycket onödig skada i världen!

Kärlek och sinnlighet i Taizé.

I videon nedan kan man lära sig en sång som sjungs i Taizé, sångerna brukar också finnas på en mängd olika språk och när man lyssnar på en Taizémässa kan man höra sånger på alla möjliga språk, ibland också på svenska. Även i Sverige hålls Taizémässor och jag hoppas att dom snart kan återupptas när fler människor blir vaccinerade. Vill man bara höra låten sjungas i kanon kan man börja lyssna vid 5:44 min.

Taizé, ”Song Practice: Deus, Deus meus (canon)”; (https://youtu.be/LnCHbDFpLMo):

#taize

Runt omkring oss finns magi!

Har du hjärtat och ögonen öppna så att du kan se den?

Rumi, “Where all is music”; (https://youtu.be/NJXcrM3B4zI):

#rumi

Här kommer en till video om livet i Taizé!

Limago, “Taizé - short movie from the village”; (https://youtu.be/ElqXwBciy3A):

#taize

Jag tror att min första upplevelse av Gud var via Taizé, trots att jag aldrig satt min fot i Taizé. Trots att jag inte såg mig som troende så gick sången på radion rakt in i mitt hjärta och jag kände mig för första gången i mitt liv sedd och hörd av Gud. Sången går så här:

”Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mig när jag ropar”

När jag hörde den var jag i ett skede i mitt liv när mycket var ovisst och otryggt, samtidigt som jag behövde vara en stark klippa för mina barn. Men också jag behövde någon att få luta mig emot…..

Vad är då Taizé? Taizé är en kristen ekumenisk gemenskap som ligger i centrala Frankrike. Den grundades 1949, strax efter att andra världskriget hade tagit slut. Tanken var att man ville så ett frö av gemenskap i en värld där splittring mellan människor och länder hade lett till en fullständig katastrof i Europa där bröder och systrar hade ställts mot varandra och sett varandra som fiender. Deras fokus ligger på försoning mellan människor och gemenskap oavsett vem man är, oavsett varifrån man kommer.

Idag har den ungefär 100 medlemmar som kommer från 30 olika länder och det märks väldigt tydligt i deras mässor. Mässorna fokuserar främst på väldigt enkla, men vackra sånger och kortare bibeltexter och allt detta framförs på alla möjliga språk från hela världen och det hela är mycket sinnligt och lätt att ta till sig.

Under påskveckan lade dom ut dagliga videor på YouTube och där hörde man ibland även sånger och bibeltexter läsas på svenska. Det fina är att oavsett vilket språk än sångerna sjungs på så sjunger alla församlade med. Medlemmarna i kommuniteten kommer idag från både lutherska, katolska, anglikanska och reformerta bakgrunder och man ser det inte som viktigt att alla måste bekänna sig till exakt samma trosinriktning, utan det viktiga är att bygga gemenskap. I Taizé tar man emot väldigt många gäster från olika länder och fokuset är att nå många unga människor och där råder en väldigt öppen atmosfär. I Sverige är det till exempel vanligt att konfirmander besöker Taizé under någon vecka och jag har förstått att det ofta är ett minne som sedan sätter avtryck under resten av livet. Här nedan kommer en video om hur det är att vara ung volontär i Taizé:

Taizé, ”Staying as a volunteer in Taizé”; (https://youtu.be/Q6JJRNapqfg):

Jag tänker att en vistelse i Taizé nog skulle vara bra för många unga människor, inte bara för dom som ser sig som religiösa utan förmodligare ännu viktigare för dom som känner sig fel, annorlunda och vilsna i tillvaron. Där finns så mycket kärlek och gemenskap att finna och en möjlighet att få upptäcka känslan av tillhörighet istället för utanförskap. Känslan av att duga och bli accepterad som man är istället för upplevelsen av att inte vara tillräckligt bra. Volontärerna i Taizé får också en kontaktperson, med vilken dom kan diskutera tankar och känslor som kommer upp till ytan under vistelsen där.

Här är lite bilder från livet som volontär i Taizé. Alla får ansvar att hjälpa till med något arbete i kommuniteten.

Måltiderna är en viktig samlingsplats, där man lär känna personer från hela världen.

I mässorna möts man av ljus, musik och i gemenskap med varandra.

Jag tänker att vi i Sverige idag har väldigt många unga människor som inte mår bra psykiskt och att det inte är oss människor det är fel på, utan hur samhället vi skapat ser ut. Vi blir hela tiden itutade att vi bara duger om vi är ett riktigt A+++ exemplar, när alla vi människor egentligen bara är alldeles vanliga människor, med alldeles vanliga fel och brister! Vem orkar leva upp till det? Inte jag i alla fall! Om jag hade varit ung idag hade jag gärna tillbringat lite tid i Taizé för att få uppleva denna fina gemenskap.

Mer om Taizé:

Om Taizé

Taizé i Sverige

Vänskapshelg för unga muslimer och kristna – juli 2021

#taize

Genom att vara mer kärleksfulla mot varandra och genom att vara närvarande i nuet och se och acceptera varandra så som vi är och med ömhet, skapas mer kärlek. Kärlek är smittsamt på ett positivt sätt!

Låt oss smitta våra medmänniskor med kärlek idag!

Rumi, ”The Alchemy of Love”; (https://youtu.be/dtQM-tuEaFo):

#kärlekensalkemi