Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av Amisa - 19 augusti 2022 16:51

Ordet insexnyckel fick helt plötsligt en ny innebörd!
:)




En ny insekt.....eller jag menade visst insikt.

Av Amisa - 16 juli 2022 15:52

Jo jag lyckades ta mig ut efter att ha klättrat under några taggtrådsstängsel, över och under trästockar, stenblock, över diken och ett fält.



Yes, en grind!




Men väldigt många stenblock och träd som ligger som plockepinn här! Inte lätt att ta sig fram här.





Klättrade sedan under två taggtrådsstängsel bara för att sedan upptäcka att jag befann mig i en ny hage - som hängde ihop med hagen jag var i innan. Vafan sysslar dom med här på landet!?





Efter ytterligare ett taggtrådsstängsel och ett dike är jag äntligen fri!





Ja se stadsbor, vi är allt lite knepiga (och fega för lite kor :). )




Här är dom fasliga odjuren, dom låg fortfarande mitt framför utgången.





Plötsligen åkte en amerikanare med V8-motor förbi, samtidigt med en MC och flocken kom snabbt till liv igen!

Av Amisa - 16 juli 2022 14:54

Jag är på promenad i ett naturreservat. Här är jättefint med en öppen lövskog och stora stenbumlingar. Bara ett litet problem - jag är inte ensam här det finns en koflock också.

När jag först gick in i hagen stod dom uppe på en bergsknalle och betade. Jag tänkte att dom stannar nog där medan jag smiter förbi dom. Men ni vet hur kor är? Dom är nyfikna och flockdjur, så det räcker med att en av dom blir nyfiken och kommer så kommer hela flocken och det var precis vad som hände. Ja ja , dom följde i alla fall inte med mig upp i skogen.











Min förhoppning var att koflocken skulle ha gått tillbaka till kullen när jag kom tillbaka, men så var det inte. Istället har dom parkerat mitt framför utgången och jag vågar inte gå rakt genom koflocken. Den senaste tiden har det rapporterats en del om incidenter mellan kor och människor i några naturreservat. Jag antar att korna blir stressade när det kommer okända människor som går i deras hagar. Just nu väntar jag och bidar min tid, men det verkar inte så lovande för nu har nästan hela flocken lagt sig ner och sover middag mitt framför utgången ur hagen.




Cow alert!





I väntans tider......




Antar att det straxt är dags att ta till plan nummer två - att krypa under stängslet någonstans och hoppas att det inte är strömförande.


#kohagen

Av Amisa - 19 juni 2022 22:30

I vår Herres hage bor den här lilla söta gynnaren!

Tyvärr letade han ätbara saker bland soporna och det är nog inte så bra. Risken är att han får i sig något som är farligt för honom, som plast. Vet inte om han själv lyckats plocka ur saker ur sopkorgen eller om det är människor som varit obetänksamma och slängt skräp på backen brevid.










Här blir han lite misstänksam mot mig då jag stannade och började fota. Ser ni hur han spänner upp svansen så att han ser lite större och farligare ut?





Hörrö tvåbeningen, vad vill du mig egentligen?








Här finns något smaskigt i soporna!








Livets bok? Undrar vad det handlar om? Låter som något som skulle kunna intressera mig?







Hm, någon som tältar i parken mitt inne i stan. Ja, så kan man ju tydligen också göra?







Och ett hjärta som inte fanns här förra gången jag passerade här.








Jag gillar den här graven för den är alltid så fint dekorerad och man ser att den som ligger här är mycket älskad och saknad av någon närstående. Gravstenen har änglavingar så kanske var han som en ängel i sättet?



Undrar hur min grav skulle se ut? Skulle någon sakna mig så här mycket?









Jag såg blad som såg helt märkliga ut! Är det här någon sjuka eller ska dom se ut så här? Det växer ut små pluppar från bladen. Jag vet inte att jag sett något liknande förut. Någon som vet vad det här är?


#kurreekorre

Av Amisa - 23 maj 2022 17:00

När jag var uppe i Oxelösundstrakten för några dagar sedan stannade jag också till en dag vid Tunaberg och Simonberget som ligger där, men istället för att klättra upp på Simonberget så vandrade jag en bit på Sörmlandsleden som har flera etapper som utgår därifrån.






Förra året när jag besökte Simonberget var det flera bergsklättrare här vid berget med dom branta klipporna, men den här dagen var det bara jag där.

 






Tunaberg är en jättegammal gruvort, där man förr bröt koppar och kobolt. Här är kyrkklockan vid Tunaberg.

 






Här ligger ett gruvmuseum, men det var tyvärr stängt och har nog ännu inte öppnat för säsongen.

 





Kunde inte låta bli att också fota lite vackra blommande päronträd.

  

 






Ett gruvhål från 1600-talet.

 







Straxt bortom hembyggdsgården skådade jag dagens första rådjur. Ser ni den där i mitten?

  





Gullvivorna blommade för fullt.

 





Och liljekonvaljerna var också på väg att börja blomma.

 





Gratis C-vitamin. Gratis är gott så jag mumsade i mig lite!

 





Jag pratade lite med hästarna i hagen så att dom skulle höra att det bara var en människovarelse som kom brakande genom skogen och inget farligare.

 





Vilken härlig ekbacke!

 






Sedan var det dags för dagens andra rådjur (straxt till höger nedanför huset).

 





Så härligt med dessa röda små gårdar ute på landet!

 





Blommande slånbärsbuskar. Hörde på radion att man kan äta blommorna och till exempel garnera en sallad med dom.

 






Sedan såg jag en rätt stor skalbagge.

 





Och jättefina styvmorsvioler.

   






Plötsligt hörde jag ett högt skall och jag frös till. Vad var det? En liten hund? Har den någon husse eller matte med sig? Jag är lite hundrädd efter en incident när jag en gång blev jagad av ett gäng halvvilda hundar och även om jag till största delen kommit över det nu, så blir jag fortfarande väldigt nervös om jag möter en hund utan matte eller husse i närheten. Någon hund dök inte upp och skallet följdes av konstiga gälla skrin och jag tvekade på om jag skulle våga gå vidare eller istället vända om. Sedan tänkte jag att det var löjligt att jag stod där och var rädd för något bara för att jag inte förstod vad det var. Klart att jag inte skulle låta det här begränsa mig! När jag kom en liten bit längre fram såg jag spår efter vildsvin som bökat, så det var väl alltså dom jag höll på att springa på? Jag har bara sett vildsvin från bilen tidigare så jag visste inte att dom kunde låta så här, men det var ju bra att dom hade ett varningsläte för nu visste vi ju om varandra och den närmaste kilometern gick jag och sjöng och pratade högt för mig själv så att vi inte av misstag skulle råka springa på varandra. Jag skulle nog inte känna mig så kartig om jag sprang på en stor flock med kultingar, dom kan nog bli lite aggressiva då, men jag tänkte att dom flesta vilda djur har instinkten att hålla sig undan från människor så det var nog ingen fara bara jag väsnades tillräckligt mycket då jag gick. Jag springer ofta på vilda djur när jag är ute och går och det beror säkert på att jag går ensam och inte gör så mycket väsen av mig.







Ja, jag såg sedan många platser där vildsvinen bökat runt i skogen, så det måste nog varit dom jag hörde.

 





Sedan började stigen klättra uppför ett berg och jag klättrade efter.

  

     






Toppen på berget låg i samma höjd som trädkronorna på träden som växte nedanför berget.

 






Skaldjurssex, snart blir det nya små skalbaggar på vår jord.

  

 






Mellan trädkronorna skymtade jag taket på en gård och så en sjö.

 






Och långt bort i horisonten åt andra hållet såg jag dessa byggnader som jag tror måste vara Oxelösunds järnverk (SSAB). Det måste ligga ungefär en och en halv mil härifrån.

 






Sedan fick jag klättra nerför berget igen.

   






Efter en bit kom jag till en plats där det tidigare legat en masugn som från början ägdes av Louis de Geer. Ständigt denna Louis de Geer! Vart man än befinner sig i den här landsänden så finner man spår efter honom.

 






Jag bestämde mig för att följa en liten grusväg tillbaka till Tunaberg och min bil och vägen gick precis förbi den gården och den sjön som jag tidigare såg från berget.

 






Hälsningar från smörfabriken! Korna blev nyfikna och kom fram och undrade vad det var för en konstig tvåfoting som kom gående här på vägen.

 






Kohagens yngre generation.

 






Jag tränar på mu-språket och kossorna är välvilligt inställda till främlingar!

  








Straxt efter det att jag passerat gården så flög något väldigt hårigt djur upp ur diket och galopperade iväg. Jag bara gapade och undrade vad i hela friden det var jag sett. Den var rödbrun i färgen (när solen lyste på den), samma storlek som en mellanstor hund och den påminde om en räv men hade mycket tjockare päls än en räv. Ja en hund kunde det ju inte vara, för en hund som är hemma på sin egen gård skulle ju aldrig springa och gömma sig utan istället börja skälla på mig - främlingen. En räv var det ju inte heller. Jag funderade även på grävling, för den hade rätt korta ben (eller det såg i alla fall ut så med den tjocka pälsen), men en grävling har ju ingen tjock päls. Sedan tänkte jag på mårdhund. Jag har ju hört talas om dom, men lever inte dom huvudsakligen i Norrland? Lite googlande gav mig den bilden nedan och jo jag är helt säker på att det här är ett sånt djur som jag såg och ännu säkrare blev jag när jag läste om vad som står på deras meny. Dom äter gärna ägg från sjöfåglar och groddjur och trivs i kustområden och håller sig gärna i närheten av människor. Ja det stämde ju väldigt bra med den här platsen som är en lantgård, med en grund fågelsjö alldeles brevid och det är bara någon kilometer in från havet.


Mårdhunden räknas som en invasiv art och jag kan inte låta bli att kontemplera över hur vi tänker på andra arter och hur vi tycker att dom hör till och får vara här eller inte. Ibland kallar vi det evolution att andra arter anpassar sig till nya platser och ibland för att dom är invasiva och bör utrotas? Allt verkar vara lite godtyckligt och kanske har vår syn på detta förändrats över tid? Och vi människor som lever här - har inte också vi vandrat hit från någon annan del av jorden - typ från Afrika? Då måste väl vi också vara en invasiv art - vi gör ju mer skada på vår omgivning än vad dom flesta djur gör? Eller hur? Varför tycker vi oss ha rätten att leka Gud och bestämma över vad som ska få finnas här eller inte?


Googlingen sade mig också att man i södra Sverige planterat ut en del steriliserade mårdhundar med radiosändare, för att dom ska locka fram eventuella mårdhundar som kan tänkas ha vandrat söderut på egen hand så att dom sedan kan avlivas. Jag tänker att mårdhunden jag såg nog är en sådan som man planterat ut med flit.






Ja ungefär så här såg den ut, mårdhunden som jag såg. Den är närmast släkt med vår räv och tänker man bort den tjocka pälsen som är mer gråbrun än rävens päls så är den nog ganska lik en räv. Så spännande att få se en djurart jag aldrig sett förut! Vem behöver en djurpark, när stora delar av Sverige är som en stor djurpark? Det är bara att öppna ögonen och titta ordentligt.......

 





Här är gården med kossorna och mårdhunden.

 





Och jag tror att det här kan vara berget med utsikten som jag var uppe på tidigare.

 





Den grunda fågelsjön alldeles brevid gården. Där såg jag bland annat storspoven.

 





Lite fler gamla gårdar utmed vägen.

   






Jag blir alltid lika ledsen då jag ser överkörda ormar. Varför ser man just så många ormar som är överkörda? Jag får känslan av att många av dom nog inte dött av en olyckshändelse utan för att människor tagit livet av dom med berått mod. Om du tillhör dom som avskyr ormar och som tar livet av dom genom att köra över dom med bilen så fråga dig: Hur många gånger i ditt liv har du blivit ormbiten? Hur många andra känner du som blivit ormbitna? Den rädsla folk känner för ormar verkar inte stå i proportion till djurets farlighet Själv har jag alrig blivit ormbiten trots att jag ser flera ormar varje år och jag känner inte heller någon som blivit ormbiten förutom min katt som förmodligen försökte leka med den av ren nyfikenhet och brist på erfarenhet. Om din rädsla leder dig till att avliva ormar är det en bättre idé att du söker hjälp hos en terapeut så att du får hjälp med din ormfobi. Dom flesta personer med ormfobi kan botas med bara någon eller några sessioner med en terapeut och sedan är du fri från din rädsla. Ormar behövs då dom är viktiga för balansen i ekosystemet. Dom äter och begränsar antalet sorkar och möss i våra trädgårdar och i skogen och att sorkfebern börjar bli en allt vanligare åkomma är väl ett tecken på att det behövs fler ormar.






Ytterligare en överkörd orm! Tror det är den fjärde jag sett bara denna vår som nyss börjat! Jag tycker att det är fyra för mycket.

 







Det var en spännande dag ute i vår Herres hage, där jag fick lära mig mycket nytt om livet runt omkring mig och hade turen att få stifta bekantskap med två djurarter jag inte visste så mycket om förut!

  


#mårdhund #djävulsktskri




Av Amisa - 7 maj 2022 14:42

Stora vägar som mil efter mil innesluts av viltstängsel försvårar för djurens naturliga behov av att röra sig mellan olika områden. Äntligen börjar man inse det och därför byggs det ibland vägtunnlar eller vägbroar över dom stora vägarna för att göra det möjligt för djuren att följa sina instinkter och behov.


Vid E4:an i Sundsvall har man satt upp ett antal kameror vid viltpassager, där man fångar jättemånga olika djur på foto. Det var kul att se vilken stor variation på djur som passerar där, passagerna behövs verkligen. Det är också spännande att se hur många djur som undersöker kameran och tar selfiebilder.






Räven raskar under vägen.

 







Många djur upptäcker kameran och går nyfiket fram och undersöker den. På så sätt skapas "selfiebilder" av många djur.

 






Se vilka mer djur som passerade kamerorna på Svt:


Unika bilder från Trafikverkets viltkameror vid E4 i Sundsvall







Hur kommer det sig förresten att vi människor ofta tror att djur inte är särskilt intelligenta och därför tycker att vi kan bete oss hur som helst emot dom, att dom och deras behov inte riktigt anses vara viktiga eller tas i beaktande?




#älgarnademonstrerar

Av Amisa - 28 april 2022 20:40

I förra veckan drog Pärlan och jag ut i Lotorpsskogen för att njuta av lugnet och våren som kom med stormsteg. Den ursprungliga planen var att testa min nya packraft (superlätt uppblåsbar båt) i Näfssjön men när jag kom dit tyckte jag att det var rätt blåsigt och jag har ingen aning om hur den båten är att paddla i rejäl motvind. Istället bestämde jag mig för att vandra längs en cykelled på småvägar, en promenad på lite över en mil.






Nä, här kändes det blåsigt och kallt. Årets paddelpremiär får vänta till en annan dag!

   





Men innan vandringen tarvades det lite kaffe och här i solen brevid sjön Ormlångens inlopp i Lotorpsån var väl det perfekta stället för en kaffepaus?

   






Här fanns en del träd med tydliga tecken på att bävrar varit framme och gnagt. Jag har inte sett bäver här förut, men blev inte jätteförvånad eftersom jag sett bäverbon i norra änden av sjön ungefär 1 1/2 mil uppströms. En gammal man på promenad upplyste mig om att bävrarna gnagt flitigt längs hela sjön under hösten och vintern och att man därför skjutit av 5-6 bävrar dom senaste månaderna.

   





Så började jag att traska på dom här vägarna som var nya för mig.

   





Nere i en porlande bäck hittade jag en stor fin padda.

   






Det är något alldeles speciellt att se och höra en vårbäck porla! Återigen påminns jag om att jag på lite sikt måste flytta till en plats där jag slipper höra så mycket bilar och istället hör alla vackra ljud från naturen. Att bli mer mindful innebär en massa positiva saker, men också att jag blivit mer "känslig" mot dåliga miljöer eftersom jag upplever alla intryck så mycket starkare nu jämfört med hur det var tidigare i mitt liv. Jag längtar ständigt till skogen och sjöarna och någon liten skogsdunge straxt brevid en stor bilväg funkar inte längre för mig - jag kan inte andas fritt där.


 






Och därefter tog storskogen vid.

   





Jag gick förbi lite gamla hus, men svängde sedan in på en mindre väg där det var helt folktomt i en halvmil.

 





Jag stötte både på en stor hackspett och en ormvråk, men som vanligt hann dom försvinna iväg innan jag fick fram mobilen och kunde fota dom.

 





Det var väldigt väl utmärkt vilken väg man skulle ta då vägen ibland delade på sig.

 





Så småningom kom jag fram till bebodda trakter igen Och gissa vad jag träffade på straxt därefter? Först tranor som betade på en äng, sedan harar som sprang runt runt i en vild parningslek och till sist en våryster grävling som sprang tvärs över vägen bara 15 meter framför mig. Alla gånger jag tidigare sett grävlingar har det varit i skymningen eller under natten, jag har aldrig tidigare sett en grävling i fullt dagsljus. Kanske är dom mer aktiva nu då även dom har sin parningstid? Jag känner mig så priviligierad att få se så mycket djur när jag är ute i skogen! Antar att jag kommer så nära eftersom jag går själv och vanligtvis är ganska tyst av mig.

 





Tranornas vårsång! Visst är det underbart att höra?






 


 






I en vattensamling på ett gärde såg jag och hörde storspovarnas typiska läte. Så här låter dom:





Korpöga Eriksson, "Storspov sång"; (https://youtu.be/yKIhIblLj7Q):









Här var jag nästan tillbaka till bilen igen och jag bestämde mig för att leta efter en badklippa som jag sett när jag är ute och paddlar. Jag har länge tänkt kolla det, men när det är badsäsong brukar det alltid vara några tonårskillar som håller till där hela dagarna och jag har inte velat störa då jag tänker att dom nog tycker att det är skönt att få ha lite "vuxenfritt" och ostört där i skogen. Dom verkar mest bada och fiska och ha det skönt och avslappnat tillsammans. Jag testade den här stigen, men den gick bara ner till en båtplats.

 





Kanske är det halvön lite längre bort?






Men nästa stig in var den rätta och där var riktigt trevligt med bord och grillplats.







   







Jag var hungrig som en varg efteråt, så det var skönt att landa hemma i Pärlan igen! Nu har jag också provat min nya vattenkokare ett flertal gånger och jag är jättenöjd med den. Nu kan kan jag både spara på miljön och i plånboken, då jag kan koka vatten helt och hållet på energin från min solpanel och det känns jättebra! Det känns fint att nästan kunna vara självförsörjande på ström då jag är ute. Sedan jag köpte bilen för ett år sedan har jag faktiskt aldrig stått vid en elstolpe. Det är en enorm frihet att kunna parkera mitt ute i storskogen och inte behöva tänka på strömförsörjningen, jag hade inte velat vara utan min solpanel och min växelriktare.


(Det är inte heller bara dieseln som ökat mycket i pris, det har också gasolen gjort. Det kostar nu 55 kr mer att fylla gasoltuben, jämfört med i höstas - en prisökning på 17,5 %.)

 


#livetifrihet #djurliviskogen

Av Amisa - 6 november 2021 23:40

Jag vet inte vad det är med mig och allehanda flygfän nu på senare tid? Dom tycks flockas runt mig, vet inte hur många trollsländor och fjärilar som suttit på mig dom senaste månaderna och nu är det nyckelpigorna som gör sitt intåg.

Jag förpassade en ut genom fönstret härom dagen efter att den krupit ner i min jumper. Idag har jag inte mindre än två nyckelpigor i mitt badrum. Borde dom inte sova så här års eller vad brukar dom göra vintertid? Vet i alla fall att jag inte brukar se nyckelpigor den här årstiden.



Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards