Jag känner att följande citat av Khalil Gibran stämmer väldigt väl in på begreppet väntesorg.

Jag brukar vara ganska bra på att släppa taget och kontrollen över saker i mitt liv och att känna tillit till att livet vill mig väl. Tyvärr gäller det inte kärlek och relationer, där jag istället har en tendens att klamra mig fast lika hårt som en fästing. Min hjärna säger "Släpp taget, det är det enda förnuftiga!", men mitt hjärta säger "Jag tvärvägrar, jag känner fortfarande kärlek!"

Varför är jag sån undrar jag? Är det den jag är av födsel, ohejdad vana och av ett hjärta som bara vill vara så eller har jag inte ännu helt och fullt lyckats läka mitt övergivenhetstrauma trots allt inre arbete jag lagt ner på det?

Jag har en stark känsla av att Universum försöker lära mig en viktig kunskap.

Och jag tror verkligen på devisen att om en person verkligen hör ihop med mig, så kommer jag att återse den personen någon gång i framtiden när tiden är inne för det och då borde jag ju inte oroa mig för att det inte ska ske, eller? Hur svårt kan det va?

#khalilgibran

Kloka tankar om likheten mellan hur kärlek och vissna blommor kan fungera......

Ibland frågar man sig varför man lever, men när ens existens på något sätt hotas, så blir man snabbt påmind om allt det värdefulla som livet har att ge och plötsligt slår man ut i full blom igen!

En clivia hemma i köksfönstret var törstig och hade börjat blomma när jag varit ute och vandrat i en och en halv vecka. Den har aldrig blommat då jag är hemma.

Det får mig att tänka på den här fina låten av Stefan Sundström (här en cover av den).

Kasper Dagerman, "Vissna blommor" (cover); (https://youtu.be/3E_VbVhLDH0):

#törstigkärlekblommar

Vi har mycket att vinna på att lära oss att se livets svårigheter som möjligheter att ta till oss viktiga lärdomar och erfarenheter om livet, istället för att bara se dom som en onödig plåga!

Genom lidande kan också visdom, kärlek och glädje födas. Vår upplevelse formas av det sätt vi uppfattar och tänker om det som händer och det är något vi kan lära oss att styra med vår vilja. Det vill säga att i ganska stor utsträckning så väljer vi själva hur våra liv ter sig för oss.

Lidande är en viktig del av livet och under vår livstid kommer vi alla att drabbas av separationer, sjukdom eller nedsatt hälsa, olyckshändelser och död - vår egen såväl som anhörigas. För vår mentala hälsas skull är det bra om vi lär oss att tackla dessa svårighet på ett klokt sätt och att våga vara ihop med våra jobbiga känslor istället för att försöka undvika dom.

🕯️

Ja vi bortser nog ofta ifrån att den som orsakar oss själslig smärta också ger oss en viktig lärdom som vi kanske också borde känna en viss tacksamhet för?

Jag önskar att jag hade haft möjlighet att få träffa Khalil Gibran, för han har så otroligt kloka tankar. Men tänk ändå vilken tur det är, att så många av hans tankar fortfarande finns kvar här med oss genom allt han har lämnat efter sig till omvärlden! Det skulle vara spännande att läsa om hans liv och om vad som formade honom till den han blev. Tänk att få krypa in i hans huvud och följa med en stund på hans livsresa! Ja ni kanske har sett filmen I huvudet på John Malcowitch - då förstår ni vad jag menar. Där är det en person som hittar en genväg in till Johns hjärna och bosätter sig där. Han sitter där inne och tittar ut genom hans ögon och ser allt som sker.

Khalil Gibran, "Timeless Khalil Gibran Quotes that tell a lot about Love and Life"; (https://youtu.be/9xPM9tGdkWs):

Ta väl hand om er! Mycket kärlek till er alla fina människor där ute!

#livetslärdomar #khalilgibran

””Jag vill komma närmare Gud.” Det är naturligtvis omöjligt – han är redan närmare mig än jag kan komma. Vad det handlar om är att en större del av mig vänds mot Gud.

Därför är det också omöjligt att lära känna Gud bättre utan att samtidigt lära känna mig själv bättre. Att öppna nya fördolda rum för Gud kommer att medföra att också jag själv måste se vad som finns därinne. Jag går in tillsammans med Gud.”

”Det är genom ödmjukhet du går framåt. Missmodet får dig att vända tillbaka, högmodet lockar dig ut på sidospår.”

Citat från Under mandelträdet – anteckningar om det inre livet av Magnus Malm

Lammets varma andedräkt tinar upp människans stelfrusna vilja. Den återfår alltmer av sin känsel, blir mer böjlig och formbar, växer sig allt starkare. Så väcker Lammet människans förmåga att älska, och upprättar därmed grunden för att hon ska kunna fatta riktiga beslut. Att följa Lammet sker alltid inför möjligheten att inte göra det. Att säga ja till Guds vilja är att pröva sin egen vilja och i frihet rikta den som Gud vill. Denna vilja är också lyhörd för andras råd och förmaningar, i en ständig beredskap till korrigering och omprövning.

Så gestaltar sig den goda vägen i en öppen rymd av Guds initiativ och människans fria gensvar. Dragningen från Guds ande kan vara oerhört stark, men aldrig så att den förblindar, binder eller tvingar människan. Ödmjukhet är den förlösta viljan, inte den krossade viljan. Så andas till slut Gud själv genom denna människa: vårvind.”

Citat från Under mandelträdet – anteckningar om det inre livet av Magnus Malm

”Drakens isande andedräkt fryser ner människans vilja. Den blir allt hårdare, okänsligare, alltmer förlamad för att till sist helt utplånas. Den Ondes inflytande ter sig som en blind inre logik, där det ena steget måste ge det andra och där de beslut människan från början fattade driver henne in i ett liv där besluten mer och mer fattar sig själva, i en oemotståndlig dragning mot fördärvet. Hon blir alltmer döv för alternativen, som ses som otänkbara ”kompromisser” och till slut inte alls uppfattas. Omgivningens råd och varningar avfärdas mekaniskt: ”de förstår inte min unika väg”.

Genom att hennes vilja så utplånas, alltmedan hon tror sig mer viljestark än någonsin, berövas människan förmågan att älska. Genom att hennes inre på det viset rensas från kärlek, återstår till slut bara den iskalla obönhörlighet som är djävulens eget väsen.”
  

Citat från Under mandelträdet – anteckningar om det inre livet av Magnus Malm

Igår när jag letade efter låtar som Lena Nyman sjungit in råkade jag snubbla över en låt med en text som genast väckte min nyfikenhet. Wow, vem uttrycker sig så här med en sådan stark och självklar integritet och klarhet om den anpassning som någon försökte tvinga på henne och som denne någon bara kunde glömma? Det här var helt klart en kvinna som inte skulle låta någon annan få bestämma vem hon skulle få vara.

 Vem är denna spännande person?    
   

En googling berättade för mig att texten var skriven av Edith Södergran, en person vars namn jag hört en massa gånger men utan att alls ha lyckats snappa upp vad hon var för en person, när hon levde eller vad hon skrivit. På svenskan i skolan pratades det mest bara om en massa gubbar: Strindberg, Ferlin, Fröding, Engström, Moberg och så vidare. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är männen som haft alla viktiga positioner i samhället och därmed också dom som bestämt hur historiebeskrivningen ska se ut och vad eftervärlden ska få veta.

”Jag skapar inte poesi, jag skapar mig själv
för mina dikter är en del av mig”

Edith Södergran

Här följer två videor där det berättas om Edith Södergrans liv och hennes texter:

Ur Play, ” Edith Södergran förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå” (9 min); (https://youtu.be/4bfMMDEVuWg):

Ebba-Witt Brattström, ”Om Edith Södergran” (10 min); (https://youtu.be/fWklUduNaYQ):

Läs mer om Edith på Wikipedia:
Edith Södergran

Så här inleder Edith sin diktsamling Septemberlyran, utgiven 1918:

”Att min diktning är poesi kan ingen förneka, att det är vers vill jag inte påstå. Jag har försökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s på rytmens bekostnad. Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min insikt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser. Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

#edithsödergran #dennyakvinnan

Älskade Lena Nyman!

Blev Lena Nyman-inspirerad av Malin Wipers blogg, så här kommer lite sånger och en sketch med henne:

Jag tror att dom flesta generationer associerar till Lovis, Ronjas mamma, då man tänker på Lena Nyman.

Lena Nyman, ”Vargsången” (3 min); (https://youtu.be/cd0T0u8ac1E):

Vi gamlingar tänker också på roliga sketcher hon varit med i, som här då hon är en Stockholmsböna som för första gången kommer ut till den vilda och farliga landsbygden och blir bländad av en stor konstig lampa.

Lena Nyman, ”Stadslollan” (7 min); (https://youtu.be/jSfwU6We3PE):

Och här lite kärleksvisor från 70-talet.

Lena Nyman, ”Kärleksvisor (1975)” (12 min); (https://youtu.be/4lVwPUCVBMI):

Om du lyssnade på sången ovan så hörde du strofen:

”Du sökte en blomma och fann en frukt.
Du sökte en källa och fann ett hav.
Du sökte en kvinna och fann en själ –
du är besviken.”

Dikten är skriven av poeten Edith Södergran, här på ett självporträtt för hon var också en ivrig fotograf.

Hm, jag undrar så vad som ligger bakom den sista raden? Borde man inte bli glad om man hittar något större än det man letade efter? Eller kanske blir man överväldigad eller hotad istället, för det här var en person som tog sig själv på stort allvar och som inte lät sig förminskas av andra, så som män var vana att behandla (unga) kvinnor i början på 1900-talet?

Hon väckte mitt intresse nu!
Hur kunde hon vara så långt före sin tid, kvinnor hade inte ens rösträtt då?

Lite eftersökningar säger att hon föddes i tsarens S:t Petersburg år 1892 och sedan flyttade till finlandssvenska Österbotten. Hon fick TBC redan som 16-åring och var endast 31 år gammal vid sin död år 1923 och på slutet vägrade hon att låta sig vårdas på ett sjukhus.

Under sitt liv hann hon inte uppleva hur uppskattad hon senare skulle bli av sina läsare utan hon var en underdog som utgjorde ett hot mot det patriarkala samhället. Hennes skrivande gick igenom några olika faser: ungdomsdikterna, som är romantiska, den första diktsamlingen, som är mer symbolisk och med en känsla av undergång och moraliskt förfall, nästa tre diktsamlingar, vilka är expressionistiska, och slutårens religiösa och nedtonade dikter med naturmotiv. Under sitt liv upplevde hon krig, såväl den ryska Oktoberrevolutionen som Finska inbördeskriget och mycket runt hennes liv var kaos. 1920 skrev hon Framtidens skugga där hon talade om den förnyade världen som skulle uppstå efter dom krig och katastrofer som härjat på jorden.

Hon är en otroligt spännande person och jag blir
sugen på att läsa mer om och av henne!

#lenanyman #edithsödergran