Vägskäl - Vägsjäl

Vem vägleder dig?

Giv, o Herre, mitt hjärta ro.

Reflektion
Vem låter du styra dina steg? Är det slumpen som avgör, eller du
själv, dina närmaste eller Gud? Visst kan det vara så att när du
ser tillbaka på ditt liv ser du mönster i skeenden som då verkade
slumpartade. Är det Gud som redan vet var du ska gå?

Heliga Birgittas 9:e Bön

Jesus, konungsliga Dygd, andens glädje, kom ihåg den smärta Du utstod när Du djupt ner i en ocean av förtvivlan när döden närmade sig, förolämpad och kränkt av Dina fiender, ropade med hög röst att Du var övergiven av Din Fader och sade: ”Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?” Genom denna ångest ber jag Dig min Frälsare, överge mig inte i min dödsstunds rädsla och smärta.

Amen

Här kommer det jag funderat över idag:

Perspektiv - Hur långt vågar jag se?

Jag tycker om förändring och gillar inte när livet är statiskt, men precis som alla andra så är förändringen som bäst för mig då jag valt den själv och inte när den blir påtvingad. Jag tänker då t ex på när jag för många år sedan blev uppsagd eftersom nästan hela min arbetsplats skulle läggas ned. Då var jag så ledsen och orolig, inte minst för att jag hade två barn som jag försörjde. Det värsta var ovissheten under det halvår från det varslet lades tills förhandlingarna var klara och jag visste hur det skulle bli för just mig. När jag väl visste att jag var uppsagd blev det lättare att acceptera och gå vidare. Det som kom sen blev mycket bättre och roligare, men jag hade aldrig vågat ta det steget om jag inte varit tvungen. Efter det lärde jag mig att även påtvingade förändringar kan bli bra förändringar om jag bara väljer att fokusera på vad jag vill skapa istället för det som inte längre är möjligt. Jag tror det gett mig en mer avslappnad attityd? Typ "Det ordnar sig säkert på ett bra sätt!"

Jag har bytt yrkesbana massor av gånger i livet och förr undrade jag vad det var för fel på mig. Andra bestämmer sig när dom är tjugofem och sen jobbar dom med det och vidareutvecklas inom det hela sitt liv. Varför vet jag aldrig vad jag vill? Jag går liksom i en riktning, men gör plötsligt en sväng på 120 grader och går sedan i en helt annan riktning. Men för några år sedan förstod jag att det är inget fel på mig, jag är bara annorlunda mot dom flesta. Jag vill ha omväxling i livet, upptäcka nya saker, träffa nya människor, lära mig om saker som plötsligt fångat mitt intresse. För mig är det viktigare än ekonomisk trygghet och sedan jag lärt mig att släppa taget om den så har jag märkt att det funkar helt okej. Jag har inte mycket yttre trygghet, men det går ingen nöd på mig för det, för jag har något mycket viktigare - en inre trygghet att allt alltid ordnar sig på något märkligt sätt. Det har det alltid gjort och det kommer det alltid göra. Jag litar både på mina egna förmågor att åstadkomma förändringar, jag litar på att mina medmänniskor finns där för mig och jag vet att Gud aldrig överger mig, utan hjälper mig att hitta lösningar i svåra stunder. Där kom jag visst in på nästa reflektion.....

Tillit - Förtröstar jag?

Ja, idag tycker jag att jag gör det. Det fanns en lång tid i mitt liv när jag inte litade på mina medmänniskor. Det var inte konstigt, för jag hade blivit gruvligt sviken av en person närstående till mig. Därför tänkte jag att ensam är stark, det kommer man ganska långt på men det finns situationer när man ändå behöver andra för emotionell support. Idag tror jag att jag klarar av att be om hjälp då jag behöver det. Vändningen för mig kom när jag förstod min egna själsliga smärta och hur den påverkar mig. Då insåg jag också att min närstående som svikit mig hade gjort det på grund av sin själsliga smärta, inte på grund av något hat mot mig. Då blev det genast lätt att förlåta och gå vidare från det. Efter förlåtelse var det inte så svårt att försonas och bygga ett sunt band av ömsesidig nyfikenhet och respekt och lära känna varandra på riktigt, så som vi borde ha gjort för väldigt länge sen. Men bättre sent än aldrig! Det är aldrig för sent för försoning!
Och min tillit till Gud? Den blev fullständig under min pilgrimsvandring i Spanien. Närhelst det dök upp ett problem så uppdagades alltid en lösning på det, oftast i form av förstående medmänniskor som helt plötsligt stod framför mig och erbjöd mig sin hjälp. Gud hjälper mig att alltid hitta sätt att få mina behov tillgodosedda!

#vandringsreflektioner

Idag bor jag på vandrarhemmet Glasbruket i Borensberg. Det ligger med vatten runtomkring på en smal landremsa mitt emellan Göta kanal och Motala ström (som sedan övergår i en sjö). Det är i östra utkanten av samhället och går man till centrum och en liten bit till så ligger där ytterligare en sjö. Det är alltså vatten åt precis alla håll. Straxt innan jag kom fram hit började det regna. Det var synd för annars kunde jag ha tagit lite bilder så att ni får se hur fint det är här. Vi får hoppas vädret är bättre imorgon!

Här är mitt rum som ligger i ett gammalt pittoreskt hus med spegeldörrar och trägolv. Jag har nog blivit uppgraderad till ett bättre rum, för jag är säker på att jag bokade ett enkelrum, men som ni ser så är det ett dubbelrum. Jag är helt ensammen i det här huset, men tror att det bor en ung kille i ett av dom andra husen, jag sprang på honom när jag kom tidigare idag.

Det är ett rätt stort rum, med en myshörna...

....och lite pittoreska detaljer, här en gammal koffert.

Här en soffhörna utanför mitt rum.

Och knorrande trätrappor, precis som det ska vara i gamla hus.

Här är Borensberg "by night and rain"!

Strax efter att jag hade börjat dagens vandring träffade jag på en huggorm. Det var bara en liten en, ni kan ju jämföra med ekbladet brevid den.

Sedan såg jag någon slags stenkonstruktion. Tänkte att det kanske var en ruin av något slag, men där rann lite vatten så kanske var det istället något system för att leda vatten?

Sedan ser kanalen ut ungefär som den brukar. Det är den ena kröken efter den andra och så lite träd på sidorna.

Lite här och där finns fina blommor, här kabelekor i ett dike.

Och några små lila violer.

Här finns en gammal kanalbro. Den verkar inte användas längre, annars borde den väl vara stängd när ingen båttrafik finns på kanalen?

Jag ser en liten larv! Den verkar ha lite svårt att gå i blåsten och hamnar lite då och då nästan upp och ned.
Tänk vad bra det skulle vara att ha så många fötter! Då gör det inte så mycket att man har skoskav på en fot, fast det är klart att om man istället får skoskav på alla fötterna så måste det göra ganska ont!

Här finns ett museum för motorbåtar, leksaksbilar och modelltåg. Det måste vara ett riktigt Mekka för samma personer som gillar att handla hos Jula eller Clas Ohlsson.

Därefter ser jag Ljungs slott ....

....och Ljungs kyrka.

Dagen började med sol, men också ganska mycket blåst. Framåt eftermiddagen blåser det mer och mer och brevid kanalen är det öppet slättlandskap och inte mycket som stoppar vindarna. Det blir mulet också och ännu kallare. Nu får jag klä på mig nästan alla kläder jag har utom regnjacka och långkallingarna.

Utmed kanalen står stenar med nummer på. Dom kallas alnstenar och mellan varje sten är det 1000 alnar eller 594 meter. På 1800-talet så användes kanalen för transporter med pråmar. Pråmarna drogs framåt av oxar, hästar och skjutskarlar som skjutsade pråmen från en sten och fram till nästa. Varje grupp med skjutskarlar hade alltså sin egen sträcka som dom ansvarade för. Det var ett tungt och farligt jobb eftersom lasten kunde komma i rörelse och hela pråmen välta. Om det hände så kunde oxar, hästar och män dras med ner i vattnet och omkomma.

Tänk vad man lär sig mycket när man går Göta kanal!
:)

Ett hus vid en kanalbro.

Och så lite roligare väg ett tag med mer hus och träd runt omkring.

Nu börjar jag närma mig Borensberg, men först passerar jag Brunneby Gård där denna lilla fina bykyrka finns.

Där finns också en herrgård......

....och en stor gårdsbutik. Här säljs saft, sylt, honung, surdegsbröd, hantverksmässigt gjorda tvålar, ostar, korvar - you name it!
Här finns också en restaurang med närproducerat mat och jag hoppades kunna äta här, men det visar sig att nu under lågsäsong så var det inte öppet så här mitt i veckan.

Strax efter Brunneby börjar det så smått att regna och jag har några kilometer kvar att gå.

Här passerar jag ytterligare en akvedukt.

[Bild]

Och snart är jag äntligen framme vid mitt vandrarhem!

[Bild]

Tillit

Förtröstar du?

Jag kommer till dig, såsom den sårade
kommer till läkaren.

Reflektion
Uttrycket var inte rädd återkommer i lite olika former över 400
gånger i Bibeln. Du kan alltså finna ett sådant budskap varje dag
under året och lite till. Kanske står det där så många gånger därför
att det är det viktigaste som Gud vill att du ska veta. Var inte rädd.

Heliga Birgittas 8:e Bön

Jesus, hjärtats Godhet, andens Glädje, genom det sura vinets och gallans bitterhet som Du smakade på Korset av Kärlek till oss, ge oss nåden att värdigt få ta emot Din Dyrbara Kropp och Ditt Dyrbara Blod under vårt liv och i vår dödsstund, så att detta ger oss läkedom och tröst för våra själar.

Amen

Perspektiv

Hur långt vågar du se?

Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen.

Reflektion
Ibland måste du bege dig långt från dig själv för att komma tillbaka
till den du djupast sett är och ibland behöver du bara stanna upp.
Den längsta resan du gör är den du vandrar inåt dig själv. Din själ
är oändlig och du har många oupptäckta platser inom dig.

Heliga Birgittas 7:e Bön

Jesus, outtömliga Källa av medlidande, Du som med stor kärlek sade från Korset: ”Jag törstar.” Du led av törst efter människornas frälsning. Jag ber Dig, min Frälsare, att upptända i våra hjärtan en längtan att sträcka oss mot fullkomligheten i allt vad vi gör och att utsläcka köttets begär och världsliga böjelser.

Amen

Rättvisa - Vad är orättvisa?

Ja det händer ibland att jag dömer både mig själv och andra. Jag försöker låta bli att göra det men misslyckas ibland. Det får bli ett omtag då och då!
:)
Jag tror på återfödelse och karma - att det vi ställer till med, får vi kämpa med också i nästa liv. Jag ser inte det som någon hämnd ifrån Gud, snarare så att Gud är som en tålmodig förälder som försöker lära mig någonting genom att ge mig ett eget ansvar för hur jag hanterar mitt liv och sedan får jag ta konsekvenserna av mina beslut. Jag tror att alla människor har både gott och ont i sig och vi måste lära oss att göda det goda och medvetet trycka bort det onda hos oss. Om vi inser att vi gör något på fel sätt så kan vi försöka ändra på det i fortsättningen.

Mod - Vågar jag?

Ibland vågar jag, men ibland fegar jag ur. Jag behöver bli lite modigare och bättre på att stå på mig. Det är den där bristen på (positiv) aggressivitet jag saknat hela livet. Jag jobbar på den! Att våga är att göra det som överensstämmer med mina egna värderingar oavsett vad andra tycker om det. Våga säga ifrån om det behövs. Engagera mig och bry mig om det jag tycker är viktigt, även om jag undrar om lilla jag verkligen kan göra någon skillnad. Om alla gör det dom kan och tycker är rätt då blir det ju en stor skillnad i vårt samhälle, eller hur? Tänk på alla stora revolutioner! Dom börjar alltid med att någon slår näven i bordet och säger "Vad faan....", men därefter måste fler engagera sig och också göra det dom kan för att förändra till det bättre.

Tro - Vad tror jag på?

Det här är lätt för mig! Efter den starka kontakt jag haft med Gud så har jag svårt att tänka mig att jag någonsin skulle kunna börja tvivla på hans existens igen. Jag känner mig älskad, buren, sedd och går aldrig genom svårigheter ensammen. Han räcker mig alltid en hjälpande hand då jag behöver det. Hans kärlek har också gjort att jag också tror mer på min egen förmåga än jag gjorde förr. Om han vet att jag kommer klara av det, då måste han väl ha rätt? Han känner mig ju bättre än vad jag gör själv! Många saker hos mig ligger i mitt undermedvetna och jag är blind för dessa. Andra kanske ser det och Gud ser det definitivt och han försöker få också mig att upptäcka det, så att jag kan korrigera det.

#vandringsreflektioner

Jag har inte skrivit något om det ännu, har varit för trött när det blivit kväll, men funderat desto mer under dagarna.

Nu tänkte jag att det ska bli lite bättring på det!

Kallelse - Vart är jag på väg?

Det finns flera saker jag är bra på. Vissa skulle mest gagna andra medan andra förmågor kanske mest skulle göra mig själv glad. Fast gör man något man tycker om att syssla med, så märker ofta även andra det för att det ger också dom något att ta del av det. Jag tänker då t ex på vad en konstnär eller musiker gör. Jag tror jag behöver testa och se lite vilka av mina förmågor som det kan bli något bra av. Och så är det ju också det där med att det även behöver generera en inkomst. Jag är ju trots allt en jordisk varelse med fysiska behov och sånt kostar något även om man är sparsam.

Klarsyn - Vad är sanning?

Sanning är det som är här och nu, inte vad som har varit eller det jag hoppas ska komma. Det är både det som finns fysiskt, men också det jag förnimmer. Jag ser ju t ex inte solens UV-strålar, men jag känner att mina läppar blir torra av det. På samma sätt är det med Gud, jag kan inte se honom men har tydligt känt hans närvaro många gånger!

Min sanning är min sanning och någon annans sanning ser ut på ett annat sätt. Det måste jag respektera och visa ödmjukhet inför. Vad vi upplever beror på personens eget perspektiv, vad vi har med oss i bagaget sedan tidigare i vårt liv, på våra förväntningar och på hur vi ser på oss själva och andra.

Inspiration - Vad ger skaparkraft?

Det är mycket som ger mig en kreativ kraft: Att vara i naturen, odla, dansa, sjunga, hantverka, programmera, problemlösa, utforska, lära mig nya grejor eller kanske ett nytt språk (jag är så fascinerad av språkljuden i ryska och borde testa att lära mig det nån gång). Ja det är nog alla typer av aktiviteter där jag får använda min knopp och min kropp, gärna i en kombination. Jag älskar att bli så inne i det jag gör att jag glömmer både tid och rum. Varför är barn så bra på det och vi vuxna så dåliga på det? Är det för att vi blir så bundna av vad en arbetsgivare vill få ut av oss istället för att använda våra förmågor på bästa sätt på det vi "går igång på" istället? Någon annan än jag själv sätter ramarna och dom passar egentligen inte mig?
Den inspiration jag får från Gud är att jag får en vilja att jobba med mina fel och brister för jag har märkt att jag hela tiden växer som person och blir mer och mer komplett. Saker jag förut hade svårt för kan jag nu behärska, men samtidigt upptäcker jag då och då nya saker jag behöver jobba med.

#vandringsreflektioner