Inlägg publicerade under kategorin Vandringsreflektioner

Av Amisa - Torsdag 7 maj 10:31

Jag hade några reflektioner kvar, som jag funderat på idag:


 


Frihet – Vad är sann frihet?


Vilken svår fråga! Jag tänker nog att riktig frihet är att våga leva i nuet – inte älta om något som varit och som jag ändå inte kan ändra på nu eller något som jag hoppas ska ske någon gång i framtiden. Det är en bra tanke men svår att efterleva, och ofta känner jag att jag har låtit en dag rinna ut i sanden istället för att göra något vettigt av den. Hm, det här behöver jag nog träna väldigt mycket mer på?

När jag är ute känner jag mig alltid väldigt fri, det är därför jag hela tiden längtar ut på vandring igen och igen. Kanske har jag varit en luffare i ett tidigare liv?
 


När jag gör något kreativt, lär mig nya saker eller jobbar med någon typ av problemlösning känner jag mig också väldigt fri. Då glömmer jag tid och rum, glömmer bort att äta eller att gå och lägga mig vid normal tid.


Jag tror min ideala sysselsättning skulle vara att vara mångsysslare, för är det något som dödar kreativiteten lika effektivt som måsten, borden och inrutade dagar? Tänk att få börja varje dag med att fundera på vad jag vill göra just idag och vad passar att göra idag, med tanke på vilken årstid det är och hur vädret ser ut!


Jag tänker också att frihet är att inte ha så många saker. Saker kostar pengar att köpa in, sedan ska dom lagras, lagas och underhållas. Ofta kostar det mer pengar och möda än vad det smakar bra att ha dom? Ibland tänker jag att jag kanske skulle göra mig av med lägenheten och istället bosätta mig i en husbil eller en inredd skåpbil med bara en säng, ett litet bord och ett pentry där jag kan laga mat. Då kan jag bo där jag för tillfället känner för att vara och jag slipper gräsklippning och ogräsrensning. Men kanske är det orealistiskt och skulle vara väldigt ensamt? Och ibland tänker jag tvärtom att jag kanske skulle ha en liten gård någonstans på landet, med lite lador och uthus där jag skulle kunna ha en verkstad och lite husdjur och vara lite självförsörjande och själv producera det mesta jag behöver. Nä, allt det här behöver jag nog fundera mycket mer över!



 


Hopp – Finns det ljus i mörkret?


Dom senaste åren har jag lärt mig att det finns ljus och mörker. Dom existerar alltid sida vid sida, för där det finns ett ljus så finns det också skuggor och mörker. Jag kan alltid välja om jag vill vända mig mot skuggorna och se mörkret, problemen och hindren eller om jag hellre vill vända mig mot ljuset och istället se hopp och möjligheter. Givetvis väljer jag då alltid att vända mig mot ljuset, mot dig Gud, för varför skulle jag vilja välja hopplöshet istället för hopp och vägledning genom svåra stunder i livet? Du går alltid med mig genom alla svårigheter och det känns så tryggt och bra.


Något annat jag har lärt mig är att svårigheter är inte bara av ondo, dom är samtidigt förklädda välsignelser – en möjlighet att ta till mig någon viktig lärdom för att i framtiden lite lättare kunna möta livets svårigheter. Numer när något jobbigt händer, så frågar jag mig ”Vad kan jag lära mig av det här?” Hittills har jag alltid lyckats hitta något svar på den frågan och dessutom gör det förhållningssättet att jag alltid känner att jag tjänar något på att gå igenom svårigheter. Alternativet hade varit att istället se mig som ett offer som saknar makt att påverka mitt eget liv och det känns inte som ett bra alternativ.


Jag känner att du är som en förälder som vill ge mig lagom stora utmaningar så att jag kan växa och bli starkare och klokare med tiden, med det finns alltid mer lärdomar jag behöver få insikt om och lära mig. En sak jag behöver bli bättre på att hantera är min ärlighet. Jag gör ibland andra illa med min ärlighet, även när det sällan är avsikten och jag behöver lära mig att föra fram mina budskap på ett försiktigare sätt, så att jag inte oavsiktligt sårar någon annan.



 

#vandringsreflektioner

ANNONS
Av Amisa - Tisdag 28 april 23:08

Här är frågorna jag funderat på idag:

Vägskäl - Vägsjäl - Vem vägleder mig?


Förr var det enbart jag som styrde mina steg. Ibland gick det bra och ibland rent åt skogen. Nu för tiden försöker jag skapa mitt liv i samarbete med Gud och det får ta tid och mogna fram. Jag ber och mediterar och ber om vägledning, sen måste jag också vara tyst och lyssna. Omger jag mig av alltför mycket surr och saker som stör min uppmärksamhet så är risken stor att jag missar signalerna. Ibland ber jag Gud vägleda mig till ett visst mål, men det får inte vara alltför specifikt för då blir det näst intill omöjligt att uppnå. Men många gånger frågar jag också Gud vilken roll han vill att jag ska ta, för han känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
Det finns saker i mitt liv som verkade slumpartade när det hände, men så här efteråt verkar ha följt en röd tråd och varit menade att hända. Jag kan ta ett exempel: Jag gick på en folkhögskola och en vän där råkade nämna en intressant arbetsplats han varit på. Jag tänkte att det verkade intressant och åkte dit och jobbade ett tag. Där träffade jag den person som jag sedan gifte mig med och fick barn med. Vi var båda bara där tillfälligt och råkade vara där samtidigt. Av honom lärde jag mig att ingenting är omöjligt, går det inte första gången får man hitta ett nytt sätt. Jag tror Gud hade ett finger med i spelet att saker hände som dom gjorde.


Tålamod - Är det mod att tåla?


Mod att tåla vet jag inte, men uthållighet. Saker kan ta mycket lång tid och det finns det som inte kan skyndas fram. Jag har alltid varit ganska tålmodig, men idag kan jag vänta mycket längre än jag kunde förr. Ibland frågar jag mig om jag kanske ger saker alltför lång tid? Hela livet kan ju inte stanna upp för att en pusselbit inte vill falla på plats just nu? Jag tror det är bra att jag har tålamod med det som mitt hjärta säger är rätt, men jag behöver hitta sätt att fortfarande vänta, men ändå fortsätta med andra saker i mitt liv och inte låta mig distraheras så mycket av det som fortfarande behöver mer tid för att mogna. I reflektion texten pratas om skavsår på fötterna och jag tänker att dom inte bara är av ondo. Det är också bra att lida lite ibland, för då får vi mer förståelse och medkänsla med dom som verkligen lider, dom som har en allvarlig sjukdom dom kämpar med, eller lider av väldigt stora smärtor. Har vi själva upplevt det har vi lättare att känna igen det när vi ser det hos någon annan. Sen förstår ju jag också att det är stor skillnad på att ha ett tillfälligt skavsår och att lida av en dödlig sjukdom, men lite tror jag i alla fall att det hjälper till.


#vandringsreflektioner

ANNONS
Av Amisa - Måndag 27 april 21:59

Här kommer det jag funderat över idag:

Perspektiv - Hur långt vågar jag se?


Jag tycker om förändring och gillar inte när livet är statiskt, men precis som alla andra så är förändringen som bäst för mig då jag valt den själv och inte när den blir påtvingad. Jag tänker då t ex på när jag för många år sedan blev uppsagd eftersom nästan hela min arbetsplats skulle läggas ned. Då var jag så ledsen och orolig, inte minst för att jag hade två barn som jag försörjde. Det värsta var ovissheten under det halvår från det varslet lades tills förhandlingarna var klara och jag visste hur det skulle bli för just mig. När jag väl visste att jag var uppsagd blev det lättare att acceptera och gå vidare. Det som kom sen blev mycket bättre och roligare, men jag hade aldrig vågat ta det steget om jag inte varit tvungen. Efter det lärde jag mig att även påtvingade förändringar kan bli bra förändringar om jag bara väljer att fokusera på vad jag vill skapa istället för det som inte längre är möjligt. Jag tror det gett mig en mer avslappnad attityd? Typ "Det ordnar sig säkert på ett bra sätt!"

Jag har bytt yrkesbana massor av gånger i livet och förr undrade jag vad det var för fel på mig. Andra bestämmer sig när dom är tjugofem och sen jobbar dom med det och vidareutvecklas inom det hela sitt liv. Varför vet jag aldrig vad jag vill? Jag går liksom i en riktning, men gör plötsligt en sväng på 120 grader och går sedan i en helt annan riktning. Men för några år sedan förstod jag att det är inget fel på mig, jag är bara annorlunda mot dom flesta. Jag vill ha omväxling i livet, upptäcka nya saker, träffa nya människor, lära mig om saker som plötsligt fångat mitt intresse. För mig är det viktigare än ekonomisk trygghet och sedan jag lärt mig att släppa taget om den så har jag märkt att det funkar helt okej. Jag har inte mycket yttre trygghet, men det går ingen nöd på mig för det, för jag har något mycket viktigare - en inre trygghet att allt alltid ordnar sig på något märkligt sätt. Det har det alltid gjort och det kommer det alltid göra. Jag litar både på mina egna förmågor att åstadkomma förändringar, jag litar på att mina medmänniskor finns där för mig och jag vet att Gud aldrig överger mig, utan hjälper mig att hitta lösningar i svåra stunder. Där kom jag visst in på nästa reflektion.....




Tillit - Förtröstar jag?


Ja, idag tycker jag att jag gör det. Det fanns en lång tid i mitt liv när jag inte litade på mina medmänniskor. Det var inte konstigt, för jag hade blivit gruvligt sviken av en person närstående till mig. Därför tänkte jag att ensam är stark, det kommer man ganska långt på men det finns situationer när man ändå behöver andra för emotionell support. Idag tror jag att jag klarar av att be om hjälp då jag behöver det. Vändningen för mig kom när jag förstod min egna själsliga smärta och hur den påverkar mig. Då insåg jag också att min närstående som svikit mig hade gjort det på grund av sin själsliga smärta, inte på grund av något hat mot mig. Då blev det genast lätt att förlåta och gå vidare från det. Efter förlåtelse var det inte så svårt att försonas och bygga ett sunt band av ömsesidig nyfikenhet och respekt och lära känna varandra på riktigt, så som vi borde ha gjort för väldigt länge sen. Men bättre sent än aldrig! Det är aldrig för sent för försoning!
Och min tillit till Gud? Den blev fullständig under min pilgrimsvandring i Spanien. Närhelst det dök upp ett problem så uppdagades alltid en lösning på det, oftast i form av förstående medmänniskor som helt plötsligt stod framför mig och erbjöd mig sin hjälp. Gud hjälper mig att alltid hitta sätt att få mina behov tillgodosedda!


#vandringsreflektioner

Av Amisa - Söndag 26 april 22:38

Rättvisa - Vad är orättvisa?


Ja det händer ibland att jag dömer både mig själv och andra. Jag försöker låta bli att göra det men misslyckas ibland. Det får bli ett omtag då och då!
:)
Jag tror på återfödelse och karma - att det vi ställer till med, får vi kämpa med också i nästa liv. Jag ser inte det som någon hämnd ifrån Gud, snarare så att Gud är som en tålmodig förälder som försöker lära mig någonting genom att ge mig ett eget ansvar för hur jag hanterar mitt liv och sedan får jag ta konsekvenserna av mina beslut. Jag tror att alla människor har både gott och ont i sig och vi måste lära oss att göda det goda och medvetet trycka bort det onda hos oss. Om vi inser att vi gör något på fel sätt så kan vi försöka ändra på det i fortsättningen.




Mod - Vågar jag?


Ibland vågar jag, men ibland fegar jag ur. Jag behöver bli lite modigare och bättre på att stå på mig. Det är den där bristen på (positiv) aggressivitet jag saknat hela livet. Jag jobbar på den! Att våga är att göra det som överensstämmer med mina egna värderingar oavsett vad andra tycker om det. Våga säga ifrån om det behövs. Engagera mig och bry mig om det jag tycker är viktigt, även om jag undrar om lilla jag verkligen kan göra någon skillnad. Om alla gör det dom kan och tycker är rätt då blir det ju en stor skillnad i vårt samhälle, eller hur? Tänk på alla stora revolutioner! Dom börjar alltid med att någon slår näven i bordet och säger "Vad faan....", men därefter måste fler engagera sig och också göra det dom kan för att förändra till det bättre.




Tro - Vad tror jag på?


Det här är lätt för mig! Efter den starka kontakt jag haft med Gud så har jag svårt att tänka mig att jag någonsin skulle kunna börja tvivla på hans existens igen. Jag känner mig älskad, buren, sedd och går aldrig genom svårigheter ensammen. Han räcker mig alltid en hjälpande hand då jag behöver det. Hans kärlek har också gjort att jag också tror mer på min egen förmåga än jag gjorde förr. Om han vet att jag kommer klara av det, då måste han väl ha rätt? Han känner mig ju bättre än vad jag gör själv! Många saker hos mig ligger i mitt undermedvetna och jag är blind för dessa. Andra kanske ser det och Gud ser det definitivt och han försöker få också mig att upptäcka det, så att jag kan korrigera det.


#vandringsreflektioner

Av Amisa - Söndag 26 april 22:02

Jag har inte skrivit något om det ännu, har varit för trött när det blivit kväll, men funderat desto mer under dagarna.

Nu tänkte jag att det ska bli lite bättring på det!



Kallelse - Vart är jag på väg?


Det finns flera saker jag är bra på. Vissa skulle mest gagna andra medan andra förmågor kanske mest skulle göra mig själv glad. Fast gör man något man tycker om att syssla med, så märker ofta även andra det för att det ger också dom något att ta del av det. Jag tänker då t ex på vad en konstnär eller musiker gör. Jag tror jag behöver testa och se lite vilka av mina förmågor som det kan bli något bra av. Och så är det ju också det där med att det även behöver generera en inkomst. Jag är ju trots allt en jordisk varelse med fysiska behov och sånt kostar något även om man är sparsam.




Klarsyn - Vad är sanning?


Sanning är det som är här och nu, inte vad som har varit eller det jag hoppas ska komma. Det är både det som finns fysiskt, men också det jag förnimmer. Jag ser ju t ex inte solens UV-strålar, men jag känner att mina läppar blir torra av det. På samma sätt är det med Gud, jag kan inte se honom men har tydligt känt hans närvaro många gånger!


Min sanning är min sanning och någon annans sanning ser ut på ett annat sätt. Det måste jag respektera och visa ödmjukhet inför. Vad vi upplever beror på personens eget perspektiv, vad vi har med oss i bagaget sedan tidigare i vårt liv, på våra förväntningar och på hur vi ser på oss själva och andra.




Inspiration - Vad ger skaparkraft?


Det är mycket som ger mig en kreativ kraft: Att vara i naturen, odla, dansa, sjunga, hantverka, programmera, problemlösa, utforska, lära mig nya grejor eller kanske ett nytt språk (jag är så fascinerad av språkljuden i ryska och borde testa att lära mig det nån gång). Ja det är nog alla typer av aktiviteter där jag får använda min knopp och min kropp, gärna i en kombination. Jag älskar att bli så inne i det jag gör att jag glömmer både tid och rum. Varför är barn så bra på det och vi vuxna så dåliga på det? Är det för att vi blir så bundna av vad en arbetsgivare vill få ut av oss istället för att använda våra förmågor på bästa sätt på det vi "går igång på" istället? Någon annan än jag själv sätter ramarna och dom passar egentligen inte mig?
Den inspiration jag får från Gud är att jag får en vilja att jobba med mina fel och brister för jag har märkt att jag hela tiden växer som person och blir mer och mer komplett. Saker jag förut hade svårt för kan jag nu behärska, men samtidigt upptäcker jag då och då nya saker jag behöver jobba med.


#vandringsreflektioner

Presentation

Omröstning

Vill du att andra ska läsa din blogg?
 Nej!
 Ja, mina närmsta vänner/familj!
 Ja, men bara dom som delar mina åsikter!
 Ja, alla är välkomna!
 Kanske?

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min inre vägvisare med Blogkeen
Följ Min inre vägvisare med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se