Framåt kvällen blev sjön så spegelblank och vacker att jag kände att jag bara måste ut och paddla åtminstone en liten sväng. Då är det bra med packraften, den går snabbt att få fram och nästan lika snabbt att få torr och packa undan.

Ösregnet över den andra änden av sjön.

Ja nu är jag ju ute på lite hal is här då jag ännu inte prövat min nya båt (packraften) i vatten utan bara hemma på vardagsrumsgolvet. Men här kommer mina intryck så här långt.

Här är den mest uppenbara fördelen - storleken. Min gamla Intex-båt tar betydligt mer plats, medan min Norseraft (packraft) är så liten att den ryms i en ryggsäck eller en cykelkorg och blir rent allmänt lättare att hantera. Viktmässigt väger den gamla 12,5 kg och den nya 4 kg. Jag behöver alltså inte vara bilburen för att ta mig till en sjö. Jag kan vandra, cykla eller ta bussen dit, vilket jag tänker är väldigt bra i dessa tider då vi ser skenande bränslepriser. Mitt behov är ju att få vara i naturen, inte nödvändigtvis att åka bil dit.

Norseraften har ett spraydeck eller "kjol" vilket gör att paddelplaskande eller regn inte resulterar i att det blir blött i båten. Å andra sidan har jag inte upplevt det som något större problem med min gamla båt. Norseraften har bra handtag att lyfta den i och fästpunkter där man kan binda fast eventuell packning och packvikten är också en bra bit högre. I min gamla båt har jag inte särskilt mycket plats för någon packning utan kan bara använda den för dagsutflykter och ta med matsäck och badkläder, i Norseraften skulle jag kunna ta med ett litet tält och en sovsäck också då både packvikten och utrymmet tillåter det.

En stor nackdel med Norseraften är att den bara har en luftkammare - det verkar ju minst sagt lite osäkert! Visserligen sägs tyget vara mycket slittåligt, men skulle man råka slita upp en stor reva kan ju luften pysa ut väldigt snabbt. Hur i all världen tänkte dom där? Min Intex känns säkrare då den har två luftkammare - en i botten och en annan i sidorna. Den blir alltså inte som Titanic med en gång. Jag får ta reda på vilken typ av tejp man behöver för att göra en eventuell provisorisk lagning med och skaffa sådan. Det vore inte så kul om man skulle behöva simma en mil för att komma tillbaks till bilen och sjöars stränder är inte alltid promenadvänliga, då dom kan bestå av branta klippor som i den här sjön nära Åtvidaberg.

På den här båten blåser man bara upp sidorna, inte botten. Jag tänker att det nog gör det lite svårare att kliva i båten då golvet saknar stadga. Det borde också bli kallare att sitta i båten om vattentemperaturen är låg. Min Intex har luft i golvet, vilket både ger stadga och isolering mot kallt vatten. Jag brukar paddla den från början av maj och en bit in i oktober och har vanligtvis bara badshorts på mig nertill och brukar aldrig känna mig frusen trots det. Det finns en sittdyna till Norseraften, men om jag lägger den på båtbotten så sitter jag så högt upp att jag inte får något stöd av sidorna runt mig. Då hamnar man lätt i en bakåtlutande ställning som blir väldigt obekväm att sitta i då man bör sitta rakt upp för att få bra kraft i paddeltagen. Jag har sett videor med folk som paddlar packraft och som halvligger och jag har undrat varför dom gör så men nu vet jag svaret - det beror på en designmiss på båten.

Här ser ni båten med sittdynan och en pytteliten ryggkudde som inte gör någon större nytta. Lite beror det väl också på vilken kroppskonstitution man har, men för mig funkar inte det här något bra!

Jag testade om jag kunde hitta någon bra variant som passade för mig. Här är dynan till min gamla båt, men det blev för trångt på sidorna.

Provade gamla dynan men med mindre lyft i ryggkudden. Det var fortfarande inte så bekvämt.

Till slut kom jag fram till att det här nog kommer att funka bäst för mig. Jag använder sittkudden som ryggstöd så får jag ett rejält högt ryggstöd och ordentlig support för ryggen, men det betyder också att jag får sitta direkt på botten vilket kanske kan bli både lite gungigt och lite kallt.

Provpaddlar i vardagsrummet i februari med sittdynan som ryggstöd och det känns ganska okej. För att veta säkert måste jag testa hur det känns att paddla i en sjö.

Det här är en påse som man använder för att pumpa båten med. Man "fångar in" luft i påsen och trycker sedan in det i båten. Det går lättare än jag hade väntat mig men det är svårt att få båten hårt fylld, för när jag "pumpat" färdigt måste jag skruva loss pumppåsen och då hinner det läcka ut lite luft. Det kanske inte gör jättemycket då packvikten nog är tillräckligt hög även om båten inte är proppfull med luft, men jag tänker att om jag har bilen i närheten så använder jag nog den riktiga pumpen istället och lägger sedan in den i bilen igen.

Jag tänker att den perfekta båten för mig skulle vara designen från min gamla båt, men i det här materialet som inte väger så mycket. Det jag skulle vilja ändra på min gamla båt är längden - att förlänga den med en halv meter så att man får lite mer plats för benen (skulle också ge lite högre packvikt) och att det skulle vara bra om det medföljer en löstagbar "kjol" (det är mindre viktigt än förlängningen).

Här är min gamla Intex som jag trivs så väldigt bra i och den har plats för lite packning bakom sitsen. I det stora hela är det en väldigt bra båt till ett förhållandevis lågt pris, har för mig att jag betalade ca 1700 kr inklusive frakten då jag köpte den från ett svenskt företag. Jag skulle gärna vilja ha lite mer plats för benen och lite lägre vikt på båten, annars är den väldigt stadig även då det blåser stora vågor och lättmanövrerad eftersom den har ett roder under. Roder har även den nya båten, men det är ett lite mindre roder så jag får se hur väl det fungerar när det blir dags att prova det i vattnet. Intex har också en lite längre båt för två personer (K2), men på frågor om en person kan paddla den säger dom nej. Jag antar att det beror på att man inte kan montera en sits mitt i, bara fram eller bak, men om man sitter där bak och lägger packningen där fram borde man väl kunna fördela sin vikt på ett bra sätt ändå tänker jag (och förmodligen även andra som ställt samma fråga)?

Jag kanske borde dela med mig av mina tankar om förbättringar till Intex så kanske vi snart skulle kunna få en lite större och bättre ensitsig kajak på marknaden att välja på?

Den största fördelen med att nu ha ytterligare en båt tänker jag är att nu kan jag också ta med mig andra på kanotturer och jag hoppas att kunna "lura med mig" mina barn, mitt barnbarn och min syster nu i sommar. Helst vill jag ju frälsa hela världen med detta fantastiska sätt att uppleva naturen! Man är liksom mitt i det fina och dom enda ljud man hör är naturen runt omkring och så drippandet från paddeln. Jag vet inget så underbart som att glida fram över en spegelblank vattenyta en tidig morgon eller en sen eftermiddag.

Halleluja!!!

En stund på jorden - och vilken stund sen!!! Sensommarkväll på Ormlången.
 

Jag brukar inte avge några nyårslöften och det har jag inte tänkt göra i år heller. En gammal vis föregångare i släkten brukade säga ”Man ska inte lova att hålla det man inte håller i händerna!” och det tycker jag verkar klokt. På radion hörde jag att om man ändå tänker avge nyårslöften så är det bättre att lova att börja med en bra vana än att lova att sluta upp med en dålig vana, vi har mycket lättare att hålla sådana löften.

Istället för löften så brukar jag tänka igenom vilka intentioner jag vill ha med det nya året och också fundera över hur det gick med förra årets intentioner. För ett år sedan tänkte jag att jag ville köpa en husbil, med vilken jag skulle tillbringa mycket tid ute i naturen och så ville jag gå en forspaddlingskurs. Check och check!

Jo, det blev en husbil som levererades i mitten på april och den bodde jag sedan i det mesta av min tid fram till augusti. I september blev det lite mer sporadiskt när vädret var bra och därefter har det mest varit dagsutflykter. Pärlan, som min husbil heter, tog mig med på skogs- och paddeläventyr även bortom dom områden jag tidigare brukade besöka. Dom mest minnesvärda vandringarna var nog dom jag gjorde i trakterna söder om Oxelösund där det var en fantastisk utsikt över havet och omgivningen och flera stora fornborgar, helt annorlunda mot fornborgar jag sett tidigare.

En av dom märkliga fornborgarna.

Milsvid utsikt över havet

Simonberget vid Tunaberg

En härlig försommarmorgon i husbilen och jag kände mig så hemma där!

Och försommarkväll i husbilen

Även för paddlingen så var det dom nya sjöarna som var mest spännande: Hövern och via en å in till Lången, Järnlunden och Lilla Rängen. Dom ligger lite söder om Linköping och ner mot Åtvidaberg och där fanns fina badplatser och klippor där man kan gå iland.

Järnlunden en dag i slutet på augusti

Forspaddlingen blev också av och den gav mig både självförtroende och en insikt om livet. Om man inte har kunskapen att hantera strömmarna i älven på ett klokt sätt så kommer man att få en jobbig upplevelse där man helt tappar kontrollen och är chanslös mot det framforsande vattnets enorma kraft. På exakt samma sätt är det i livet! Om man inte har en kunskap om hur man på ett sunt sätt hanterar jobbiga känslor och upplevelser så kommer man också att kastas in i en strid känsloström som man kommer att ha svårt att hantera. Alltså är det en helt nödvändig livskunskap för mig att lära mig mer om hur jag kan hantera detta på ett klokt sätt och faktum är att mitt psyke blivit ännu stabilare under hösten. Jag vet nästan ingenting om min framtid, men har full tillit till att Gud, Universum, Moder jord, ja vad man nu än vill kalla det, vill mig väl!

Jag kämpar mig igenom en av forsarna före Dala-Floda

Och så till det nya årets intentioner……..Ja, det har väl märkts i min blogg vad det är jag prioriterar mest nu? Jag vill öka min förståelse av mig själv och andra, sluta att klamra mig fast vid förväntningar som kanske inte kan uppfyllas, bli bättre på att vara här och nu och att djuplyssna på mina medmänniskor och leva mer kärleksfullt. För att bli bättre på det skulle jag vilja delta i ett Plum Village retreat. Det kan man både göra här i Sverige och i andra länder. Jag skulle nog helst vilja göra det i Frankrike, men det har ju också med Coronasmittan att göra om det är möjligt eller inte. Jag tycker om miljöombyten och känner att jag utvecklas mest av att träffa människor som kanske har lite annorlunda synsätt än vad jag själv har, det blir lättare att se sitt eget liv ur ett nytt perspektiv på det sättet.

Kanske möta våren på ett zenbuddhistiskt retreat i Frankrike eller kanske i Sverige? Jag imponeras så av zenbuddhisterna, dom har så mycket visdom om hur man tar hand om sitt psyke. Jag tror alla människor har något att lära sig av dom?

Det andra jag funderar på att göra är att kanske tillbringa nästa vinter i husbilen, men på sydligare breddgrader. Även det blir beroende av hur Coronan utvecklar sig, så det är ingen bra idé att jag låser fast mig i några sådana tankar. Jag får helt enkelt avvakta och se om det blir möjligt till senhösten!

Kanske möjligt att spendera senhösten och vintern här istället för i ett molnigt och höstmörkt Norrköping?

Något mer jag funderar över att göra är att kanske köpa en packraft, en lätt uppblåsbar båt. Det skulle vara kul för då kan jag ta med andra ut på paddeltur. Som det är nu har jag bara en båt och är någon mer med så får vi turas om med att sitta på stranden och med att paddla och det skulle vara kul att kunna dela den upplevelsen istället. Jag vill ju så gärna att också andra ska upptäcka hur avkopplande och skönt det är att vara en hel dag på eller vid vattnet, hur otroligt harmonisk man blir av det. En packraft är också ett bra komplement när man vandrar. Den jag funderar på väger ungefär 3,5 kg och tar väldigt liten plats. Därför kan den lätt packas ner i en ryggsäck eller en cykelkorg och tas med till sjöar som inte är nåbara med motorfordon. Jag tilltalas så mycket av den enkelheten! Men ännu måste jag nog fundera en stund till på om det är en klok investering eller inte.

Kanske en packraft om den inte kostar alldeles för mycket?

Har ni några idéer om vad ni vill att det nya året ska innehålla?

Här är en video jag ofta mediterar till. Jag älskar ljudet av fåglar i en försommarvarm skog och ljudet av vattendroppar från en paddel. När jag hör detta förflyttas jag omedelbart till en kanot i en stilla spegelblank sjö och jag känner livslusten stiga som saven i ett träd på våren. Jag får fjärilar i magen när jag hör vattnet som droppar, och hjärtklappning när jag hör dom olika fåglarna kvittra.

Ett enkelt och billigt sätt att snabbt förflytta sig till en annan miljö!

Jag förflyttas på bråkdelen av en sekund hit

   





TheSilentWatcher, "4K - River kayaking - Birds Singing - Water"; (https://youtu.be/qZ0_aa6RxvQ):

#paddlingsljud #meditationsljud

Idag är det fullmåne och perioden runt den brukar vara rätt jobbig för mig varje månad. Även nu har jag haft svårt att somna på natten, men humörsdippen som jag också brukar drabbas av har helt uteblivit.

Jag hoppas att det är ett tecken på att mitt själsliga läkande nu kommit så långt att jag slipper dippen i fortsättningen och att det inte bara är en engångshändelse. Trots att det är den tiden på året som jag verkligen inte gillar, så känner jag mig väldigt harmonisk och glad.



Ja många sår har suttit djupare än det här.

Jag tänker tillbaka på det som varit, hur jag ända sedan jag var barn har känt mig ensam, sviken och övergiven. Ändå har det alltid funnits människor runt omkring mig, men när jag hade behövt som mest stöd av dom har dom nog varit upptagna med att hantera kriser själva och inte räckt till för mig. Alltså har det nog inte handlat om någon medveten elakhet, bara mina medmänniskors egna begränsningar. Sådana har vi alla och det är inget jag kan eller vill lasta någon för, även om det gjorde så att jag som barn fick sitta i kläm när jag inte borde behövt uppleva det.Jag har tidigt lärt mig att den enda jag kan lita på är mig själv och att det inte är någon idé att be någon annan om hjälp.

När jag ser tillbaka på hur mitt läkande började så ter det sig så märkligt. Jag genomgick flera livskriser och när jag låg där på botten utan hopp och utan att veta hur jag skulle ta mig upp ur det djupa hålet, så grep jag efter det sista halmstrået - Gud. För en människa som anser sig vara ateist så är det verkligen märkligt att be Gud att uppenbara sig istället för att be mina medmänniskor om hjälp, det säger väldigt mycket om hur låg min tilltro till andra var.

Sakta men säkert började jag söka efter verktyg för att må bättre bland annat meditation som hjälpt mig så mycket, men fortfarande ingen Gud. Sedan ett budskap om att något kommer hända snabbt och att jag kommer att bli vägledd genom händelsen av en högre makt. Jag var konfunderad och skeptisk och förstod inte alls vad som skulle hända. Senare när det faktiskt hände så visste jag att det här var händelsen jag blivit förvarnad om och när jag lät mig vägledas så uppenbarade sig den högre makten med så mycket kärlek och stöd att hela min självbild förändrades och jag visste att jag definitivt är älskad, så älskad trots att jag bara är en väldigt ordinär människa med fel och brister precis som alla andra också har. Jag såg mig själv med nya ögon, med Guds ögon och jag älskade vad jag såg. Ja, jag blev som förälskad i mitt nya själv, mitt sanna jag som uppenbarligen funnits där hela tiden trots att jag haft så svårt att upptäcka det.

Jag började meditera flera gånger per dag och tyckte att vägledningen jag fick under dom stunderna var ovärderliga, något jag inte ville vara utan. Jag utmanades att vända ut och in på mig för att upptäcka vad jag förtryckte inom mig själv, lära mig mer om människors psyke i största allmänhet och sedan till att ta kontakt med en 12-stegsgrupp (som verkligen hjälpte mig att se min "skugga"), en kyrka och till sist att ge mig ut på en 80 mil lång pilgrimsvandring i Spanien. Ja, man kan säga att Gud hjälpte mig påbörja läkningen och "knuffade" mig sedan i en riktning mot människor som var lojala, kloka och empatiska. Därmed hjälpte han mig också att återfå tilltron till mina medmänniskor, men håll med om att det är märkligt att ta omvägen via Gud! Men utan den här långa omvägen hade jag nog inte kommit dit där jag är idag sex år senare.

Ja ibland inträffar det saker på Caminon och hur underbart är det inte att träffa lojala, empatiska människor som hjälper en att återfå tron på medmänniskornas vilja att finnas där när man behöver det? Här en underbar familj från Montana, USA. Tjejerna hade med sig en varsin ukulule och spelade på dom här uppe på höjden vid Alto de Perdón.

Och här är en japansk vän som jag tillbringade några dagar tillsammans med i regnet, diset och dimmorna på dom höga bergen i Galicien. Hon lät sig inte nedslås av vädret utan var hela tiden lika glad ändå.

Jag tänkte att den här upptäckten om min inre resa var värd lite firande: en doftande cyklamen på bordet, och film och popcorn lite senare ikväll.

Den här låten beskriver väldigt väl hur min relation till Gud ser ut idag. Jag vet att han alltid håller ett vakande öga över mig, redo att bistå med hjälp om så behövs.

Elin Vingren, "För evigt din"; (https://youtu.be/UiTMzhGuTAI):

#själsligtläkande #tro #harmoni

Dum fråga, man paddlar så klart, i alla fall om man heter Amisa! Jag hade tänkt åka till landet och jobba lite i trädgården, men när det var så här varmt och skönt så tänkte jag att det var klokt att passa på att ta fram kanoten istället. Det blir snabbt mörkt på kvällarna så årets paddelsäsong är nog slut om några veckor.

Dagens färd gick till Nedre Glottern, en sjö ca 1 mil norr om Norrköping. Jag har länge tänkt att paddla här, men hittills har det inte blivit av så nu var det dags. Den här sjön ligger granne med en av Norrköpings förorter, så sommartid är här mycket folk. Nu däremot var det väldigt lugnt där, endast tre ungdomar som satt och solade nere på badbryggan.

Jag hade hört talas om att det skulle finnas någon stor klippa här. Inte kan det väl vara den här? Den ser inte så imponerande ut.......

På södra sidan av sjön ligger det en del hus.

Underbart väder och fina klippor!

Jag glömde ta med mig en karta och kollade istället på Google maps lite då och då.

Är det här sjön ska smalna av och sedan gå in i en annan del av sjön?

Nej jäklar! Det var fel ställe, det här var bara en vik med vass och några hus. Det blev till att paddla längre åt andra hållet igen.

Här är sundet jag skulle igenom.

Och titta där! Där var ju den stora klippan som omnämns i min paddelbok. Ja den var ju lite större, men inte lika höga och imponerande som klipporna nere i Åtvidabergstrakten.

Naturens egna konstverk!

Tänk att träden kan växa där mitt i en liten klippskreva! Hur får dom tillräckligt med vatten?

Häftig frisyr eller hur? Mitt hår verkar leva sitt eget liv här.    

Och så var det dags att försöka hitta nästa sund som går in i den översta viken av sjön. Ser ni någon öppning? Det gjorde inte jag.

Det här är väl bara en vik med vass, eller?

Jag bestämde mig för att paddla lite närmre och tur var det, för nu kunde jag se öppningen.

Längst uppe i sjön ligger Mela, som är en kursgård. Jag har för mig att den ägs av någon idrottsförening.

Flytbrygga med väldigt många sittplatser på.

Sedan går det in en liten å, som jag gärna ville undersöka.

Straxt ovanför här ligger Såggölen och sedan Övre Glottern och om man vill kan man ta upp kanoten här och bära den en liten bit, om man vill fortsätta att paddla i sjöarna ovanför.

För här tar det nämligen stopp. Dom andra sjöarna ligger några meter högre upp, så här är det en dammlucka där lite vatten porlar nerför branten.

Dags att vända tillbaka igen och nu fick jag solen mitt i ögonen för den står så lågt på himlen så här på eftermiddagen.

Tillbaka vid Mela.

Jag såg inte gräsänderna först, dom låg alldeles stilla och tog en tupplur. Nu började dom sträcka på sig och undrade nog vem det var som kom och störde dom. Det brukar nog vara rätt folktomt här den här tiden på året.

Varför är det så lätt att hitta sundet från det här hållet, när det var så knepigt från andra hållet? Ja enligt Einstein är ju allting relativt, så det gäller väl här också?

Tiden går fort och jag hade inte tänkt att hoppa iland, men kaffetarmen gjorde sig påmind och jag behövde göra number one, så det blev ett strandhugg i alla fall. Jag hittade en bra plats med platta klippor och en lite sandstrand på sidan.

Sedan fortsatte paddlingen hemåt. Jag sjöng för full hals en låt som jag kollat in på YouTube. Den är så fin, ska lägga upp den i bloggen senare.

Så småningom var jag tillbaka igen vid badplatsen. Jag funderade på att hoppa i och bada, men insåg att jag glömt bort att ta med mig ett badlakan, så det fick vara. Förra året badade jag precis i början på oktober och det skulle vara kul att pusha mig lite till - bara för att jag kan och vill.

Sedan var det dags att åka tillbaka till stan innan det mörknade, för min dotter ska komma på besök i helgen. Annars hade jag nog stannat här över natten och så paddlat lite mer imorgon. Det ska bli så kul att hänga med henne igen, har inte sett henne sedan i början på augusti.

Även idag har det varit lite blåsigt så jag har paddlat lite i ett sjösystem med småsjöar hopbundna av åar. Där kommer inte blåsten åt så mycket.

Årets sista näckrosor?

Och så genom en vägtrumma.

I år är vattennivån högre i dom flesta sjöar jämfört med förra året. Därför undrade jag om jag skulle lyckas att ta mig in också i den tredje sjön. Det gick inte förra året, men kanske det skulle gå nu?

Här blir det väldigt igenväxt, smalt och grunt. Jag kollade på en interaktiv karta och såg att jag är i mynningen till sjön, så jag provade att fortsätta lite till men efter ca tre meter gick det inte alls och jag fick skjuta mig ut baklänges igen med hjälp av paddeln. Nä, ska jag paddla i den här sjön så får jag nog försöka ta mig in i den från andra hållet där det finns en liten grusväg och en annan å.

Tillbaka samma väg åt andra hållet.

Sedan paddlade jag en stund i dom andra sjöarna.

En av mina kamrater från forspaddlingskursen i somras skickade lite bilder till oss andra. Det var hans föräldrar som var där och kollade på oss när vi paddlade och dom tog också en hel del bilder.

Här åker jag genom en av forsarna.

Full fart genom vågorna är det som funkar bäst just på den här platsen. Tja, vad kan man säga? Lite mer action än när man paddlar på en sjö?

#forspaddling