Jag fascineras så till den milda grad av den mycket spännande personen, Khalil Gibran. Vem var han? Vad levde han för liv? Är tankarna han plitat ner i sina böcker huvudsakligen hans egna eller är det en muntlig berättartradition som han bestämde sig för att skriva ner?

Det jag vet är att han föddes i Libanon, där han tillhörde en kristen minoritet. Senare utvandrade han liksom många andra till Amerika där han sedan försörjde sig som poet, författare och konstnär. Livet där började i Bostons slumkvarter.

Det han fått mest uppmärksamhet för är boken "Profeten" som är en samling berättelser som innehåller många visdomsord. Delar av den citeras flitigt vid bröllop, dop och andra viktiga tillfällen i människors liv.

För att råda bot på min kunskapstörst har jag lånat tre böcker:




Ja, givetvis har jag lånat "Profeten".

Sedan lånade jag en biografi, skriven av släktingar till honom. Jag tror att bilden på utsidan är ett av alla hans självporträtt.

Han har också skrivit en bok om Jesus - en slags sammanfattning över hur personer samtida med Jesus uppfattade honom. Inte bara hans vänner, utan också hans värsta fiender.

Nu har jag lite att bita i!

#khalilgibran

Om kärleken

Så sade Almitra, tala till oss om Kärleken. Och han lyfte sitt huvud och såg på människorna, och det kom en tystnad över dem. Och med stark röst sade han: 

..... 


Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; ty kärleken är allt för kärleken. 

.....

Kärleken har ingen annan längtan än att fullborda sig själv. Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan: Att få smälta och bli lik en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten. Att få känna smärtan av för mycken ömhet. Att få såras av er egen insikt om kärlekens väsen, och att blöda villig och med glädje. Att få vakna i gryningen med vingburet hjärta och tacksam för ännu en dag i kärlek. Att få vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens extas. Att få vända hem om aftonen i tacksamhet; och sedan sova med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsång på läpparna. 

Sedan talade Almitra igen och sade, Och vad kan du säga oss om Äktenskapet, mästare? 

Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara. Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar. Ja, ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud. Men låt det finnas rymd i er samvaro, Och låt himlens vindar dansa mellan er. 

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam, liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. 

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. 


Ur "Profeten" av Khalil Gibran

Jag tycker så mycket om den här texten, den är så vis och vacker!

Kärlek, helt enkelt!!!

#khalilgibran

Jag gillar kultur och tycker det blir extra intressant när det är något som sticker ut ur mängden. Därför blev jag nyfiken då jag läste om en grupp som sjunger och spelar på språken jiddisch och ladino. Det är sångerskan Louisa Lyne och di Yiddishe Kapelye spelar och sjunger. Louisa själv kan inte tala språken och är inte själv judisk, men sjunga på dom kan hon och det låter mycket vackert och känslosamt.

Louisa blev nyfiken på judisk musik och studerade sedan det på en musikhögskola i England. Nedan får ni höra ett smakprov och vill ni höra mer så kan man hitta en hel del på YouTube. I den här sången sjunger hon tillsammans med Marta Gómez.

Louisa Lyne och di Yiddishe Kapelye.

2019 deltog hon i en tävling i Mexico City och vann ett pris för bästa nyskrivna jiddischmusik.

Louisa Lyne & di Yiddishe Kapelye with Marta Gómez, ”UMRU MAYNE”; (https://youtu.be/Q3cHiL7iTwA):

Mer om detta på Svt:

Därför sjunger Louisa på mormors språk

#sångpåjiddisch #ladino

En rysk konstnär gjorde en konstinstallation föreställande en bajskorv i en minnespark i St Petersburg. Det uppskattade inte myndigheterna och dom fängslade därför konstnären som nu kan komma att dömas till tre års fängelse.

Enligt den humoristiska konstnären var syftet med ”korven” att få hundägare att förstå att dom för allas trivsel bör plocka upp efter sina djur då dom rastas.

Minnesvärt konstverk?

Se mer om det på Svt:

Efter sonens bajskonst - mamma ber om ursäkt

# bajskorvpårättplats?

Dom senaste dagarna har det varit ett intensivt läsande av Stina Wollters bok Kring denna konst. Jag har haft boken hemma ett bra tag, men ändå inte kommit längre än till att titta på bilderna. Nu kom jag på att det var dags att lämna tillbaka boken snart och kom då äntligen igång med läsandet.

Stina Wollter - människa, konstnär, radiopratare och kroppsaktivist som kräver att få finnas utan någon annans tillstånd.

Stina berättar om hur tecknandet och målandet började tidigt i hennes liv och att hon ofta fick bekräftelse för sina bilder. Därför blev det något hon gärna gjorde. I tonåren mådde hon skit – hennes syster var allvarligt sjuk och i skolan hände det flera gånger att hon utsattes för övergrepp. Hon vantrivdes med skolan och började skolka oftare och oftare, men sina teckningslektioner dom ville hon i alla fall gå till. Hennes teckningslärare, som såg hennes passion, uppmuntrade henne att börja på en kurs i krokiteckning och det var kanske det som räddade hennes liv.

Efter det följde en massa konstutbildningar och kurser, men hon hade lite svårt att hitta sin stil och komma på vad just hon skulle rita för något. Det blev ganska ofta så att hon efterapade stilar som hon tog från intryck hon fått från konstnärer hon beundrade. Till slut var det någon kritiker som skrev typ att visserligen var hon begåvad, men hon såg fram emot att se vad som skulle komma fram då hon började måla händelser från hennes eget liv istället för bara vackra men lite intetsägande motiv. Hon började då att måla motiv från sin barndom och ungdom och hon kände hur det började ett bearbetande inom henne av allt hon varit med om under sitt liv. Hennes ateljé blev som ett terapirum för henne.

Sedan får man följa hennes livsberättelse som ackompanjeras av hennes väldigt uttrycksfulla målningar: hennes känsla som litet barn att inte vara fin utan fel, hennes föräldrars uppslitande skilsmässa, systerns död i anorexi, utsatthet, vilsenhet, hennes relationer och barnafödande, hennes pappas nya relationer och nya syskon, föräldrarnas åldrande och död och hur hon av en slump blev radiopratare och sedan även kroppsaktivist för att ge sin anorexidöda syster upprättelse. Ja det där med kroppsaktivismen bara välde upp ur henne med en enormt stor kraft.

Nu får det vara nog! Jag vill inte att fler tjejer ska banta ihjäl sig för att samhället har så sjuka kroppsvärderingar att nästan ingen tror sig duga så som dom är!

Hon började använda sig av sin egen kropp för att visa att ”Jo jag finns också och har också rätt att finnas även om min kropp inte följer dom skönhetsideal som råder i vår tid! Jag är stolt och tacksam över min kropp!”

Oavsett om vi är medvetna om det eller inte så präglas vi av vad som hänt i vår familj och i vårt samhälle många generationer tillbaka. Vi bär runt på en massa smärta som kommer från en annan tid, från något som hänt i någon annans liv.

Och vad vi gör här i Sverige hänger ihop med och påverkar människor i en annan del av världen. Det kan till exempel vara någon som arbetar under slavliknande arbetsformer för att vi vill köpa billiga kläder och ständigt ha något nytt att sätta på oss. Eller kanske någon vars land blir översvämmat eller ödeläggs av århundradets torka för att vi vill resa på semester två gånger om året - själva har dom kanske inte råd att åka någonstans?

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och blir också lite sugen på att måla. Och vet ni vad? När jag lämnade tillbaka boken idag så lyckades jag lägga rabarber på hennes förra bok där hon skriver om kroppar. Den heter Kring denna kropp och om ni inte hör så mycket från mig under den närmaste tiden så kan det vara för att jag är upptagen med att läsa den.

#konstsomterapi #stinawollter

Under Musikhjälpenveckan bjöds det inte bara på massor av musik, utan torget besöktes också av Sara Nazari som bjöd på poetry slam som berörde så djupt.

Sara Nazari - med ord och rytmer som rörde vid våra hjärtan!

Se klippen från SvtPlay här:

Sara Nazari – Tills jag inte kunde mer       
(Om kärleksstrul)

Sara Nazari – Om de frågar                    
(Om uppbrott och kampen med att starta ett nytt liv någon annanstans)

#vackraord #saranazari

Förra söndagen lyssnade jag på Söndagsintervjuen med Stina Wollter. Jag tycker att hon är så klok och fin och jag blir mycket berörd av det hon säger. Till viss del har det nog att göra med att våra bakgrunder delvis är lika: vi är ungefär lika gamla och vi har båda haft storasystrar som varit ätstörda och vi har båda blivit medberoende och osynliga då våra sjuka systrar har behövt all uppmärksamhet dom kunnat få. Skillnaden är att hennes syster avled av sin sjukdom, medan min lyckligtvis överlevde trots att hon var riktigt illa däran. Jag tror inte  att det pratades så mycket om ätstörningar då som nu, det var ovanligare och det fanns inte mycket till strategi för hur vården av dom skulle bedrivas - dom stoppades bara in på ungdomspsyk ihop med andra som till exempel var självmordsbenägna och så försökte man tvinga i dom mat.

Jag har hört att man nu för tiden lär dom fakta om hur mycket man normalt bör äta och så får dom väga upp maten själva så att dom lär sig att lita på att det är rätt mängd mat dom får i sig. Jag hoppas att den strategin fungerar bra och att vården utvecklas vidare, för ätstörningar har blivit så vanliga. Det är inte så konstigt med all den stress ungdomar känner av jämförelse med andras fina fasader som visas upp i sociala medier.

Nu har jag hört flera program med Stina och hon pratar alltid om sin konst och det slog mig att jag aldrig sett något hon målat. Hennes tavlor har varit hennes terapi för att läka sin själ och nu blev jag nyfiken på hennes konst och lånade en bok med massor av bilder i.

Väldigt många bilder ser ut att vara självporträtt där hon antingen är ett litet barn, en ung flicka med prepubertal kropp eller som vuxen kvinna. Men där finns också bilder som ser ut att handla om samhällskritik, som bilden nedan. Det slår mig att den påminner en hel del om tarotkortet från den kollektiva tarotläsningen för några dagar sedan. Ljustet och mörkret - men nu visar den en annan bild, men ändå känns det som om dom hänger ihop.

Tarotbilden:

Vi tycks leva i en väldigt splittrad värld där två väldigt olika versioner av verkligheten existerar.  Dom som är omedvetna (sovande i mörkret) behöver vakna upp, medan det ännu finns tid, innan tryggheten rämnar. Problemen kan fortfarande lösas med kreativitet och samarbetsanda!  

Och här Stinas målning:

Här är det dom priviligierade människorna som är i ljuset - dom som har möjlighet att välja hur dom vill bete sig. Människorna i mörkret är (som jag tolkar det) dom som inte kan påverka särskilt mycket, men som mer än andra tvingas leva med konsekvenserna av dom andras beslut.

Jag ser i dom här två bilderna problemet med den globala miljöförändringen. I Stinas bild är det troligtvis människorna i mörkret som är mest upplysta, för dom lever redan med ödesdigra konsekvenser av den globala uppvärmningen: översvämningar, stigande havsnivåer, orkaner, tyfoner, extrem torka, missväxt och så vidare. Till skillnad mot oss i den rika världen så har dom inte husförsäkringar som kan ge dom en ny bostad då dom drabbas och ingen rik regering som kan bidra med ett krisstöd då en viss region drabbats - folk får klara sig på egen hand så gott dom kan.

Hur rättvist är det att dom som drabbas mest inte har någonting att säga till om i dom här förhandlingarna? Borde det inte vara dom som drabbas mest som skulle ha rätt att lägga in ett veto mot dåliga beslut istället för dom länder som råkar vara störst och rikast?

I intervjuen med Stina sa hon också att hon numera inte bara är kroppsaktivist, utan också åldersaktivist. Hon har lagt märke till att hon nu får en massa kommentarer av unga människor om att en vuxen människa inte får bete sig så barnsligt som hon gör ibland. Då brukar hon svara att "Jo det får man väl visst det! Även vuxna får leka och fåna sig om man känner för det!"

Heja Stina, jag håller på dig!

Lyssna på Söndagsintervjun med Stina Wollter:

Stina Wollter - om kampen, konsten och den lilla gumman 

#stinawollter #globaluppvärmning #förtryck

Just nu pågår Kulturnatten i Norrköping, ja eller Kulturnatten+ som den fått heta i år. På grund av Coronan så pågår den i tre dagar, istället för en dag och det finns begränsningar både i utbudet och hur många personer som får befinna sig i en lokal samtidigt.

Vad är då Kulturnatten? Den har förekommit årligen ända sedan 80-talet och från början var det mest lokala amatörer och föreningar som visar upp sig och sin verksamhet offentligt. Under dom senaste åren har den förändrats en del och blivit mer kommersiell med också några stora scener, professionella artister och öltält, men det lokala inslaget finns fortfarande kvar vid sidan om detta. Också publiken har genomgått en förändring. Medan det i tidernas begynnelse endast var vi kulturivrare som deltog i detta så är det numer någonting som drar dit en stor del av stadens befolkning och folk går man ur huse för att vara med om den här härliga kulturfesten. Här kan man lyssna på musik, se teater, film, konst- och fotoutställningar, hantverk, eldshower, performance art och så vidare. Trots att jag inte är så förtjust i hösten så är det här en dag som jag ser fram emot varje år, den och så filmfestivalen. Hur skulle jag överleva hösten utan dessa härliga tillställningar?

Här kommer lite bilder från dom senaste två dagarna.

Vi såg musikalen Törnrosa som framfördes av ett av stadens gymnasieskolor.

På stadsmuséet såg vi en utställning om 1600- och 1700-talet i Norrköping.

Syrran tyckte att denna matrosa såg arg och elak ut.   

En karda av kottar från 1600-talet! Man tager vad man haver. Vi kanske kunde lära oss lite av dom istället för att tillverka en massa pryttlar av farliga material som plast?

Men dom här sakerna är jag glad att jag slipper använda, i alla fall kalendern (den långa stickan till höger). Den verkar superkomplicerad ungefär som räknestickan, den kanske ni gamlingar kommer ihåg från skoltiden innan någon uppfann miniräknaren? Herre Gud, den var också komplicerad och jag skulle inte klara av att räkna med en sån idag och dagens ungdomar skulle inte tro sina ögon om dom fick pröva en sån i dag. Till vänster är det ett tidur, det är nog betydligt enklare att använda.

Värmekyrkan i kvällsskrud, den ligger mitt i industrilandskapet. Där fanns en utställning med foton och musik från en musikskola i Marocko. Där skulle också bli en livekonsert, men vi orkade inte vänta i en timme på att den skulle börja.

Också spindlarna rockade denna kväll!    

Arbetets museum som i folkmun kallas Strykjärnet på grund av byggnadens form.

Årets upplaga av Kulturnatten var lite lamt mot vad vi är vana vid. Flera saker vi tänkt att se på gick inte eftersom antalet platser var begränsade och att vi kom dit för sent. Det tryckta programmet var också rörigt och det var svårt att få en överblick över vad som fanns att göra på olika platser vid en viss tidpunkt och där fanns också felaktigheter om vilken plats en viss aktivitet skulle vara på. Så var det tyvärr med spelningen vår kusin Fredrik skulle göra och vi befann oss på fel plats vid den tiden. Här kommer några gamla videor där han är med istället. Han är en väldigt duktig gitarrspelare!

Blackbyrd, "One life"; (https://youtu.be/ETryIz5aU-g):

Här kompar kusinen. Han är mannen i mörk skjorta.

Peter Billequist, Elin Saanum, "You never know"; (https://youtu.be/gVtXL0h-jQY):

Lite Kulturnattsfeeling från Peking!

#kulturnatten #peking