Senaste inläggen

Av Amisa - 4 maj 2022 17:15

Känner att den beskrivningen passar in väldigt bra på mina ögon, så här i vår/försommartiden.




Är det inte vackert med den här första skira grönskan, så säg?

Järneken blommar också nu, liksom äpple- och päronträd.




Ett stort vackert magnoliaträd.





Björken skiftade också lite i grönt, men det syns inte så bra på bilden.

Av Amisa - 4 maj 2022 10:34

Vaknar plötsligt och inser att jag just haft en rätt intensiv dröm. I korta drag handlade den om storstädning, avsked, uppbrott och att färdas vidare.


Jag är i mina barndomskvarter och cyklar runt där och så stannar jag till i ett höghus (som inte är huset jag bodde i) för jag ska gå upp i en lägenhet och städa. Det är ingen vanlig lägenhet, det är snarare som någon slags elevhem där folk bor i ganska små rum och så har dom gemensamma rum att umgås i. Jag vet inte riktigt varför jag ska städa någon annans rum, men det känns som om jag har lovat att göra det. Jag funderar också på om jag inte borde släcka en belysning som jag tänt en annan dag och som jag då glömde släcka, men det är en gatulampa utomhus och jag tänker att den nog släcks automatiskt när det blir ljust ute (det är en solig dag i min dröm) så jag behöver nog inte bry mig om den.


När rummet är klart ska jag slutligen torka ur ett förvaringsskåp som står ute i gemensamhetsutrymmet och jag måste stå på en pall för att nå allra längst in i skåpet som är ett överskåp. Fram till nu har det varit alldeles folktomt på platsen, som om alla var på sommarlov, men plötsligt är det en massa främmande personer runt omkring mig. Jag ber om ursäkt för att jag är i vägen, men förklarar att jag snart är färdig och snart ska flytta på mig. När detta väl är avklarat ska jag åka vidare mot något nytt.


Då dyker också tjejen upp som jag hjälper att städa, en ung, livlig, ljushårig tjej som påminner om en ung kvinna jag jobbade med för några år sedan. Jag tycker mycket om henne! In kommer också en grupp med människor som ska ta adjö av henne och ett kramkalas tar vid. Jag tillhör också den gruppen, vi har spelat en pjäs tillsammans och tjejen hade huvudrollen, vad jag själv gjorde i uppsättningen har jag ingen aning om. Nu har alla tagit adjö av henne, alla utom jag. Jag gör mig beredd att krama henne och ta adjö, men just då vaknar jag upp ur drömmen – omtöcknad och sömndrucken.


Min känsla är att jag valde att vakna upp, som ett sätt att undvika att behöva ta adjö. Det slår mig att det finns någon väldigt djup olust inom mig mot att ta adjö av andra, den har alltid funnits där så länge tillbaka jag kan minnas. Jag har till och med copingstrategier för att klara av den här typen av situationer. Ingen får någonsin följa med mig till en avfärd till en flygplats, en tågstation eller en busstation inför en resa, även om jag så ska vara borta i flera månader. Då vill jag känna mig glad och förväntansfull och inte sorgsen. På platser med många människor, till exempel en stor fest, så går jag därifrån bland dom sista när det inte längre finns så många kvar att säga adjö till. Jag vet inte heller vari det olustiga består. Är det min egen sorg eller den andras som är svår för mig att tackla? Eller är det att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig i situationen, jag som är nära mina känslor men ganska introvert som person? Jag känner att hela drömmen bara var en fortsättning på funderingarna jag hade precis innan jag gick och lade mig. Kanske är det just den här ovilligheten att ta ett tydligt avsked som sedan gör det svårt för mig att gå vidare, eller är det tvärtom? Vad kom först, ägget eller hönan? Intressant i min dröm är också VARFÖR JAG SKA STÄDA NÅGON ANNANS RUM. Känner jag skyldighet att göra det, vill jag bara vara snäll eller vill jag bli uppskattad? Vad är mitt motiv? (Drivkrafter är alltid intressant att titta på och är ofta inte det man först tror).





Jag avskyr motstridiga känslor inför en resa, jag vill bara vara glad!

 







Varför har jag så svårt att släppa taget och kontrollen över saker i mitt liv som handlar om relationer och kärlek? Många New Age människor brukar förklara sånt här som man inte tydligt vet varifrån det kommer med att det kan ha hänt i ett tidigare liv, i en annan dimension eller liknande. Jag brukar tänka att jag hellre håller mig till att försöka förstå det liv jag befinner mig i nu, är inte det tillräckligt komplicerat? Men det är lite skumt med beteenden man haft så länge man kan minnas. Är dom en del av ens personlighet eller minnen från något väldigt tidigt trauma, något som bara finns kvar som ett kroppsminne och en inlärd reaktion, men där minnesbilden helt saknas? Och hur tacklar man ett destruktivt beteende när man inte ens förstår varifrån det uppkommit?


Ja, för att komma framåt med det här får jag nog drömma och meditera vidare och se vad mer som kan komma upp! Och jag lovar mig själv att nästa gång jag står inför någon typ av uppbrott och känner olust, så ska jag inte använda mig av någon av mina gamla copingmekanismer utan istället stanna upp, ta några djupa andetag och undersöka olusten som finns i mig. På det sättet brukar man så småningom få bukt med sina inre demoner oavsett varifrån dom kommer. Det har jag lärt mig av min inre förälder Thay (Thich Nhat Hanh) och jag är så tacksam att han alltid finns där för mig närhelst jag behöver hans goda råd!



#avskedsfobi

Av Amisa - 4 maj 2022 01:00

Tyvärr tror jag att det är många som inte känner sig älskade, bekräftade, uppskattade och värdefulla i livet. Ja själv trodde jag inte alls på det förrän Jesus uppenbarade sig i mitt liv och just det budskapet var det starkaste i hela upplevelsen.



Att vi är älskade och värdefulla precis så som vi är, med dom goda sidor vi har men också trots våra fel och brister. Vi behöver lära oss att acceptera allt hos oss själva, lära oss att ta till vara på det goda som finns inom oss alla, upptäcka att en del av det vi tror är en dålig sida av oss faktiskt kanske är något gott bara det används på rätt sätt och resten av våra brister kan vi jobba bort bara vi känner motivationen att ta tag i det.



För flera år sedan såg jag dom här fina muggarna, tyvärr köpte jag ingen då och nu när jag ångrat mig så verkar dom inte längre finnas att få tag på. Muggarna är designade av Charlotta Folkelind som också gör en hel del kalligrafi med texter om tro.





Ja många skulle behöva ha en sån här mugg som flera gånger varje dag påminner dom om hur värdefulla dom egentligen är. Vi människor är alldeles för dåliga på att ge varandra den bekräftelsen, vi tror liksom att våra nära och kära ska förstå det ändå, trots att vi inte säger det till dom. Vi behöver också lära oss att säga det till oss själva.

 




Jag gillar den här med alla fina färger!

 




För mig själv är det här favoriten, det är ju det jag sökt efter sedan mitt spirituella uppvaknande för sex år sedan.

 




Här är ringen jag skaffade då för sex år sedan. I den lät jag rista in orden "Peace of Mind" (Frid i sinnet). Ringen är en claddaghring och symbolerna står för vänskap, lojalitet, kärlek och kontinuitet. Det är vad jag önskar ge till andra människor och också vad jag hoppas att andra ska vilja ge till mig.

 


#duärvärdefull

Av Amisa - 4 maj 2022 00:30

Jag känner att följande citat av Khalil Gibran stämmer väldigt väl in på begreppet väntesorg.








 




 






Jag brukar vara ganska bra på att släppa taget och kontrollen över saker i mitt liv och att känna tillit till att livet vill mig väl. Tyvärr gäller det inte kärlek och relationer, där jag istället har en tendens att klamra mig fast lika hårt som en fästing. Min hjärna säger "Släpp taget, det är det enda förnuftiga!", men mitt hjärta säger "Jag tvärvägrar, jag känner fortfarande kärlek!"

  




Varför är jag sån undrar jag? Är det den jag är av födsel, ohejdad vana och av ett hjärta som bara vill vara så eller har jag inte ännu helt och fullt lyckats läka mitt övergivenhetstrauma trots allt inre arbete jag lagt ner på det?

  




Jag har en stark känsla av att Universum försöker lära mig en viktig kunskap.

  




Och jag tror verkligen på devisen att om en person verkligen hör ihop med mig, så kommer jag att återse den personen någon gång i framtiden när tiden är inne för det och då borde jag ju inte oroa mig för att det inte ska ske, eller? Hur svårt kan det va?

  

 

 

 

#khalilgibran


Av Amisa - 2 maj 2022 21:12

Jag fascineras så till den milda grad av den mycket spännande personen, Khalil Gibran. Vem var han? Vad levde han för liv? Är tankarna han plitat ner i sina böcker huvudsakligen hans egna eller är det en muntlig berättartradition som han bestämde sig för att skriva ner?

Det jag vet är att han föddes i Libanon, där han tillhörde en kristen minoritet. Senare utvandrade han liksom många andra till Amerika där han sedan försörjde sig som poet, författare och konstnär. Livet där började i Bostons slumkvarter.

Det han fått mest uppmärksamhet för är boken "Profeten" som är en samling berättelser som innehåller många visdomsord. Delar av den citeras flitigt vid bröllop, dop och andra viktiga tillfällen i människors liv.

För att råda bot på min kunskapstörst har jag lånat tre böcker:




Ja, givetvis har jag lånat "Profeten".





Sedan lånade jag en biografi, skriven av släktingar till honom. Jag tror att bilden på utsidan är ett av alla hans självporträtt.





Han har också skrivit en bok om Jesus - en slags sammanfattning över hur personer samtida med Jesus uppfattade honom. Inte bara hans vänner, utan också hans värsta fiender.





Nu har jag lite att bita i!

#khalilgibran

Av Amisa - 30 april 2022 07:10

Jag kan inte få nog av naturens skönhet nu.




Rhododendronlunden vid Strömbacken i Norrköping

Vitsippor i backarna ner mot Strömmen



Färgaregården (gammalt färgerimuseum och trädgårdskafé)






Matteus kyrka i Folkparken


#pånyttfödelsen

Av Amisa - 29 april 2022 14:00

Andra dagen då jag var uppe i Lotorpstrakten bestämde jag mig för att utforska en plats i närheten av Stora Skiren eller Kanelbullesjön som jag kallar den för. Jag har sett bilder från en sjö i närheten som heter Lill Skiren och som på bilderna ser väldigt trevlig ut. Enligt Naturkartan ska det finnas flera vägbommar på vägen dit, men det har ju visat sig tidigare att bommarna ofta är rostiga, trasiga och sällan är låsta och jag har sett att det kör en hel del bilar på vägen där borta så då kanske det inte gör någon större skillnad om också jag vid något tillfälle kör dit med bilen också?






Kanelbullen i morgonsol! Faktum är att jag fick badlust, den här sjön brukar ha den effekten på mig.

 






Jag började min promenad på skogsstigar längs södra sidan av sjön och efter en stund fick jag syn på en fiskgjuse i en trädkrona på en holme. Jag gissar att det är samma som häckade där förra sommaren och som tydligt visade sitt missnöje när jag råkade paddla förbi lite för nära holmen. Ja nu vet jag ju det, så i år ska jag hålla mig en bit ifrån när jag passerar stället så att vi kan fortsätta som kompisar istället. Ser ni fågeln i trädtoppen i mitten? Jag tänkte att jag skulle ta ett kort när jag kom lite närmare ön, men då hade fiskgjusen flugit sin väg.

   





Här fick jag syn på två storlommar som simmade förbi en bit ut i vattnet, men så fort jag började fibbla med mobilen så gjorde dom som dom alltid brukar - dom dök ner och kom sedan upp sådär en hundra meter längre bort. På bilden syns bara vattenringarna där dom dök ner, prata om den gäckande skuggan. Varför blir mina kort på storlom alltid så här?

  

 






Ja så här ser mina blyga vänner ut. Fiskgjusen......

 





.....och storlommen.

 





Sedan tog jag en genväg genom skogen istället för att följa strandlinjen som går ut och in i uddar och vikar.

 






Borta på vägen på andra sidan sjön såg jag en död kopparödla. Det är alltid lika tråkigt att se påkörda djur!

 





Här är den andra änden av Kanelsnurran.

   





Sedan var det dags att svänga in på vägen jag aldrig tidigare gått på.

 






Till slut hade jag hittat fram till Lill Skiren som visade sig vara en fiskesjö, alltså en sjö med en massa inodlade ädelfiskar i. Precis när jag kom fram till sjön så träffade jag ett väldigt trevligt par, så vi stod och pratade en lång stund. Dom var ursprungligen från Björkliden nära Abisko, men hade bott i Finspång i många år och nu var dom på cykeltur ute i skogen. Liksom jag var dom husbilsåkare och dom hade rest i husbil i många år, så jag fick många tips av dom både om fina platser norrut och söderut i Europa. Vi tyckte alla att det är trevliga småvägar som gäller, inte motorvägar och gasen i botten. Fick tips om att man i Frankrike kan lösa något slags besökskort för gårdsbutiker, där man också får stå över natten och som motprestation går man på lite vinprovningar och köper lite ost, vin, olivolja och annat i deras butiker. Det låter som en trevlig deal!


Efter pratstunden skulle jag gå och sätta mig vid en rastplats brevid en brygga. Men oj, här låg det ju en stor fet vattensnok! Den slingrade runt och försvann sedan ner i vattnet.

     





Sedan upptäckte jag väldigt snabbt att här fanns inte bara en orm, utan flera stycken. Som mest såg jag nog tre på en gång och dom ålade sig hela tiden upp och ner mellan stenarna i kanten och så ner i vattnet. Vilken tur att jag inte är ormrädd, utan gillaräven dessa djur! Det var fascinerande att se dom, för oftast när jag ser orm så blir det en väldig fart på dom och dom försvinner snart ut i skogen där man inte kan se dom. Dom här var istället helt oblyga och for runt vid rastplatsen hela tiden medan jag satt där.

       






En kille som var där med sina barn sa att bett av snok lättare blir infekterade jämfört med bett av huggorm och att det skulle bero på att snoken ofta äter döda bytesdjur med mer bakterier på, medan huggormen äter levande bytesdjur.


Jag tänker att risken att bli biten av en snok nog inte är så stor, ja jag känner då ingen som har blivit det och själv har jag aldrig blivit biten av någon sorts orm trots att jag ser orm ute i skogen nästan varje år.

 





Det var vackert vid Lill Skiren och här är en fin klippa där med ett vindskydd straxt brevid.

   






Sedan var det dags att gå vägen tillbaka igen. När jag hade kommit tillbaka till Kanelbullen igen hade solen gått i moln och det hade blivit kallare, så det blev aldrig någon badpremiär den här dagen.


#ormariparadiset

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards